– Jag började bara skriva och vet inte om det finns något särskilt namn på min poesi. Men min vän Samanda sa att det är vad som brukar kallas för vanitas, alltså konst som påpekar livets förgänglighet. Det är roligt eftersom det sätter fingret på bokens tema: förgänglighet.
Kan du beskriva det?
– Jag ser det som att allting växer fram, får liv, spirar, falnar och dör. Där finns en fascinerande och fängslande rytm i livet som skrumpnar, det kan vara träd och blommor men även en kärlek som ruttnar. Det är det som mina dikter handlar om.
Hur ska man göra poesin cool så att fler läser den?
– Jag tycker att den är cool! Men jag förstår vad du menar, hur ska dikter kunna tävla med deckarsektionen i butiken? Ett tråkigt svar är att vi numera mest tar till oss snabb information. Vi scrollar flödet med bilder och korta texter. Det är ungefär som att läsa poesi, det påminner om scrollandet, och på en boksida kan man uträtta otroligt mycket med en dikt.
Så man ska sälja in det som att det går snabbt att läsa?
– Man kan scrolla med eftertänksamhet.
Och hur ska man få folk att förstå det här?
– Om jag visste det skulle jag jobba med något annat!
Varför behövs det poesi i världen?
– När jag läser texter som drabbar mig hårt, går in i mig, som Emily Dickinson, då finns där något som alla kan förstå, oavsett vem du är, mellan raderna på ens egen verklighet. Det behöver inte vara självklara känslor som sorg eller kärlek, utan kanske hur man känner sig när man går på asfalt i regn. När vi påminns om det känner man sig i samklang med världen – här är jag på min lilla plätt på planeten. Man smälter ihop med allt och alla. Och det tycker jag är en bra grej.
Har du några förhoppningar med din bok?
– Ibland är det nästan så att jag tror på magi när det gäller böcker. Så många gånger har jag i en bokaffär eller på ett bibliotek tagit tag i ett verk, som om det skjutits ut mot mig, läst en rad och upptäckt att den boken, den behövde jag just då i mitt liv. Det vore roligt om det hände min bok med någon som råkar passera den i en hylla. En person plockar upp den av ren slump, läser en rad och fångas in.
ikväll
benar fisken långsamt
hoppfull
cikadorna sjunger
lysmaskarna brinner i jorden
öppningar i huden stänger
mjölken i kornas magar
köttet i senorna
en skål med bovete
i armarna
långa ljus
som stora slott av längtan
