Första singeln från skivan, "Nu lyfter vi från marken", har fått en video som är producerad av Johan Söderberg. Han har sagt att låten ”handlar om själens ömtålighet”. Håller du med om det?
– Ja det tycker jag. Och människorna som är med i videon är medlemmar i Fountain House, som är en organisation där människor som har ont i själen får hjälp och stöd. De gör väldigt bra saker.
Folk verkar förresten ha en bild av att du är något slags sprött väsen mer än en riktig människa. Hur ser du på det?
– Jag tänker inte på det. Jag kan ju inte se mig själv som något annat än en stor skithög. Jag är ganska svår att ha att göra med.
Men du är ju väldigt uppskattad som artist...
– Jag ska inte påstå att jag är något särskilt. Jag kan inte ens sjunga, jag bara bluffar hela tiden. Jag imiterar.
I så fall har du bluffat rätt bra under ganska många år nu …
– Ja, och jag kan nog komma undan ett litet tag till!
Du har smugit in en psalmreferens i Lou Reed-låten "Söndag morgon". Det är en väldigt fri översättning av originaltexten. Varför gjorde du det?
– För att det rimmade, haha. Nej, men jag har alltid gillat att blanda in Gud och Jesus i en del saker.
Varför det?
– Ibland behöver människorna faktiskt lära sig något. Och den största synden som man kan begå det är lögnen och förräderiet. Men vi ljuger hela tiden. Det är det som är grejen. Vi kan inte ens hjälpa det. Och eftersom alla ljuger kan ingenting vara sant. Ingenting är sant men allting är möjligt.
Jag tycker dina bibliska referenser är intressanta eftersom jag vet att du samtidigt har ett stort intresse för det ockulta …
– Jag har faktiskt trappat ner på det. Man ska inte pilla med det hursomhelst. Det kan straffa sig.
Vad betyder religion för dig i dag?
– Det är något som man stöter på, dagligen, i vilken skepnad som helst. Det kan vara golf … Allt som handlar om ”devotion”, hängivelse.
Känns det viktigt för dig?
– Nej, jag tycker bara om att tjöta om det. Alltid retar det någon.
Du har gjort musik sedan 1970-talet. Känner du dig tillfreds med vad du uppnått under din karriär?
– Nej, verkligen inte. För det första har jag låtit mig luras på pengar, eftersom jag inte kan matematik och för att jag tror på en massa saker som folk säger till mig.
Men musikaliskt då?
– Nuförtiden är det musikaliska mest som ett jobb. Men jag gillar det. Jag gillar att gräva vidare och strävar hela tiden framåt.
Vart är du på väg musikaliskt nu då?
– Inte den blekaste. Jag känner mig helt splittrad efter att mitt hem brann ner.
(Freddie Wadling syftar på branden 2014 när hans hem totalförstördes och han själv var nära att stryka med. Många personliga ägodelar inklusive alla hans instrument förstördes i branden.)
– Jag förlorade allt, och brände mig själv ganska ordentligt. Och katten strök med.
Har du återhämtat dig?
– Nej, inte psykiskt. Det känns väldigt tomt.
Har det påverkat hur du gör musik?
– Ja, faktiskt. För jag gömmer mig lite i musiken. Men eftersom jag aldrig riktigt får göra som jag själv vill, så …
Hur skulle det låta då?
– Det skulle hända saker, det kan du ge dig på. Och det hade definitivt varit till konstens goda.
Känner att du har mycket kvar att ge musikaliskt?
– Ja, om inte annat så vill jag se och höra mer. Musikaliskt så försöker jag leta upp ny musik. Och jag håller på att jobba med min andra opera, som bygger på Akira Kurosawa-filmen Rashomon – demonernas port. Det är en fantastiskt bra film.
Hur kommer det låta?
– Det blir stolt musik. Pampig. Ett mellanting mellan Philip Glass och Johann Strauss.
Hur ser du på att bli sponsrad som artist?
– Jag ser det som att förena nytta med nöje. Det är inte fel i sig.
Tycker du inte att det inkräktar på den artistiska integriteten?
– Inte fasen blev Michael Jackson sämre för att han gjorde reklam för Pepsi Cola. Men sådana artister går inte att kuva. Jag beundrar Michael Jackson oerhört mycket för hans konst. Han hade mycket mer att ge än jag.
Din tolkning av Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg (på skivan bara kallad Känn ingen sorg) är riktigt festlig. Varför gjorde du den?
– Jag frågade Håkan Hellström om han ville vara med på en låt, Det är aldrig nog, och han sa ja, så då tänkte jag att jag skulle skämta med honom och slänga in en av hans låtar på skivan också. Jag tänkte på hur det lät när Peter Sellers gjorde Beatleslåtar. Man skulle kunna närma sig hans musik från det hållet.
Det blir onekligen lite annorlunda när du sjunger ”ge mig arsenik!” och när Håkan Hellström gör det …
– Ja det blir en jävla skillnad. Folk lyssnar ju på när jag sjunger om arsenik. Jag tror inte att de uppmärksammade det tidigare.
Har Håkan Hellström hört låten?
– Han tycker den är okej, tror jag. Han är en av de schystaste grabbarna jag vet för övrigt.
Du har tre konserter inbokade i Stockholm, Göteborg och Malmö under våren. Blir det fler spelningar?
– Nej. Jag kan inte turnera längre. Det går inte, min kropp säger nej. Och jag vill kunna ge något till dem som har kommit på mina konserter. Det fungerar inte om jag är ett vrak efter en lång resa.
Jag har förresten fått uppfattningen att du, trots att du gått igenom riktigt jobbiga saker, ändå tar mycket som händer med jämnmod.
– Det måste man göra för att överleva.
Är det något som gör dig riktigt förbannad då?
– Ja, när människor är dumma mot barn och djur, som inte kan skydda sig själva. De är instrument i händerna på de vuxna och det är för jävligt. Jag vet själv hur det var som barn, och det var inte roligt. Ingen brydde sig om vad man tyckte, barn skulle bara hålla käften … Är det Lilla My du har på armen förresten?
Nej det är Knyttet, när han dansar krigsdans precis innan han biter Mårran i svansen. Knyttet är mitt totemdjur.
– Jag träffade en kille som tatuerat in mitt porträtt på armen en gång …
Hur kändes det?
– Helt knäppt! Jag skulle aldrig ha gjort det. Han måste ha varit full.
Var den snygg då?
– Den var skitsnygg. I det närmaste perfekt.
Det börjar bli sent, och vi rundar av intervjun. När jag ser ner på mitt anteckningsblock så märker jag att jag bara har skrivit ner en enda sak under vårt timslånga samtal.
”Alla ljuger.”
Men allt är möjligt?
Är det? undrar jag.
