– Jag ser mig omkring i hotellrummet och undrar bara hur jag hamnade här. Det är fantastiskt att jag har fått komma till Sverige bara för att folk är intresserade av mina åsikter om film och mina erfarenheter som skådespelare. Som skådespelare arbetar man väldigt hårt och får stå ut med många avslag. Sådana här erfarenheter gör att det känns värt priset.
Gourrier säger att det nästan känns som en arbetssemester att få vara jurymedlem i en filmfestival och att det är en välbehövd paus. Hon har varit väldigt upptagen i år, bland annat med att filma den kommande Tarantino-filmen The hateful eight, som har premiär i jul. Rollen, som en av bikaraktärerna, specialskrevs för henne efter att hon jobbat med regissören i filmen Django unchained.
– Han ringde upp mig och sade ”Raring, jag har skrivit en roll för dig i mitt senaste manus” – innan jag visste ordet av var jag i New Orleans och repeterade med ett gäng helt fantastiska skådespelare.
”Film om vit makt”
The hateful eight handlar om ett gäng prisjägare och brottslingar som blir insnöade när de tar skydd från en snöstorm en kort tid efter det amerikanska inbördeskrigets slut. Gourrier spelar Minnie, som äger huset där de andra karaktärerna söker skydd.
I en färsk intervju i tidningen Vulture talade Quentin Tarantino, som både har regisserat filmen och skrivit manus, om hur glad han är att det i USA har börjat talas mer om etnicitet och om att The hateful eight handlar om hur landet slets isär även efter krigets slut. Det är en film om vit makt, säger han. Dana Gourrier vill inte riktigt gå lika långt.
– Det är vågat att säga sådant, men å andra sidan är han Quentin Tarantino, så han kan det. Det är många som har velat prata med mig om etnicitet sedan jag kom till Sverige och jag har förstått att det är väldigt aktuellt här, även om jag inte kan uttala mig om den svenska situationen.
Viktigt med tajming
Hon berättar att hon försöker hitta sin röst, men i ett medietränat USA är det inte alltid lätt att finna rätt ton.
– Jag befinner mig i en fas i min karriär och i mitt liv där jag vill använda mig av den röst och plattform jag har, men jag tror också att det är viktigt att ha rätt tajming. Jag håller fortfarande på att lära mig hur jag är bekväm med att uttala mig.
– I USA har vi långt kvar till jämlikhet. Men mina erfarenheter är inte desamma som min mammas, och hennes erfarenheter var inte desamma som hennes mammas. Jag har aldrig behövt dricka från en separat dricksfontän som min mamma, och jag har inte heller behövt förhålla mig till skyltar där det står ”Endast vita”.
Men att debatten om etnicitet lever i USA, liksom att den tas upp i filmvärlden, är fortfarande viktigt, säger Dana Gourrier.
– Det är konsten som imiterar livet som imiterar konsten som imiterar livet. Vi lär oss mycket om vår kultur genom konsten. Ett färskt exempel är filmen Straight outta Compton om rapgruppen NWA. Det handlar också om en tid jag själv minns, om texter jag minns, upplopp jag minns, om myndigheter som försökte säga åt unga snubbar från Compton att de inte fick säga vad de ville.
– Ett annat exempel är filmen Selma, om medborgarrättsrörelsen i USA, som jag tror hjälpte många att förstå vad som faktiskt krävdes för att folk skulle sluta upp och stå emot den politik som utformades för att hålla isär dem. Sådant behöver vi komma ihåg.
Drömmer om det förflutna
Förutom Quentin Tarantinos filmer har Dana Gourrier deltagit i ett flertal tv-serier, som True detective och The astronaut wives club, samt i filmen The butler. Flera av berättelserna utspelar sig i en förgången tid.
– Jag älskar filmer och serier som äger rum i det förflutna, speciellt mellan 1300-talet och 1600-talet. Att få spela i en film om den perioden är en dröm, men man ser sällan kvinnor som ser ut som mig i rollerna. Men visst fanns de kvinnorna, exempelvis i England, under den tiden – det pratas bara inte om dem.
