I ”Aniara” har människorna lämnat jorden efter att planeten har förstörts av människan. På väg mot rymdkolonin på Mars tappar rymdskeppet sin kurs. Styrsystemen slås ur funktion. Skeppet driver i rymden, mot Lyrans stjärnbild. Ofattbart snabbt, men oändligt långsamt, rör det sig ständigt, men kommer knappt ur fläcken.
Det här var i mars, när vaccinleveranser sköts upp och Astra Zenecas vaccin pausades. Pandemin tycktes oändlig. Det kände som att nya mutationer upptäcktes varje dag. Smittspridningen ville aldrig ta slut. Och snön, den fantastiska snö som sysselsatt halva Stockholm med längdskidåkning genom vintern, började töa bort.
I distansstudierna och hemarbetets era tycktes hemmets väggar alltmer som en sarkofag. Som att vi alla, instängda i våra bostäder, satt i ett kollektivt rymdskepp, drivandes genom pandemins tidsålder.
Fast visst fanns det hopp. I filmens ”Aniara” säger skeppets ledning att de kommer få farkosten att vända, med hjälp av gravitationen från en fjärran planet. När sanningen så avslöjas av en astrolog, att de aldrig kommer kunna ens vara i närheten av planeten, förfaller skeppets invånare i verklighetsflykt. Antingen genom Miman, en slags artificiell intelligens som kan skapa en virtuell verklighet. Eller genom dans och droger. Vissa skapar sekter, och ber till universums stjärnor om att få komma närmare.
Tillbaka på jorden utlovades vi ljus i tunneln. Vaccineringen skulle ge oss immunitet, sen blir allt som vanligt igen! Men få tycktes höra epidemiologernas budskap: ”vi kommer få leva med pandemin i lång tid framöver, även efter vaccineringen”. Viruset kommer spridas utanför vaccinerade kontinenter. Nya mutationer kan göra vaccinen verkningslösa. Dessutom kan nya pandemier bryta ut, i synnerhet med tanke på vår djurhållning i det industrialiserade jordbruket.
Ta in de orden. Fler pandemier kan komma. Det är inte över i höst.
Perspektivet verkar helt frånvarande på den politiska nivån. Ulf Kristersson (M) krävde nyligen att evenemang ska öppnas upp för de vaccinerade.
På frågan om hur vi ska tänka kring att vaccinerade fortfarande kan smitta andra verkade han helt oförstående. Som att han helt missat att smittan nu ökar i Storbritannien, trots att tre fjärdedelar av befolkningen fått en första vaccindos.
Regeringen verkade lika naiva när de meddelade att en tillbakagång till normalläge kan komma i höst. Förra veckan sas att en tillbakagång till normalläge kan komma i höst. Då ska vi städa upp efter den ekonomiska politiken som byggt på massiva statliga bidrag utan en tanke på risker för hyperinflation och skuldsättning. Ingen diskuterar vad vi ska göra om pandemin inte tar slut, eller om en ny tar vid.
Ska vi för alltid leva i en social isolering, där flygbolag överlever på skattemedel? Ska vi stirra oss trötta på Netflix och SVT Play, tills fester är en dröm, en tankebild, snarare än en verklighet?
I mars hade den naturliga snön smält bort. I jakten på en sista skidrunda hade jag hamnat i konstsnöspåren, en mörk vardagskväll. På Täbys golfbana låg en isfrusen snöslinga, med spår som en tågräls. När jag stakade mig fram i oändliga cirklar, med tankarna fyllda av ”Aniara” och pandemin, blickade jag upp mot himlen. Jag såg Orions bälte, Karlavagnen. Och plötsligt, mitt i min flykt från pandemins instängdhet, såg jag en liten röd ljusprick.
Mars.
När sedan det gick upp för Ledningen / att ingen återvändo mera fanns / och att externa fältets lagar var / av annat slag än de som klart bestämmer / interna rymdens trygga färdrutin / kom först paniken, sedan apatien / som mellan stormar av förtvivlan lade / sin kalla stiltjevärld av känslodöd / tills miman som en tröstare i nöden / och fylld av prover ifrån andra världars liv / till allas tröst slog upp visionens skrin.
Eller.
Vi kom från Jorden, Doris land, / klenoden i vårt solsystem, / det enda klot där Livet fått / ett land av mjölk och honung. / Beskriv de landskap som där fanns, / de dagar som där grydde. / Beskriv den människa som i glans / sitt släktes likdräkt sydde / tills Gud och Satan hand i hand / i ett förstört, förgiftat land / kring berg och backar flydde / för människan: askans konung.
