Kulturarv bombas och plundras. Falska ”arkeologer” gör biblisk arkeologi till en miljardindustri.
Forskaren och författaren Marie-Louise Winbladh skriver om det svåra arbetet att bevara palestinskt kulturarv.
Marie-Louise Winbladh
Arkeolog, författare, forskare. Intendent för Cypernsamlingarna 1971-2001.
Arkeologens liv har aldrig varit lätt. Ofta tungt, smutsigt, dåligt betalt och utan framtid. I Palestina måste en arkeolog ibland även riskera livet. Att bli angripen av israeliska ockupanter eller beskjuten av militär utgör en del av de hinder arkeologen måste genomlida. Men en arkeolog framhärdar. Kulturarvet är av enorm betydelse och utgör en del av palestiniernas identitet i en begränsad och ockuperad tillvaro.
Problemen började efter kriget 1967 då ansvaret för landets kulturminnesvård hamnade under Israels militäre befälhavare. Det är som om Sveriges ÖB skulle vara riksantikvarie. Israelisk militär ansvarar för utgrävningar på större delen av Västbanken som erövrades 1967 och endast militären kan bevilja utgrävningstillstånd.
Kulturarv bombas
Sedan oktober 2000 har omistliga kulturarv i Palestina drabbats av bombanfall som orsakat förödelse. Belägringar, utegångsförbud och militära avspärrningar har hindrat palestinska myndigheter från att skydda kulturarvet. Under det senaste kriget mot Gaza förstördes en forntida hamn och en osmansk byggnad.
Ett annat hot är den mur som Israel har låtit bygga och som skär in i Västbanken och Gaza. När muren är klar kommer Israel att ha kontroll över mer än 4 500 fornminnesplatser.
– Vi måste ta hand om dem, skydda dem, försöka undvika att banditer förstör dem. Vårt arbete är främst att bevara områdets historia, säger en stabsofficer för arkeologi.
– Men utgrävningarna på Västbanken offentliggörs inte av armén, säger den israeliska arkeologen Rafi Greenberg på Emek Shaveh, en vänstergrupp av arkeologer som är kritiska till grävningen.
– De publicerar inte utgrävningarna, listan över fynd eller var de förvaras, säger han.
Nyligen beslutades att de israeliska arkeologernas identitet ska förbli hemligstämplad för att skydda dem från att bli bojkottade av kollegor runt om i världen. Emek Shaveh menar också att man ignorerar nyare historia om muslimer och kristna och bara fokuserar på den bibliska perioden.
Arméns arkeologer säger att deras arbete är nödvändigt för att skydda viktiga fynd från palestinska tjuvar. Hamdan Taha är före detta palestinsk riksantikvarie och menar att israelerna beter sig som plundrare då de gräver i ockuperat land.
– De förvandlar arkeologin från vetenskap till skattjakt, säger Hamdan Taha. Han har varit huvudansvarig för arbetet i Hishams palats, en ökenborg vid Khirbat al-Mafjar på Västbanken. Palatset har restaurerats tillsammans med Unesco och är nu ett världsarv. Där finns det största och mest fulländade mosaikgolvet av tidig islamisk design.
Arkeologi – en miljardindustri
Hundratals platser i Palestina har plundrats och en illegal handel med kulturföremål har länge pågått. ”Hobby Lobby” är en USA-baserad konsthandlare som donerat miljoner till israeliska bosättningar, samt till ”arkeologer” som plundrar Palestinas kulturarv. När staten Israel bildades 1948 blev historieskrivningen viktig för den judiska staten och det sionistiska Israel. Tråkigt nog är den till stor del ett falsarium. Men Israel höll fast vid att bibeln berättigade judarnas anspråk på det heliga landet. Denna världsbild upprätthålls ännu efter 100 år av judiska och kristna fundamentalister, vilka har finansierat utgrävningar samt med ensamrätt tolkat fornfynden. Den bibliska arkeologin har blivit en miljardindustri och en ultrareligiös, amerikansk specialitet, präglad av bedrägerier och forskningsfusk.
I boken ”Den etniska rensningen av Palestina” av den israeliske forskaren Ilan Pappe hävdar författaren att händelserna 1948 var en regelrätt etnisk rensning. En miljon palestinier tvingades fly sina hem, tusentals civila massakrerades, hundratals byar och hela städer förstördes. Att beskriva och erkänna detta ”brott mot mänskligheten”, menar Ilan Pappe är ett nödvändigt första steg mot fred och försoning i de båda söndrade länderna.
Labyrint av grottor
Många israeliska arkeologer anser att den bibliske kung David byggde sin huvudstad Jerusalem för cirka 3 000 år sedan och att Israel med hjälp av honom blev en stormakt. ”Davids stad” ligger nära judendomens västra mur (”Klagomuren”) samt islams Klippdom och al-Aqsa-moskén. Utgrävningen av ”Davids stad” äger rum under palestinska bostäder i den arabiska byn Silwan, där en underjordisk labyrint av grottor, forntida vattenkanaler, tunnlar och stenbrott underminerar marken. Israeliska arkeologer och ingenjörer konstruerar där en väldig tunnel för turister och orsakar stora skador på palestinska hem. Finansiärer av grävningarna i Jerusalem är Shalem Center och El’Ad som öppet arbetar med att fördriva palestinier. För El’Ad är de bibliska fynden ytterligare ett argument som stärker Israels politiska anspråk på hela Jerusalem.
När en journalist från CBS News intervjuade en israelisk arkeolog kommenterade denne att det är tydligt på kartorna att området i fråga låg på den palestinska sidan. Den israeliska arkeologen svarade:
– Ja, men kartor är skrivna på papper. Detta står skrivet i våra hjärtan!