Fråga: Jag är en kille på drygt 30 år som är så jäkla deppig över hur liten snopp jag har. När jag inte har stånd är den bara några centimeter vilket gör att jag drar mig för att byta om i omklädningsrum eller visa mig utan kläder. När jag får stånd är den lite längre men fortfarande kortare än genomsnittet. Jag har inte haft så många sexuella kontakter med tjejer heller på grund av mina komplex. Inte bara det att min snopp är för liten, nu börjar jag bli så "gammal" att det förväntas att man är jätteerfaren. Jag är en rätt öppen person och har rätt lätt att få vänner, både tjejer och killar. Men det här kan jag inte prata med någon om. I min desperation har jag börjat googla på operationer men jag känner samtidigt att jag nog inte vågar chansa. Känns som att jag läst allt om snoppstorlek, om storleken spelar roll eller inte osv. Vad ska jag göra? Vill inte alla tjejer ha något som åtminstone känns vid sex? Hur ska jag våga visa mig naken för en ny tjej, jag är livrädd att bli utskrattad!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Svar: Det går inte att generalisera om vad "alla tjejer vill ha". Inte alla gillar samlag, få kvinnor får orgasm bara av vaginalt samlag och det finns många fler delar av kroppen som kan vara inblandade vid riktigt bra sex. Folk är olika och gillar olika saker helt enkelt. Ska man ha sex brukar de flesta vilja att det känns, det har du rätt i. Men att sex bara känns bra med en stor penis inblandad är långt ifrån sanningen. Storleken spelar inte en avgörande roll för de allra flesta när det gäller att välja en partner. Jag tycker inte du ska leta mer information om vare sig operationer, olika storlekar och vad tjejer kan tänkas vilja ha. Det håller bara kvar dig i osäkerhet och prestationsångest. Du behöver jobba med att bryta ditt undvikande istället för att leta mer information.
Att gå in i en relation är att göra sig sårbar – att öppna sig för någon annan innebär en risk att bli avvisad. Har man komplex och känner sig osäker på sig själv kan detta kännas nästintill oöverstigligt. Då är det också lätt att tänka att osäkerheten försvinner om man bara kunde åtgärda sitt komplex. Ofta är det inte lösningen, utan osäkerheten finns kvar ändå. Jag skulle inte rekommendera att gå vidare med någon operation utan istället jobba på acceptans och självmedkänsla. På senare år har allt fler terapeuter börjat arbeta med CFT, compassion focused therapy, där man jobbar just med självmedkänsla och självomhändertagande.