– ”I manegen med Glenn Killing” förstod mamma inte alls. Vilket var en otrolig upplevelse. Att få skratta så jag kiknar åt nåt alldeles eget mitt ute i de småländska skogarna. Å andra sidan känns det som att vi andra alltid stått i deras skugga. Dom är så upphöjda att ingen någonsin kan bli bättre, roligare eller ens få chansen att försöka. 

Hur står sig deras produktioner i dag? 

– Åh nej, stackars människor, jag fick paniksympati för hela gänget nu. För att folk såklart tar upp deras gamla skojgrejer och värderar mot i dag. Usch vad hemskt att tänka på. Att nån annan ska lyssna på det man gjorde för 22 år sedan och bara: visst det var kul då, men håller det i dag? Det gör det ju aldrig. Men det är förhoppningsvis inte poängen med skämtet heller, att det ska vara gångbart i evigheten. 

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? 

– Jag tror att alla födda -76 till -87 i Sverige med minsta glimt att humor i sig har formats av Killinggänget på ett eller annat sätt. Sen vet jag inte om det är en kvalitetsstämpel, haha, mest en indikator på att det gick på en kanal som alla hade. Och det blev ju det ett slags institution, som du i din egen humor kan välja att gå med eller gå emot. Du kan ju bli vansinnig på om Schyffert säljer ut teater på teater med sina vardagsbetraktelser eller så försöker du göra det exakt själv också. Dock alltid med mindre publik. Inget rår på jättarna.

Ola Söderholm, 41 år, komiker och poddare

Har du någon relation till Killinggänget? 

– Stark relation. Vuxit upp med Killinggänget, älskar Killinggänget. 

De var de sista titanerna av det gamla medielandskapet.

Hur står sig deras produktioner i dag? Vad har åldrats bäst/sämst?

– Hade egentligen behövt göra en omtitt för att svara på den frågan. Men min magkänsla säger mig att det till stora delar står sig bra. Vill gärna se ”Percy tårar” igen till exempel. En jag kan tänka mig är lite mindre kul idag är ”Ben & Gunnar”. 

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? Eller kan man det över huvud taget?

– De gjorde den bästa humorn i Sverige under en 15-årsperiod så det är klart de lämnat ett stort kulturellt avtryck. Men fenomenet Killinggänget tillhör en annan tid. Svårt att tänka sig några spela den rollen de spelade idag. De var de sista titanerna av det gamla medielandskapet.

Özz Nûjen, 48 år, komiker och skådespelare

Har du någon relation till Killinggänget? Hur ser den i så fall ut?

– Jag är ju en komiker som är uppvuxen i Rinkeby och Järfälla så jag kollade aldrig på Killinggänget, utan mina idoler och referensramar var mer amerikansk standup som Eddie Murphy och Saturday Night Live. Så då visste jag ingenting om dem.  Men ju äldre jag blev och ju mer inom standupen jag gick fram, desto mer förstod jag vilka de var. Och då började jag lära mig lite mer om dem. 

– Under uppväxten minns jag att jag såg deras ”Fyra nyanser av brunt” som jag tyckte mycket om. Sedan lärde jag känna Henrik Schyffert eftersom han då började med standup, och sedan Johan Rheborg och lite Robert Gustafsson. Så var jag och tittade på deras teaterpjäs på Dramaten. Jag skrattade flera gånger och jag tror att de blev lite störda av det för jag har ett ganska speciellt skratt. Jag tyckte jättemycket om det men det blev ingen succé alls. 

Han är inte den roligaste i gänget men han är ändå den som ser till att allting blir av

Hur står sig deras produktioner i dag? Vad har åldrats bäst/sämst?

– Det är väldigt lite komik som håller för tidens tand och en del av deras saker visar det också. Men en del av deras material kommer alltid att finnas i svensk humorhistoria. Jag tycker att ”Kåtast i Kungsängen” fortfarande är fruktansvärt rolig. Sedan tycker jag att Henrik Schyffert är fantastiskt bra som bollplank. 

– Han är inte den roligaste i gänget men han är ändå den som ser till att allting blir av och jag tycker också att det ska föräras. Man glömmer lätt Schyfferts storhet i det. De andra är väldigt begåvade och roliga men han ser till att det roliga blir roligare. 

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? Eller kan man det över huvud taget?

– Nä, man kan inte märka av deras inflytande på humorn som finns i dag, det tror jag inte. Den finns inte på det sättet. Men däremot är det en stor bas för många svenskars uppväxt och jag tror att de har betytt väldigt mycket för många svenskar. Liksom för folk som är i branschen i dag. 

Moa Wallin, 28 år, programledare och satiriker

Har du någon relation till Killinggänget? Hur ser den i så fall ut?

– Jag vet inte vilka det är.

Hur står sig deras produktioner i dag? Vad har åldrats bäst/sämst?

– Jag vet inte vilka det är.

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? Eller kan man det över huvud taget?

– Jag vet inte vilka det är.

Erik Sporrong, 36 år, komiker

Har du någon relation till Killinggänget? 

– Varm relation! Såg ”NileCity” som barn och det var en stor del av ens humoristiska uppvaknande som formade min humor mycket. Kan inte höra take a ”Walk On the Wild Side” utan att bli sugen på päron eller ”Stuck In The Middle With You” utan att känna doften av färsk fisk.

Hur står sig deras produktioner i dag? 

– Som 80-talist är det ju lätt att svara ja här. Men frågar du mina Gen Z-barn så fattar de ju ingenting och tycker det är supertråkigt och obegripligt. Det mesta från 90-talet allmänt har väl åldrats sådär men man får väl se det i kontext från sin tid bäst man kan. 

– Blev ju en jävla debatt om ”guling-humorn” så får väl svara på den som sämst. Sketchen Tant Råbiff från ”I manegen med Glenn Killing” på Berns har ju åldrats ut till nån slags samhällskommentar. Men personlig favorit är ju för evigt ”Katten Gustaf – Oh Superman”.

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? Eller kan man det över huvud taget?

– Ja, självklart. Samtliga medlemmar är ju på olika sätt kulturella maktfaktorer idag. De formade ju på många sätt en hel generation ironiker som gör oss 80-talister smått outhärdliga att umgås med idag.

Fredrik Wikingsson, 50 år, programledare och poddare

Har du någon relation till Killinggänget? Hur ser den i så fall ut?

– Jag ska verkligen inte hymla med utan med VÄRME klargöra att från och med Berns och framåt så följde jag med glädje och spänning varenda steg de tog, och sen var det väl när jag kom ut i friska luften efter Dramatenpjäsen som jag kände att nu är det nog läge för både mig och dem att gå vidare.

Om jag ska gissa så gör nog de flesta svenska komiker sunda ansatser att bryta så gott de kan med det som kommit före

Hur står sig deras produktioner i dag? Vad har åldrats bäst/sämst?

– Jag tror att SVTPlay har utfärdat en belöning på en kvarts miljon till den som tar sig igenom hela ”Percy Tårar” i dag, men ”Torsk på Tallinn” är alltjämt ett litet mirakel i min bok.

Hur kan man märka av Killinggängets inflytande på den svenska humorscenen i dag? Eller kan man det över huvud taget?

– Det är med ”den svenska humorscenen” som med citrongräs, jag håller mig helst ifrån det, men om jag ska gissa så gör nog de flesta svenska komiker sunda ansatser att bryta så gott de kan med det som kommit före. Det var väl det som Killinggänget handlade om?