BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
1. Vill ni komma på den svenska textförfattaren till melodin där denna plats finns med får ni tänka på mode, först för damer på 60-talet och sedan för dem med 90-talets Manchester i öronen. Georg Ridel är med på ett hörn, liksom en av Evorna, alltså den utan “f”, som framförde det här gamla örhänget i ett av P3:s numera nedlagda flaggskepp.
Av klockslaget och himlens färg att döma gissar vi att låtens handling dateras till någonstans runt midsommar (eller så syftar tidsangivelsen på tidig eftermiddag). Och apropå 90-talsgroove får vi inte glömma en sällan använd men väldigt kantig bokstav som förenar artisten som sjunger låten vi syftar på och en speciell bolltrixare.
2. “Maaartin!” Ibland kan en enkel replik bli så ikonisk att den blir till ett försäljningsargument. Alla bubbelvarningar till trots. Och då är det alltså inte en örtig dryck med beska vi syftar på. Bakom berättelsen finns en kvinnlig månad samt hennes make som dessvärre gick ur tiden redan 1975. Det är inte Dalagatan vi söker, men ett visst tak där med en man på spelar en viktig roll i en tidigare historia.
Sträcker vi ut tråden från nyss nämnda gata hamnar vi (kanske, det är många som har inspirerats av Da Vincis uppfinningar) i Italien och i en koncern med rötterna i Mussolinis fascistiska parti, men det skriver vi mest för att göra det lätt för er. Hur som helst, vi litar på att ni kommer fram till rätt balkong så småningom.
3. Egentligen borde det räcka med att nämna Henry och Leo. Men för dem som inte kopplar kan nämnas att ett par löständer (de 75 dagsböterna berodde alltså inte på tänderna, men det är en annan historia) en gång har bidragit till gatans historia, att den delar karakteristika med ett förvirrande cigarettmärke, åtminstone i en ogenomtänkt, svensk direktöversättning, och att en 140 meter lång apostel utgår (eller slutar, det beror på hur man ser det) från en av gatans västra delar.
Apropå djur finns flera sådana representerade, bland annat i form av en eldsprutande jätte, vilket i och för sig inte andas särskilt mycket kultur, men det kompenserar vi genom att nämna fiskeriverksamheten som återfinns nära gatans östra ände.
4. Vi befinner oss nu i Uppland, fast ganska långt söderut. Sitt nuvarande namn fick gatan någon gång mot slutet av den viktorianska tiden, tydligen efter en kyrkans man som var bosatt i området.
Numera kanske man hellre tänker på en nöjesinstitution som har funnits här sedan strax innan Liberala samlingspartiet bildades. Vilket var ett par årtionden innan Proust började yra om ett bakverk som heter som det kafé där Carina brukade sitta efter att ha sorterat postnummer och kanske plita ned det som åren före millenieskiftet fick ett antal män att sätta frukostflingorna i vrångstrupen och skrika “karaktärsmord!”. Inte för att kaféet ligger på gatan vi letar efter, men det gör ovan nämnda institution som tydligen alltid var hennes nästa anhalt.
5. Det är så mycket man inte vet. Som att det var en adlig nationalskald som föreslog det namn som denna plats lyder under. Eller att besökare redan 1972 kunde njuta av Marias uppkavlade ärmar där hon satt och plinkade fram räddning åt stadens förtappade själar.
Platsen började planeras redan 1928 men den dundertunga pjäsen som flankerar den kom inte dit förrän några årtionden senare. Vi skulle kunna slänga in en svensk-italiensk sångerska som rimmat platsens namn med en blå känsla, men det blir förstås för enkelt som ledtråd. Lite kul är att om ni tänker på en tecknad, korkad fängelsehund så kanske ni kommer fram till en ekonomisk lillebror till en annan svensk-italiensk sångare, vars namn är en manlig variant av ovanstående sångerskas första namn.
