BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Att myndigheterna agerade så hårt, berodde säkert på oro för att en revolution var nära. Det här var ju bara några månader sedan revolutionen i Ryssland startat, säger Kerstin Wennerström.
Hon är en av 18 fritidsforskare som gjort en utställning på Landsarkivet om hungerkravallerna. Hon och Aina Wallström, tandläkare till vardags, har forskat mest om kvinnornas roll i händelserna.
– Att det var jättesvåra förhållanden under första världskriget har man ju hört talas om, men att det var så här illa och upproret så stort, det visste vi inte. Det blev en chock när vi tittade i materialet, säger Aina Wallström.
Ransonering av bröd
1917 hade första världskriget pågått i nästan tre år och gjort det mycket svårt för Sverige att importera livsmedel, inte minst sedan tyska ubåtar började sänka även civila fraktfartyg lastade med livsmedel och andra förnödenheter.
Livsmedelspriserna sköt i höjden och i januari infördes ransonering på bröd. Den första hungerdemonstrationen ägde rum i Västervik 16 april och sedan spred sig rörelsen snabbt över landet. I Göteborg samlade protesterna 10.000-tals människor i slutet av april och sedan kom 1 maj, med huvudparollen ”Fred och bröd”.
– Första maj-tågen samlade 50.000 personer i Göteborg, som då hade en befolkning på 197.000 personer, säger Karl-Magnus Johansson, arkivarie på Landsarkivet.
– Man kan förstå att maktens män blev skraja. Nu fanns det en kraft i protesterna.
Uppträdde som ”ligister”
Oroligheterna i Göteborg kulminerade helgen den 5–6 maj. Stora grupper drog runt till stadens bagerier och mataffärer och krävde att få köpa mat utan ransoneringskuponger. Brödutkörare överfölls och butiker plundrades. Polischefen tillkallade militär från Göta artilleri-regemente när folket på gatorna kunde räknas i tusental och uppträdde som ”ligister”, enligt polisen.
På kvällen och natten blev det sammandrabbningar mellan stenkastande folksamlingar och ridande polis och militär med dragna sablar.
– Det böljade fram och tillbaka och polisen bankade på folk urskillningslöst, även på fredliga göteborgare på väg hem från teatern, berättar Aina Wallström.
Kerstin Wennerström säger att det i många fall var kvinnorna som tog initiativ till protesterna.
– Familjen svalt och det fanns inget att köpa till rimliga priser och ransoner, när de kom med sina korgar och sina ransonerings-kuponger. Klart att de blev arga!
– Vi hade väl förmodligen gjort nåt liknande, kanske med andra metoder, men det är klart att man blir vansinnig när familjen inte får mat, säger Kerstin Wennerström.
Hon påpekar att protesterna inte dök upp ur tomma intet.
– Kvinnorna hade säkert en stor portion uppdämd ilska för att inte bli lyssnade på, och att inte ha rättigheter. Då hade ju kvinnorna inte ens rösträtt, påminner Kerstin Wennerström.
Hon är fil kand och har tidigare arbetat på Stadsmuseet i Göteborg men är nu pensionär. Hon och Aina Wallström dök ner i källmaterialet och fastnade för att skriva om Nelly Thüring, den då 41-åriga fotografen och nyvalda stadsfullmäktigeledamoten (S) i Göteborg, som sedermera blev en av Sveriges fem första kvinnliga riksdagsledamöter.
Uppvaktade borgmästaren
Nelly Thüring försökte lugna en stor ”folkhop” med mestadels kvinnor som samlats på dåvarande Johannesplatsen nedanför Stigbergsliden. Hon föreslog att de i stället skulle utse en delegation och uppvakta Göteborgs borgmästare, vilket också skedde. Men på andra håll i staden gick ändå allt över styr och det blev stora kravaller runt om i Göteborg.
Efteråt anklagades Nelly Thüring av den konservativa göteborgspressen för att hon hade uppviglat folket.
– Det tog henne hårt, det var ju tvärtom! I intervjuer långt senare pratar hon om 1917 och försöker förklara det som hände, bland annat med att folk var ”snurriga av hunger”, säger Kerstin Wennerström.
– Hon blev 96 år gammal, men kom aldrig över att hon blev oskyldigt anklagad för uppvigling, när hon istället tvärtom försökte lugna ner människorna. Det återkom hon ofta till, berättar Aina Wallström.
Spännande uppgift
Några andra i gruppen har sammanställt en stor Göteborgskarta där man märkt ut de olika ställena för sammandrabbningar, oftast vid bröd- och livs-medels-butiker.
Landsarkivets personal har svarat för redigering och slutlig utformning av utställningen, sedan projektdeltagarna tagit fram grundmaterialet. Till att börja med lät Landsarkivet digitalisera 480 sidor dokument från Rådhusrättens (nuvarande tingsrätten) protokoll om rättegångarna efter kravallerna.
– Vi tyckte att det var spännande att öppna upp en sådan källa och göra den mer tillgänglig för allmänheten, säger Karl-Magnus Johansson.
– Och i utställningen finns nu en dator där besökarna på ett smidigt sätt kommer åt källan. Så om man inte är nöjd med det urval som deltagarna gjort, kan man bläddra där och sedan kanske forska vidare.
Karl-Magnus Johansson påpekar skillnaden mellan en utställning på ett museum och på ett arkiv som Landsarkivet:
– Här vill vi inte bara kommunicera det historiska innehållet, utan också möjligheterna som finns i arkivet; att man själv kan sätta sig i läsesalen och forska fram ”sin egen” historia.
– I Sverige har vi ju enligt grundlagen öppna arkiv, det är fritt för vem som helst att komma hit och söka i historisk information – en fantastisk möjlighet, säger Karl-Magnus Johansson.
Har gett mersmak
Detta är första gången Landsarkivet tar hjälp av sina arkivanvändare för att göra en utställning.
– Men absolut inte den sista, det här har verkligen gett mersmak för båda parter, säger Karl-Magnus Johansson.
Förhoppningsvis kommer utställningen att sammanställas till en liten bok på 50–60 sidor.
Utställningen på Landsarkivet pågår till och med 15 november. Ett lämpligt tillfälle att se den är lördag 11 november, då det är Arkivens dag och arkiv över hela landet håller öppet hus och arrangerar olika aktiviteter.
