– Fast jag behöver inte särskilt mycket smink. Mina drag är ju redan ganska skarpa, skämtar han.
Han slår sig ner på en stol framför de många speglarna i rummet. Dagens repetitioner av ”Hemsöborna” har gått bra, förutom ett smärre missöde med scenen som under första akten plötsligt började rotera åt fel håll. Men i övrigt sitter nästan allt som det ska. Yrvädret Carlsson börjar komma till liv genom Özz Nûjens tolkning och Andreas Boonstras regi.
– Jag skulle säga att min Carlsson är lekfull, nyfiken och livfull. Jag gillar karaktärer som är mänskliga, och det är Carlsson. Varken genomond eller genomgod. Även de genomonda har ju en gång varit barn, innan deras hjärtan omslöts av sten och de blev ”swishjournalister” som spyr ut hat.
Att samtala med Özz Nûjen karaktäriseras av just detta. Enastunden pratar han om det som ligger nära, för att i nästa sväva ut i intensiva utläggningar om politik och samhälle, ofta med humoristiska formuleringar nära till hands.
Ser du humorn som ett verktyg eller som ett vapen?
– Det var så roligt när jag gjorde militärtjänstgöringen här i Sverige. För då fick vi inte kalla spade för spade, för med en spade kan du döda folk. Så det fick heta typ ”Verktyg 47” eller något. Så ja, det är klart att ett verktyg också kan vara ett vapen.
Humorn är både och. Det politiska engagemanget är inpräntat sedan barndomen. Som åttaåring flydde han med sin familj till Sverige, från den av Turkiet ockuperade delen av Kurdistan.
– Vi fick inte vara kurder i vårt eget land. Under 80-talet var det livsfarligt att säga att man var kurd. Och nu har det blivit det igen. Det är så sjukt, säger han med eftertryck.
– Det har gjort att jag alltid har med mig det politiska. Alltså medvetenheten om orättvisor och vad de gör. För jag vet att ditt ursprung kan avgöra om du får mat eller inte. Jag kommer alltid vara emot alla former av islamism, fascism, rasism och diskriminering.
Hans uttalade politiska engagemang har gjort att han ofta har blivit en slagpåse i alternativa medier. Det är Özz Nûjen själv väl medveten om. Han läser nämligen det mesta som skrivs.
– Ja, såklart jag gör. Man ska lära känna sin fiende. När de högerextrema börjar hata en och sprida desinformation och lögner, då vet man att man är på rätt väg. Det får man aldrig glömma.
”Försatt mig i livsfara”
Inte minst den senaste månaden har hans ansikte toppat även de stora nyhetssajterna. I samband med att den terrormisstänkte Rakhmat Akilov ställdes inför rätta anklagades Özz Nûjen och hans familj för att ha betalat svarta pengar till Akilov för renoveringar av en fastighet på Gotland, som ägs av Özz Nûjen och en anhörig. I polisens förundersökning framgår det att fem pengatransaktioner har gjorts till Akilovs konto, pengar som Akilov sedan inte har redovisat.
Özz Nûjen är starkt kritisk till hur händelsen har framställts i medierna. Han vidhåller att han, och hans familj, inte har gjort något fel.
– Det kommer att komma fram att det är så, det finns inget att dryfta om. Men det jävliga ligger i detaljerna. Hur man helt och hållet utelämnar arbetsgivarbiten i rapporteringen, säger Özz Nûjen.
Han berättar att firman som Akilov har arbetat vid är en av många som har anlitats för att renovera husen på Gotland. Firmaägaren ska i sin tur ha sagt att pengarna ska betalas in på ett visst konto.
– Det är ju arbetsgivaren, alltså firman, som ska betala F-skatt och arbetsgivaravgifter och så vidare. Och det är så fult att man medvetet tar bort den biten i rapporteringen. Säpo säger själva att de aldrig skulle ha kunnat stoppa Akilov. Skulle min familj, som anlitade en firma för 2,5 år sedan, då kunnat göra det? Alltså det blir så sjukt, säger han.
– Journalister vet mer än några andra hur vi kopplar ihop bilder och rubriker. Står det ”Özz Nûjen anlitade Akilov” med en bild på mig och honom så kommer ingen läsa vidare. Du blir misstänkliggjord direkt och sammankopplad med en terrorist. Och det försätter ju mig i livsfara. Men jag kommer ta tag i det sen. För det ska inte gå att göra så och komma undan med det. Men just nu är det detta som är det viktiga och det som jag först och främst koncentrerar mig på, konstaterar Özz Nûjen och pekar på det tjocka manuset med titeln ”Hemsöborna” som ligger framför honom på bordet.
Faller lätt för smicker
På manuset har han skrivit: ”feelgood-komedi i allmogemiljö med politisk knorr”.
– Det var Andreas Boonstra själv som sa det, och det är precis vad det är. De som gillar ”Hemsöborna” ska få sitt lystmäte. Men de som gillar Andreas lekfullhet och hans intressanta sätt att jobba med teater ska också få sitt.
Var det just den politiska knorren som fick dig att vilja spela Carlsson?
– Nej det var nog mer tack vare mitt storhetsvansinne, haha. Jag faller lätt för smicker och man blir väldigt smickrad av att bli erbjuden en roll som är såhär stor. Jag har lovat mig själv att bara göra saker som är jättekul, jätteintressanta och jätteviktiga, och det här är verkligen ett sådant projekt.
Vad är det som är viktigt med ”Hemsöborna?”
– Det blir en klyscha, men den säger ganska mycket om oss människor. De som bor på Hemsö ser inte öns skönhet och förstår inte dess naturtillgångar. Men så kommer Carlsson från fastlandet och ser hur vacker ön är och vilka frukter den kan bära. Hela ”Hemsöborna” handlar egentligen om ifall Carlsson är bra eller dålig. Och spelar det någon roll? Vilken människa vill inte, när han eller hon kommer till en ny plats, göra bra ifrån sig, göra karriär och få status? Man vill ju uppåt i ett samhälle, men det ses inte alltid med blida ögon.
Trots att han stått på teaterscenen otaliga gånger förut, bland annat i ”Två herrars tjänare” och ”Spindelkvinnans kyss”, är Özz Nûjen rejält nervös inför kvällens premiär.
– Det är så mycket spring bakom scenen och så är det klädbyten på det. Jag har panik där bakom alltså. Men de är så jävla proffsiga här på teatern och de har tagit hand om mig jättebra. Alla som jobbar här är väldigt vänliga. Det är faktiskt coolt. Man uppskattar det, särskilt när man inte är fast anställd utan bara kommer hit och gästar.
