”Huset tillhör det förgångna”, skrev den tysk-judiske filosofen Theodor W. Adorno från sin exil i USA. Året var 1944 och Europa genomgick sin största flyktingkris någonsin. Om den moderna kapitalismen redan kännetecknades av hemlöshet, med familjehärden som plötslig konsumtionsvara och spekulationsobjekt, så ställdes fenomenet på sin spets av fascismens påtvingade migration. Och då en bomb kunde slå ned var som helst fanns inga säkra tak. I en hemlös värld, menade Theodor W. Adorno i Minima Moralia, var det enda moraliska att inte känna sig hemma. ”Det finns inget riktigt liv i det falska.”
När vi åter gått i en period av flykt och flytt är det extra intressant att undersöka en viktig symbol för hemlöshet, nämligen hotellet. Det finns förstås – vilket Theodor W. Adorno också påpekar – något falskt i jämförelsen, då hotellvistelser präglas av frivillighet. Men som Kristian Petri visar i sin personliga dokumentär Hotellet är de mer mångbottnade och svårfångade än så. Han berättar om hotellen som ”fantasi, metafor, slott, konsumtionstempel, skräckfilm, flyktväg, dagdröm, paradis, helvete.” De är populära både som turist- och terroristmål, och hotellet Carl XII i Kristian Petris pappas uppväxtort Ed i Dalsland huserar i dag just migranter.
Vilket intressant nog sluter en cirkel, då det är i dagens flyktingars västasiatiska hemtrakter som de första hotellen kom till, nämligen i de karavanserajer som uppfördes längst persiska handelsleder för att erbjuda sovplats, vatten och skydd.
Kristian Petri, som också är journalist och författare, har ägnat en stor del av sitt konstnärskap åt just resande. På 1990-talet skrev han en serie skildringar av öar, och under 2000-talet har hans spännande resereportage publicerats i bland annat Dagens Nyheter. Denna film utgör tillsammans med Atlanten (1995) och Fyren (2000) en dokumentärtrilogi med resande som tema.
Vi får bland annat besöka Stellan Skarsgård i ett rum på anrika Chateau Marmont på Sunset Boulevard i Los Angeles, en slottsimitation där celebriteter från underhållningsbranschen bott sedan 1920-talet. Stellan Skarsgård berättar att det sägs att det förr gick att beställa aluminiumfolie till rummen – för att exempelvis röka crackkokain – och att det var där John Belushi dog av en överdos.
Åsne Seierstad berättar om sin vistelse på Palestine Hotel, där hon med utsikt över Firdostorget rapporterade från Irakkriget. Lars Norén minns hotellet i Genarp där han växte upp, vilket inspirerade till den hotelltrilogi som blev hans genombrott. Och så ägarna till Hōshi Ryokan, ett japanskt hotell som ägts av samma familj sedan grundandet år 718. Kristian Petri minns även egna vistelser, exempelvis i rum 414 på Grand Hôtel de Cabourg, där Marcel Proust gärna bodde, och överdådiga Marina Bay Sands i Singapore, där han bodde för att rapportera från Borneo.
Flera av destinationerna är intressanta, men med oklar kopplingen till temat. Såsom Cross Plains i Texas, där Robert Howard, skaparen av seriealbumen om Conan Barbaren, bodde under större delen av sitt liv; eller en nedstigning med fackla i en grotta vid Avernosjön som enligt myten leder till Hades.
Jag får intrycket av att Kristian Petri under sina reportageresor samlat på sig en hel del filmmaterial som var för bra för att inte använda, och nu har lappat ihop det till en film. Samma sak gäller de återkommande delarna om hans i cancer nyligen avlidne pappa. Ibland räknar Kristian Petri upp kändisar som bott på diverse hotell, men det är oklart vad denna anekdotbingo säger mer än att kändisar reser mycket.
Filmen hade nog vunnit på några drunknade älsklingar och fler djupdykningar, men samtidigt uppskattar jag Kristian Petris lekfulla hoppande från sten till sten. Han kombinerar läckert eget filmmaterial med arkivbilder, och den atmosfäriska musiken bildar tillsammans med hans malande berättarröst en hypnotisk ström av sinnesintryck snarare än en tes.
Samtidigt är det just denna lekfullhet som lockar med hotellen: erfarenheterna som snabbt avdunstar, möjligheten att anta vilken identitet som helst, att återskapa sig själv varje dag, att inte lämna några spår. Med sina spännande, flyktiga möten utan sammanhang liknar filmen vackert nog de platser som den gestaltar.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.