Apropå gränslös konst pågår just nu grupputställningen ”Party for Öyvind” på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm. I fokus står den mångsysslande svenska konstnären Öyvind Fahlström (1928-1976) och hans internationella spindelväv av vänner, förebilder, lärjungar och idoler i ett härligt genrebefriat kluster av popkonst, dramatik, satir, konstmusik och politik. Höstens finaste och roligaste utställning som på egen hand motiverar ett besök i Vasaparken i centrala Stockholm.

Gränslöst kollektivt

Konst

De nominerade till årets Turner-pris, en av världens mest prestigefyllda konstutmärkelser, har just tillkännagetts. Vinnaren utses först i december men det är intressant att studera nomineringslistan och hur den speglar kulturens skiftningar och uppsåt. I år är det mer uppenbart än någonsin: inga enskilda konstnärer har nominerats, hela listan består av kollektiv och sammanslutningar med aktivistiska förtecken. Läs mer i ämnet på Tate Modern Arts hemsida och hamna i ett ögonblickligt kaninhål av den fascinerande gränslöshet som konst kan – och nog bör! – betyda 2021.

Politisk doo-wop

Musik

Inte helt olikt det hyllade – och hemliga – brittiska soulkollektivet Sault lyckas Los Angeles-baserade Gabriels ta avstamp i den svarta musikhistoriens rötter; doo-wop, jazz och gospel, och uppnå något väldigt modernt. Gabriels är en älskvärd anomali eftersom amerikansk ”retro-soul” i allmänhet är något av en högst onödig styggelse. Men Gabriels, ledda av gospelsångaren Jacob Lusk (en av deltagarna i amerikanska ”Idol” 2011), förmedlar ett så starkt engagemang med sitt valda uttryck att något så ovanligt som en modern tidlöshet uppstår. Deras nya (och blott andra) singel ”Blame” hör du på valfri streamingtjänst. Förra årets debut, ”Love and hate in a different time”, ackompanjerades av en utmärkt liten film som fungerar som en utmärkt introduktion till Gabriels.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.