Vi träffades och vi blev sittande i flera timmar. Jag kände att det fanns en stor vilja att få fler tjejer till föreningen och för mig handlar det om att omsätta teori i praktiken, vilket är jättekul.

Hur ska ni göra för att öka jämställdheten i föreningen?

– Det handlar mycket om att med små medel visa att alla är välkomna. Och då menar jag absolut inte att vi ska ordna tjejkvällar med rosa skateboards. Vi ska använda väggytor och sätta upp bilder där grymma tjejer och killar skejtar. Ledare och andra kan bära symboler som exempelvis ett nyckelband med regnbågsfärger och vi ska sätta upp en regnbågsflagga i lokalen. Personer på bilder kan ha olika hudfärg och när vi lägger upp bilder i sociala medier är det inte bara klipp på vita snubbar som gör trick.

Hur många tjejer är det som skejtar i dag?

– Det är 17 procent av medlemmarna. Men Örebro är en stor stad, det är orimligt att tro att det inte finns fler tjejer som vill skejta. Det vi vill hitta nu är fler ledare som är tjejer och vi jobbar mycket med bemötande och språkbruk. Det är inte okej att kalla sin skateboard för f-ordet eller något annat som kan tolkas som nedsättande mot kvinnor när man misslyckas med ett trick. Eller när man är förbannad. 

Skejtar du själv?

– Nej, det gör jag inte. Det är en brist. Men som feminist och genusvetare kan jag inte låta bli att engagera mig, och det som är häftigt är att den här föreningen verkligen vill förändra. 

Hur påverkar ditt engagemang i feminismen ditt övriga liv?

– Det påverkar när jag är timvikarie i vården och i mitt ideella arbete i RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). Jag har inte genusglasögon, det är mer som att jag har gjort en laseroperation. Jag har även tatuerat in ordet med fonetisk skrift på armen. 

Hur blev du engagerad i RFSU?

– Under utbildningen fick jag tips från en kompis att man kunde utbilda sig till skolinformatör, så det gjorde jag, i februari fick jag sedan frågan om jag ville bli ordförande. Och det ville jag. RFSU i Örebro har varit en ganska vilande förening men nu börjar vi bygga upp en engagerad medlemsbas och vi vill utbilda fler skolinformatörer.

Hur stort är behovet av sexualupplysning i dag?

– Större än man tror. Man kan hitta otroligt mycket på nätet. Men det kan vara skönt att prata med en person. Jag brukar jobba mycket med värderingsövningar för att personer ska känna efter och tänka: Vad vill jag? Och i skolan kan det vara svårt att få bra information från en svettig och nervös biologilärare. Det kan vara positivt att fråga någon som inte vet vad man heter och som inte ska bedöma ens kunskaper. 

Var brukar du informera?

– Jag har bland annat varit och informerat om säkert sex på ett asylboende i Guldsmedhyttan och på skolor och fritidsgårdar. Det är otroligt roligt. På fritidsgårdar brukar jag ha med ett spel där ungdomarna ska förklara olika ord på kort tid. Ord man inte förstår kan vi prata om efteråt. Men vi gör många andra saker inom RFSU också. Det kan handla om allt från att medverka på seniormässor till att åka till Dublin och protestera för rätten till abort.