Beata finns på riktigt, men heter egentligen något annat. Innan hon blev långtidssjukskriven och utförsäkrad var hon en framgångsrik egenföretagare med en avundsvärd karriär.
Charlotta von Zweigbergk blev tillfrågad av Ordfront förlag att skriva berättelsen om hennes fall.
– Jag visste redan vem Beata var, hon är en gammal bekant till mig. Och jag har själv varit långtidssjukskriven tidigare, så jag vet en del om hur det kan vara, säger hon över en fika inne på Cityterminalen i Stockholm.
Fattigfällan tecknar Beatas personliga historia och kamp mot myndighetshandläggare i skönlitterär form. Charlotta von Zweigbergk har dock ändrat samtliga namn, strukit Beatas yrkestitel och sjukdom, samt bytt ut platser och mindre detaljer ur berättandet. Allt för att Beata velat förbli anonym.
– Det var jätteviktigt för henne att få vara anonym. Hon ville inte träda fram med tanke på sina anhöriga samt skammen det innebär att vara fattig i dagens Sverige. Men jag tycker även att det är viktigt för berättelsen som sådan. Det intressanta är inte hennes sjukdom, om hon är utbränd, om hon har MS eller ryggproblem. Det intressanta är att hon är allmän. Att detta kunde ha hänt vem som helst, säger Charlotta von Zweigbergk.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Tillåts att falla
Att det blev just ett skönlitterärt berättande, i stället för ett tungt faktaredovisande, har att göra med att Charlotte von Zweigbergk ville lägga fokus på Beatas upplevelser kring det helvete hon genomlidit.
– Det har skrivit massor av fakta kring arbetslösa och sjuka, men det saknades en sådan här historia med någon som berättar inifrån om hur det verkligen känns. Det här är en bok som berättar om hur det känns, hur det upplevs, hur reglerna de facto drabbar den fattige, säger hon.
Och boken Charlotta von Zweigbergk skrivit är känslomässigt drabbande från första till sista sidan.
– Det här är det värsta jag någonsin skrivit och jag har ändå skrivit ganska mycket i mina dagar. Man blir både ledsen och förbannad på att det får fortgå. Jag tror att en skönlitterär berättelse också är lättare att ta till sig. Den går in djupare på många sätt, säger Charlotta von Zweigbergk.
Ett av de ämnen som återkommande behandlas i Fattigfällan är att sjuka och utblottade människor som Beata tillåts att falla fritt. Att samhället inte griper in för att hjälpa och att hon därför blir skuldsatt upp över öronen. Beata tvingas till såväl sms-lån som till privata lån av vänner och bekanta, enbart för att inte bli vräkt från sin hyreslägenhet eller svälta ihjäl.
– Väldigt många människor tror att så här kan det väl inte vara. Väldigt många tror att, ja, men det är väl klart att vi har ett socialt skyddsnät i Sverige. Det är klart att om du blir sjuk och utförsäkrad, så i värsta fall får du socialbidrag att leva på. Det får du väl åtminstone! säger Charlotta von Zweigbergk.
Ett annat återkommande tema i boken berör hur vänner, bekanta och anhöriga har ytterst svårt att förstå den belägenhet Beata försatts i, trots att hon vid upprepade tillfällen försöker att förklara sig för dem. En återkommande fras från vänner som tror sig vara hjälpsamma är: ”Men du betalar väl hyran? Det förstår du väl att du måste?”. Beata förstår mycket väl att hon måste betala hyran i tid varje månad om hon inte vill bli utkastad på gatan. Problemet är bara att hon vissa månader helt saknar möjligheten, då hon inte fått något svar alls, alternativt har fått avslag på sin ansökan om socialbidrag.
– Folk tänker inte ens på att de gör så, men fattiga bemöts som om de vore en annan slags människor. En sort som inte riktigt fattar själva på samma sätt. På ett eller annat sätt antas det nämligen att den fattige har försatt sig i situationen själv, genom ett misstag, ett missbruk eller en svaghet av något slag. Den fattige anses vara en misslyckad människa helt enkelt, säger Charlotta von Zweigbergk.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Havererat” system
Bokens titel är en medveten parafras till TV3:s underhållningsprogram Lyxfällan.
– Lyxfällan sprider en myt om att den fattige alltid har förköpt sig. Att det är det som är orsaken till fattigdomen i Sverige. Det kan vara så, naturligtvis kan det vara så, men som Beata säger i boken: ”Varför inte ha ett program som heter Fattigfällan? Där de får gå in och försöka reda upp situationen när man är fattig för att man faktiskt inte får in några pengar”, säger Charlotta von Zweigbergk.
Hennes förhoppning är att människor som läst boken ska förmå att få in i skallen att fattigdom existerar i dagens Sverige och att våra trygghetssystem inte längre håller måttet.
– Boken har bara varit ute en dryg vecka, men det har redan dykt upp så otroligt många Beator, du kan inte föreställa dig hur många Beator som hört av sig. De säger i princip: ”Du har berättat min historia”. Det tycker jag är viktigt att poängtera. Det här rör sig inte om en enskild stackars människa som har haft otur, säger Charlotta von Zweigbergk.
På frågan om vad som behöver förändras säger hon först lite skämtsamt att vi måste göra revolution och störta det kapitalistiska systemet, för att sedan svara något mer konkret.
– Oavsett vilka som sitter vid makten behöver vi en total genomgång av hela vårt socialförsäkringssystem, för det vi har nu har havererat, säger Charlotta von Zweigbergk.
Fotnot: Socialbidrag heter i dag försörjningsstöd och handläggarnas korrekta titel är socialsekreterare. I intervjun väljer dock Dagens ETC att använda desamma, mer vardagliga benämningar som Charlotta von Zweigbergk använder i boken.
