– Oj, jag var absolut inte säker på det här och när jag ser de andra nominerade så tänker jag att oj. Jag hade verkligen turen på min sida. Det är jättekul. Det känns extra fint som avslutning just eftersom det är sista delen i trilogin, säger Kristina Sandberg.

När vi pratar har de nominerade till årets Augustpris precis tillkännagivits vid en presskonferens på Nalen. Men om Kristina Sandberg själv är förvånad över nomineringen finns det många som tycker att det var väntat. I förhandsspekulationerna pekades hon ut som en klar favorit.  

Romanerna om den unga kvinnan Maj som i slutet av 30-talet blir gravid med en betydligt äldre man och fogar sig till det liv som förväntas av henne, har lovordats av kritikerna. Många menar att Kristina Sandberg skriver om något som tidigare varit osynligt i litteraturen. 

Skildrar mörka tankar 

Själv återkommer hon ofta till att det varit viktigt för henne att få skildra Maj inte enbart som stark och god. Hon vill ge utrymme även till Majs mörka tankar och sidor.

– Jag är grundad feminist och jag tänker att när kvinnor måste vara förebilder och starka så är det något bakvänt. Jag vill ha samma frihet att skildra komplexa karaktärer som män alltid har kunnat vara, säger Kristina Sandberg.

– Sedan tycker jag att jag utforskar något slags kvinnoförakt. Det liv som kvinnor hänvisas till trivialiseras ofta och osynliggörs. För mig är det viktigt att låta Maj ta plats och synas, och liksom låta det vara så där jobbigt och strävsamt som det är för henne, och också bitvis monotont. Men det har varit en väldig glädje att skriva om det, att få göra språk av städningen. 

Hunnit bli tonårsmamma

Den första delen i serien,
Att föda ett barn, släpptes för fyra år sedan och två år senare kom del två, Att sörja för de sina. I sista delen Liv till varje pris har det blivit tidigt 60-tal och Maj har hunnit bli tonårsmamma med vånda inför medelåldern.

Kristina Sandberg känner sig fortfarande nära sin karaktär och säger att hon inte börjat tänka på nästa projekt ännu. 

– Nu är jag och Maj ute på bibliotek och kulturhus och pratar om trilogin, så det känns inte som att jag har lämnat henne ännu. Det blir nog inget tomrum än på ett tag. Jag kommer nog inte skriva på ett tag. Jag vet inte vad det blir härnäst.