– Jätteroligt. Igår var jag på vinprovning hos en gammal pappersarbetare som nu blivit ägare av en vingård i Frankrike. Han kommer upp och en gång om året och bjuder sina vänner på naturviner, och när jag kom dit blev jag överfallen av folk som läst på internet om att boken blivit skickad till liberaler. Jag blev jätteglad. När jag skrev boken hade jag en bild av att jag ville göra en lättillgänglig och överskådlig genomgång av SD som folk som rör sig i närheten av partiet kan ta del av. Det här är ett slags kvitto på att jag lyckats med det, så jag känner mig väldigt stolt. 

Har du haft kontakt med någon av avsändarna? 

– Inte överhuvudtaget. Det måste helt enkelt varit någon som läst den och som tyckte det var en bra idé att låta fler i partiet ta del av den. Men jag har varit ute och pratat på många ställen, det är inte alls omöjligt att jag träffat någon av dem någon gång.

Tror du avsändarna skickat ut den som en PR-grej, för att markera mot Liberalernas samarbete med SD, eller att de uppriktigt tror att sina före detta partivänner kan ha nytta av den?  

– Jag hoppas på det senare. Det är ju liberaler som inte längre stöttar partiet som skickat boken. Och de menar väl att partiet varit alldeles för följsamma med SD. Och att deras partivänner behöver mer kunskap för att kunna sätta gränser och förstå hur de ska hantera partiet.

Vad ser du för tendenser hos Liberalerna? Är de splittrade i sitt förhållningssätt gentemot SD? Hur ska man exempelvis tolka Johan Pehrsons uttalande om ”brun sörja”? 

– Jag tolkar det som att han egentligen inte tycker det han tvingas säga nu för tiden. Hur ska jag tänka annars? Han tvingas till eftergifter som går emot vad han står för egentligen. Och med allt jag vet om liberaler generellt så är jag förvånad över att de är där de är. Sedan kanske det handlar lite om att knäppa Pehrson på näsan också. Men framför allt tror jag det handlar om en uppriktig besvikelse hos de före detta partivännerna.

Är det något särskilt i din bok du tror liberala riksdagsledamöter kommer reagera på om de läser boken? Något som inte är så välkänt om SD ens bland politiskt insatta? 

– Jag tror att det finns två saker. SD pratar ju varmt om folkhemmet och säger att de är Per-Albins arvtagare. Men deras folkhemsdröm bygger egentligen på en mycket tidigare idé som etablerades före demokratin infördes. Det är högerns elitistiska och mycket mer nationalistiska syn på folkhemmet de vurmar för, inte Per-Albins version där folkhemmet handlar om ett jämlikt samhälle där klasserna blir otydligare utan ett samhälle där vi är mer etniskt lika varandra.

– Sedan tänker jag på SD:s syn på kvinnan. Det finns inget annat parti med en sådan överdriven överrepresentation av män, både bland väljarna och de aktiva politikerna. Jag tror inte det är en slump, dels då de driver en politik som motverkar jämställdhet och till och med skulle bli skadlig för kvinnor. Men också för att de behandlat kvinnor inom partiet illa. Och det finns det exempel på från ganska nyligen som jag lyfter i boken.

Din bok redogör för SD innan de fick en central roll i ett regeringssamarbete. Hur har partiet påverkats av sin nya position? 

– Jag tycker det känns som självförtroendet har vuxit. När de kom in i riksdagen började de tona ner på vissa saker men nu känns det som att tuppkammen växer. De har verkligen makt nu och åsiktsmässigt skulle jag säga att de är mer extrema än för några år sedan. De har ingenting att tjäna på att vara följsamma längre, jag tycker det är jätteläskigt.

Nu har liberala riksdagsledamöter fått din bok i sina händer. Är det någon annan du verkligen vill ska läsa den? 

– Oppositionen. Jag skulle verkligen önska att de tog den här tiden som oppositionspartier och finslipade och vässade sina strategier mot SD. Där tror jag de skulle ha nytta av min bok.