För nästan två år sedan skrev Ana Udovic en artikel om det som av amerikanska psykologer kallas en narcissistisk epidemi i den unga generationen, om curlande föräldrar, betygsinflation och svenska skolan, som lär ut entreprenörskap, eller ”ta-för-sig-samhet”.
Artikeln blev en stor snackis, trots att Udovic själv var skeptisk när hon fick uppdraget.
– Det kändes så vagt att skriva om en generation. Jag sa att jag kunde kolla upp det, men jag var verkligen osäker på att det skulle bli någonting, säger hon.
”Uppfostrar inte sig själva”
Hon upptäckte snabbt att intresset för den unga generationen, den som ”börjar bygga sin CV i samma stund som de skaffar ett konto på Facebook”, är väldigt stort och att bilden av den är utbredd. Eftersom att hon själv inte hade något direkt förhållande till generationen i fråga fick hon upptäcka den utifrån, genom att fråga människor som har mycket med den att göra och ungdomarna själva.
– Jag fick sådan bekräftelse på den här bilden av lärare och psykologer och andra som jag intervjuade.
I boken Generation ego, som kommer ut i slutet av månaden, fortsätter Udovic att undersöka vad som har hänt, varför skolungdomar idag mår så dåligt, anmäler lärare som ger låga betyg och varför medelmåttig nu nästan är synonymt med misslyckad. Och varför generationen uppfattas som narcissistisk.
Udovic går bland annat igenom barnuppfostran, hela skolgången, högskolan och arbetsmarknaden.
– Boken går egentligen ut på att förklara att om ungar är ego så är det de som har uppfostrat ungarnas fel. Barn uppfostrar inte sig själva. Vi har skapat ett slags samhälle där vi fick det jättebra, men unga har inte samma möjligheter att få det lika bra.
Ingen tid för sidovägar
Ana Udovic understryker att den yngre generationen har det ganska tufft eftersom att det är den första generationen på länge som upplever en negativ samhällsutveckling.
– Idag kan inte jag hoppas på att mina barn får det bättre än vad jag fick det.
Därmed inte sagt att allting var bättre förr.
– Det var mycket som var otroligt dåligt tidigare, som individualismen har förändrat på ett positivt sätt, att få vara en individ innebär ju till exempel att man slipper låtsas vara heterosexuell bara för att man finns i samhället. Men baksidan är att vi kanske har större oro och osäkerhet och vi känner oss otrygga.
Det finns en inställning bland unga att det bara finns en väg och att den går rakt framåt, säger Ana Udovic.
– Det finns inte att man kanske tar in på en sidoväg och sedan kommer tillbaks till huvudvägen. Det är ju lite läskigt, för det är en otrolig stress att känna så.
En annan del av oron är känslan att saker vi inte kan påverka ändå ska vara upp till oss själva, tror Ana Udovic.
– Många unga känner så. De har ångest över saker som de inte kan påverka, det är ju en väldigt frustrerande situation.
”Ett stort svek”
Att det sedan går sämre och sämre för svenska ungdomar i skolan tyder på att den inte har fungerat för många unga. Det kallar Udovic ett systemfel. Svenska barn har blivit mycket sämre på läsförståelse, någonting som är avgörande för att klara utbildningar på högskolenivå.
– Det är som att man har tagit undan benen för unga människors framtidsväg genom att spara pengar på skolan. Det tycker jag är ett stort svek.
Nu tror Udovic att den enda lösningen är att gå samman, att hela ungdomsgenerationen går ihop och kräver mer.
– Arbetsgivare säger att unga är så kaxiga, men en ensam kaxig kommer inte att förändra någonting. Sedan måste vi alla förstå att våra jag inte slutar vid vårt skinn, utan det är någonting vi utvecklar i förhållande till alla människor vi har runt omkring oss.
Stort behov av utopier
Hon tycker också att det är dags att börja prata om hur vi vill att det bästa samhället ska se ut, att skapa utopier som vi kan jobba mot och inte ge upp bara för att saker är svåra eller inte fungerar just nu.
– Vi behöver lite större mål än att sätta betyg i fyran eller inte – vad sägs om att vi bara ska ha bra skolor? Det skulle kunna vara en idé. Då man är helt säker på att barn lär sig saker, det är väl ändå det som är viktigast.
