– Dockor är lite banala. Men alla har en symbolik, en berättelse. Och vi har alla en relation till dem. Vuxna kan tycka att de är obehagliga, men barn gillar dem. Skyltdockor är också symboliska på ett sätt, de bara står där tysta, säger Linda Spåman.
”Det blev en besatthet”
Själv är hon en av dem som gillar dockor, till den grad att hon har samlat på sig för många.
– När jag fick ännu några till av en vän kände jag att nu har jag för många människor i min etta på 25 kvadrat, säger hon.
Hon tog dem istället till ateljén och började dekorera dem med glitter, syntetiskt hår, pärlor och porslinständer.
– Det blev en besatthet. Det spårade ur. Det är dyrbart och jag bränner mig på händerna när jag skapar dem.
Linda Spåman känner många till som en serieförfattare och illustratör. Eller möjligen som spådam eller poddmakare. Hon har sysslat med lite allt möjligt sedan hon examinerades som textilkonstnär från Högskolan för design och konsthantverk, dock inte så mycket med just textil.
– Jag är ju en utbildad textilkonstnär, men jag har någon dröm om att bli en skulptör, säger hon.
Hon inledde dock sin karriär med att debutera med den självbiografiska romanen Kötthuvudet år 2005, vilken hon själv beskriver som en ”vulgär historia om ett liv jag inte längre minns”. Sedan dess har hon gett ut flera böcker och mottagit en rad priser och utmärkelser, bland annat Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare. Hon har även drivit poddarna Äkta spåman och Ateljépodden, deltagit i dokusåpan Miljonärerna på kanal 5 och länge verkat som det som hon själv kallar ”oprofessionell spådam” – något som hon blev hennes kall efter ett telefonsamtal av någon som trodde att hon, på grund av sitt efternamn, var en spådam.
Det vackra onaturliga
Men nu befinner sig hon i en, enligt henne själv, experimentell fas.
– Vi lever i en tid där man ska bli uppskattad hela tiden. Jag ville bara arbeta och se vart det ledde, säger Linda Spåman.
Resultatet blev de uttrycksfulla dockorna.
– Jag ville skapa det vackraste jag vet. Onaturliga material tycker jag är vackert. Jag har alltid älskat glitter och älskar syntetiskt hår, onaturliga färger och plast.
De mesta av materialet hon använder till att skapa dockorna är sådant som hon redan haft hemma, samlare som hon är.
– Det är sådant som jag har köpt själv eller fått. Det är gamla pärlhalsband som jag haft hemma och porslinständer som jag har köpt någon gång. Dockor har jag samlat på, men folk har även skickat dockor till mig sedan jag började med det här, säger hon.
Glitter, som hon är en flitig användare av, har hon dock köpt i efterhand och hon har bunkrat upp ett stort lager.
– Glitter är miljöfarligt och ska förbjudas, har jag läst. De åker ner i avloppsrören och hamnar i våra hav. En vän till mig köpte en hel säck med glitter till mig så att jag har ifall det skulle förbjudas, säger Linda Spåman.
Terapeutisk process
Att skapa dockorna fungerande också som en slags terapeutiskt process för henne i en tid då hon inte mådde så bra.
– Jag kände mig olycklig förra året och kände att jag behövde göra något som jag blev glad av. Att skapa något som är vackert blev en bra sysselsättning, säger Linda Spåman.
Att hon kände sig olycklig under en period tror hon dels berodde på att hon började tvivla på sitt yrkesval.
– Jag tvivlade på konstnärskapet. Det är så självupptaget. Det kanske var det som gjorde att jag mådde dåligt. Jag hamnade i en period där jag tvivlade på om det jag gjorde verkligen var intressant, säger Linda Spåman.
Känner du att andra uppskattar det du skapar?
– Jag tror egentligen inte att människor är så intresserade av konst och konstnärskap, säger hon och fortsätter:
– Men nu är jag i en fas i livet där jag känner mig harmonisk och tacksam över mitt liv, jag känner mig nöjd. Även om jag känner ångest ibland, säger hon.
Hoppas på höstutställning
Planen var att Linda Spåman skulle ställa ut konstverken i Nordstan, men så kom coronapandemin och utställningen ställdes in. Nu hoppas hon få ställa ut dem till hösten istället. Parallellt med dockorna jobbar hon också med ett annat projekt där hon målar stora tavlor föreställande tarotkort med växter som hon också vill ställa ut. Vad Linda Spåman sedan kommer landa i, efter den experimentella fasen hon nu befinner sig i, får framtiden utvisa.
– Just nu vill bara vara här inne och skapa. Men kanske blir det en till seriebok också. Jag har också en dröm om att ge ut en bok med text. Jag respekterar serieförfattare, men det största vore att skriva en bok, säger Linda Spåman.
