Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma (Thorén & Lindskog) handlar om 16-åriga Veronica, som har hoppat av gymnasiet, blir kär i och börjar brevväxla med Åmsele-mördaren Juha Valjakkala. Samtidigt brottas Veronica med sin egen och omgivningens utseendefixering, som slår hårt mot tonårstjejen med svår akne. Larsson säger att hon ser boken som en berättelse om att bli vuxen.

– Den handlar mest om hur det är att vara tonåring, om utseende, sex, vänskap och förhållandet med föräldrarna. Jag vill också gärna lyfta fram hur mycket tjejer blir dömda för sitt utseende, någonting jag tror har blivit värre nu med sociala medier som Facebook och Instagram.

Besökte rättegångarna

Ett norrländskt trauma är skönlitteratur, men innehåller starkt självbiografiska inslag – Larsson brevväxlade själv med Valjakkala efter att hon hade hoppat av gymnasiet i Skellefteå.

– Det känns ganska läskigt att försöka vara så ärlig som möjligt, att gå tillbaka till den tiden och de känslorna, berättar hon.

Larsson berättar att det var hennes dåvarande mans idé att hon skulle skriva om Valjakkala och deras brevväxling och att hon först planerade att skriva en dokumentär bok.

– Jag kontaktade tjejerna jag träffade under rättegångarna, planerade att prata med mina föräldrar och fråga hur de tänkte när de lät mig gå till rättegångarna och vad de egentligen tyckte om det och att intervjua mina kompisar från den tiden som tyckte att jag var knäpp.

Men det var svårt att prata med tjejerna hon träffade under rättegången om Valjakkala och när hon talade med kvinnan som greps när hon försökte frita honom, som inte alls ville diskutera det, bestämde hon sig för att byta spår.

”Intervjuades som rockstjärna”

Att skriva boken har väckt många tankar om brevväxlingen för Larsson, som på den tiden övertygade sig själv att Juha Valjakkala var oskyldig.

– Innan jag bestämde mig för att skriva boken tänkte jag inte så mycket på brevväxlingen som en del av mitt förflutna, nu har jag tänkt till och försökt förstå vad som gjorde att jag ville kommunicera med Juha.

Vad har du kommit fram till?

– Jag har egentligen inget bra svar. Jag kritiserar ofta den utseendefixering som tjejer utsätts för, men jag och mina kompisar var ju också fixerade – vi hade inte varit lika intresserade om Juha hade sett annorlunda ut. Dessutom romantiserades han av medierna, stora bilder publicerades och han intervjuades nästan som en rockstjärna i tonårstidningen Frida. Det var ju fullkomligt bisarrt.