Kultur och politik sammanflätade i varandra är knappast något ovanligt. Men lika självklart som att politik och kultur ibland hör ihop tycks det också vara att väven som flätar dem samman är röd.
– Det ligger lite i sakens natur, hur man ser på kultur och politik i förhållande till varandra. Från vänsterhåll tycker man att man ska använda kulturen för sina politiska syften, medan man från högerperspektiv, både från liberalt och konservativt håll, har inställningen att kulturen ska stå fri från politiken, säger Lars Anders Johansson, kulturansvarig på tankesmedjan Timbro, och redaktör en nyutgiven bok om borgerligheten och kulturen.
Har efterlyst högerpjäser
Även Karin Olsson, kulturchef på Expressen, är inne på det. Synen på kultur skiljer sig åt beroende på vilket håll man kommer ifrån.
– I den borgerliga uppfattningen av kultur värderar man i högre grad konstens värde i sig själv, den ska inte vara ett instrument för politiska syften, säger hon.
Men hon menar också att det finns en del konstnärer som står till höger och som gör konst från sitt perspektiv – men då är den inte lika uppenbart politisk.
– Det kan handla om att undersöka vad det innebär att vara människa, om skuld och moral. Den typen av teman. Ibland tror jag att vissa teman uppfattas som vänster, till exempel teater som handlar om medmänsklighet, som att det skulle vara en fråga vänstern har patent på.
Varken Karin Olsson eller Lars Anders Johansson saknar egentligen kultur som har ett tydligare högerbudskap.
– Nej, det skulle jag inte vilja se. Men gärna färre förutsägbara vänsterorienterade föreställningar på teaterscenerna, säger Karin Olsson.
Martina Montelius, konstnärlig ledare på teater Brunnsgatan 4 och som själv ser sig som vänster, skulle dock gärna se mer kultur från höger.
– Jag har efterlyst politiska pjäser som är borgerliga, men inte fått ett enda manus. Även om en majoritet av kulturarbetarna är vänster finns det ju också de som inte känner sig hemma där. Det vore roligt om några av dem kunde slå sig ihop och hitta på något, säger hon.
Att det inte har hänt tror hon inte bara beror på en annan syn på vad kultur ska vara, utan också på att vänstern har ett underifrån-perspektiv.
– Det är ofta det som intresserar. Att engagera sig för djupt för de med alla privilegier är däremot svårare.