I boken nämner du en mängd högerkomiker, vilka var mest politiska?

– Hagge Geigert var absolut en av dem. Han hade tydliga rötter i en slags Göteborgs-posten-liberalism, där han ju också skrev krönikor och kåserier. Han var antinazist, pro-Israel och kommunismen var hans främsta måltavla. Hans politiska ställningstaganden märktes i det mesta han gjorde, både när han skrev och i de revyer han satte upp. Även Kar de Mumma var uppenbart höger. Han satt på Östermalm och skrev dagligen insändare i Svenska Dagbladet, ofta om skattesatserna. Han var klassiskt Östermalmskonservativ, och skrev ibland om hur härligt det är att vi har ett kungahus, och gjorde sketcher om hur facket försvårar den fria företagsamheten. Han var en gigant med sin Kar de mumma-revy som spelades under många år på 70- och 80-talet.

Men också idag finns det högerhumor?

– Ja, och den ser ungefär likadan ut som då. Måltavlan för så gott som all satir är och har varit socialdemokratin. Men högerhumorn idag är snarare liberal, eller ultraliberal, än konservativ. På stå upp-scenen finns till exempel både Aron Flam och Magnus Betnér. Det är ingen slump att de pratar så mycket om FRA, narkotika och prostitution.

Varför tror du att det är mer ovanligt med politiska högerbudskap inom kulturen i övrigt?

– Kanske för att människor som befinner sig till vänster oftare blir kulturutövare och har kulturen som ett uttrycksmedel, medan folk på högerkanten tar ett traineejobb på ett multinationellt företag för att ta över världen på det sättet.