Efter trettio år i nöjesbranschen tillhör Henrik Schyffert den absoluta gräddan av svenska underhållare. På 1990-talet gjorde han succé i en rad tv-serier med Killinggänget och bidrog starkt till kommunikationssvårigheterna mellan den yngre generationen och den äldre som inte förstod någonting, vilket också var hela poängen.
– Det var en motreaktion mot den humor som visades på tv då, som programmet Helt Apropå med folk som klädde ut sig till Birgitta Dahl och härmade Ingemar Mundebo. Politisk satir var det värsta vi visste, så vi bara larvade oss och klädde ut oss till koreanska adoptivpäron för att reta folk och hela Ulf Lundell-generationen, säger Henrik Schyffert.
Att ta ställning för eller emot någonting var absolut tabu för den hippa 90-talsgenerationen – och det mest effektiva sättet att markera avstånd från en föräldrageneration som levt och andats Vietnamrörelse och ANC innan de köpte radhus och Volvo. Men även 1990-talet blev passé, och kostymen passade inte längre. Det blev dags att tala allvar, fast utan att sluta vara rolig.
– Idag gör jag mycket mer humor som grundar sig i samhällsfrågor. Jag måste ha en originell tanke först och sen gör jag skämt på det. Förut gjorde jag bara skämt. Men jag kan fortfarande blanda upp med snoppvitsar och sånt, det ena utesluter inte det andra, säger han.
De senaste åren har han turnerat landet runt tillsammans med Fredrik Lindström och stand-up showerna Ljust och fräscht och den nu aktuella ÄGD – Vad kostar ett rikare liv som är inne på fjärde säsongen nu.
– I den driver vi tesen att varje tid kräver sitt trossystem och att vi är lika troende idag som för 100 år sedan, fast nu tror vi på tillväxten och marknaden, inte på Gud. Liksom varje trossystem har marknadstron baksidor och kommer att falla förr eller senare, säger Henrik Schyffert.
ÄGD kan ses som en naturlig fortsättning på scensuccén Ljust och fräscht där de dissekerade jakten på den perfekta bostadsrätten och självförverkligandet genom rätt inredning av densamma. Perspektivet hör hemma bland storstädernas medel- och överklass. Gräv där du står.
– Jag tror ju på marknaden och blir glad när jag tjänar pengar. Jag är en vit, rik, frisk man med familj som bor i Stockholms innerstad och får jobba med det jag vill. Värsta vinstlotten. Förnuftet i mig säger att jag är extremt tillfredsställd, men känslan i mig säger att jag nog ändå kunde ha det liiite bättre, säger han.
Vettigt att betala skatt
Det är det lilla gnagande missnöjet som håller hjulen i rullning, enligt Henrik Schyffert.
– Den nöjda människan är livsfarlig för tillväxten och marknaden. Vi kan inte ha folk som sitter hemma och är nöjda med sina tjock-tv-apparater och Nokia 3510. Då rasar hela religionen. Det är ju ett pyramidspel alltihop, som bygger på att ju mer pengar vi gör av med desto rikare blir vi – raka motsatsen till ordet ekonomi, som betyder hushållning, alltså, säger han.
Rasar det måste vi hitta något annat tro på, menar han.
– Det ligger i vår och samhällets natur. Kyrkan funkade tills folk började vilja ha Webergrillar och feta surround-system i stället för syndernas förlåtelse. Då kunde inte kyrkan leverera längre. När marknadsekonomin slutar vara vår ledstjärna kommer vi att hitta någon annan fantasi vi tror kommer att göra oss lyckliga och rika i någon bemärkelse, säger han.
Medlem i Muf
Trots miljonerna som trillar in och en bakgrund inom MUF betraktar han sig som socialist – eller som Fredrik Lindström etiketterat honom: champagnesocialist.
– Den beskrivningen är helt sann. Jag tar det som en komplimang. Man behöver inte tillhöra en viss klass för att få ha vissa värderingar. Om bara hbtq-personer får ha åsikter i hbtq-frågor blir debatten väldigt snäv, säger han.
Vad betyder det för dig att vara socialist?
– För mig handlar det om en slags grundempati – att alla är lika mycket värda och ska ha en hyfsad chans att ta sig dit de vill. Det är kul att tjäna pengar, men det är vettigt att betala 51 procent i skatt också, säger han.
Empatin omfattar även människor på flykt. På senare tid har han gjort en rad välgörenhetsgig, bland annat för spelföretaget King som skänkte två miljoner till Röda Korset för spelningen.
– Det är en otrolig kick, mycket roligare än att göra en vanlig spelning, säger han.
Samtidigt har SD seglat upp som tredje största parti, en utveckling han skyller på åtta år med alliansen.
– Att de rika blivit rikare och de fattiga fattigare gör många längre ner på stegen frustrerade. Släng på ett yttre ”hot” så pekar de på det. Det är en enkel lösning. Men tanken att pensionärerna inte ska få mat för att vi tar emot flyktingar är så dum. Eller minns du gamarna som svävade över seniorboendena när Maud Olofsson spelade bort 93 miljarder på Nuon-affären? Vi har råd, säger han.
Du har sagt att Sverigedemokrater saknar humor. Det är ju ett allvarligt lyte.
– Det är nog det värsta man kan anklaga någon för. Bo Lundgren blev ju avsatt för att han inte hade humor. För att motbevisa det gick moderaternas presstalesman ut med ett av de roligaste pressutskicken någonsin där det stod att Bo Lundgren visst hade humor. Beviset var att han medverkat i studentspexet Agent 007 – Jöns Bonde…! Bara det var ju jättekul, säger han.
För att ha humor måste man kunna skratta åt sig själv menar han.
– Kan du inte se dina egna brister, motsägelser och tillkortakommanden så kan du inte skratta åt något annat heller. Extremister, vare sig de är höger eller vänster, kan bara se att andra är problemet. Humor är en lök man skalar så att det kommer fram nya lager hela tiden. Men för dem finns det bara en sanning, det finns ingen lök, och då tar det stopp där, säger Henrik Schyffert.
Hur ska man bemöta dem, humor brukar ju vara ett effektivt vapen?
– Om man skämtar med dem hör de inte alls, de känner sig bara ännu mer utanför, men det är ju mitt jobb så jag kan inte låta bli. En annan taktik är att be dem prata om rondelltätheten i Västerbotten eller omstruktureringen av Kalmars brandförsvar. Där har de ingen åsikt. De är ett enfrågeparti med en liten grej som de ältar hela tiden, men försurningen i Östersjön pratar de inte om. Det är
för komplicerat, säger han.
Henrik
Schyffert om…
... vägen till lycka och tillfredsställelse:
Sänkta förväntningar. Förvänta dig inte att du och din partner ska tycka lika om allt, fastna för samma resmål eller vilja ligga lika mycket som du. Förvänta dig inte att alla på jobbet ska lyckas samarbeta eller att dina barn ska vara bäst i klassen. De kommer att vara halvbra i skolan, precis som du var.
... vad han röstar på:
– Jag har röstat på MP, V och S och nu senast på FI. Men oftast på sossarna. Jag gillar idén om att alla ska med även om den är lite naiv.
... sitt förhållande till konsumtion:
– Jag är en del av problemet, precis som jag håller på och bo mig lycklig. Det är därför jag kan prata om de sakerna. Den som har problem med spriten vill inte prata med en IOGT:are om sina problem.
... om det läskiga i att vara stand up-artist:
– En undersökning i USA visade att det läskigaste folk kunde föreställa sig var att ställa sig på en scen och prata inför publik. Döden kom på andra plats. Men det går att lära sig tekniken. För mig tog det sju år.
... om vad som går att skämta om:
– Om man skämtar om finska alkisar finns det alltid nån som tycker att det inte går att skämta om eftersom det ligger för nära. Men de tyckte det var jättekul timmen innan när jag skämtade grovt fördomsfullt om tjocka eller asiater som inte kan köra bil.
... om att snart fylla femtio:
– Så kul är det inte. Jag har ingen dödsångest men önskar att jag varit lika klok som idag när jag var trettio. En omkurs för de senaste 15 åren skulle glädja mig mycket.
On vad han ska göra efter vårens femte säsong av ÄGD:
– Det kanske blir en show på temat rädsla. Det finns bara två grundkänslor; rädsla och kärlek. Antingen springer du till efter från något. Jag tror att främlingsfientlighet handlar om rädsla. Det roliga är att luska ut var rädslorna kommer ifrån.
