BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Trots sjukdomen åkte han på turné som inleddes med en hemlig spelning på Pustervik i maj.
Han fortsatte till Gröna Lund där han spelade för 8 000 nostalgiska fans och gjorde även två festivalspelningar i juli. Till sin egen förvåning har han klarat av turnén hittills även om han ibland har behövt sitta på en pall för att orka med hela konserten.
– Först tänkte jag att jag varken ville eller orkade ha konserter igen. Men nu när jag har kommit igång känns det härligt att vara ute och spela igen, säger han.
”Det sitter i ryggmärgen”
Broder Daniel tog avsked av sin publik år 2008 med en hyllningskonsert till gitarristen Anders Göthberg som tog sitt liv tidigare samma år. Sedan dess har Henrik Berggren gjort några enstaka spelningar i eget namn men de senaste åren har han levt ett tillbakadraget liv i sina föräldrars hus i Göteborg. Ändå kände han sig inte det minsta ringrostig när han klev upp på Pusterviks scen i våras.
– Förvånande nog är det som om tiden stått still. Att stå på scen sitter verkligen i ryggmärgen på mig. Men jag håller på att lära mig hur jag ska konservera min energi så att den räcker hela konserten. När jag spelade på Pustervik mådde jag inte bra för då hade jag inte förstått att jag måste vila minst en halvtimme innan konserten.
När du gjorde en solospelning för sex år sedan liknade tidningen Gaffas recensent det vid att ta ett tårdrypande farväl av en älskad person som ska flytta utomlands, men att personen återvänder en kort stund senare eftersom den glömt biljetten på köksbordet. Var du någon gång tveksam till att göra en comeback efter Broder Daniel?
– Jag tänkte aldrig så. Jag var så nöjd med min skiva så om ingen skulle tycka om den eller förstå den skulle de ha fel.
Under åren med Broder Daniel var spelningarna ofta tumultartade med fulla bandmedlemmar och sönderslagna instrument. Dåtidens Henrik Berggren hade som vana att dricka en flaska vin och en kvarting sprit inför varje spelning men nu uppträder han alltid nykter.
– Hela turnéerna brukade vara långa fester och jag var alltid berusad. Nu är jag nykter så det är lättare att sjunga och jag är närvarande på ett helt annat sätt. Men innan och efter spelningarna är jag mest för mig själv.
Märks det på musiken?
– Ja, nu låter vi bra på alla spelningar. Broder Daniel var så oberäkneliga, vi kunde göra bra spelningar men ibland var vi riktigt dåliga. Nu kan bandet låtarna ordentligt.
Han längtar inte tillbaka till sin destruktiva livsstil för så hade han aldrig orkat leva idag. Men han saknar energin han hade på den tiden.
– Då kunde jag gå ut på scenen och göra precis vad som helst, säger han.
Damer blandas med tonåringar
Trots att han inte bjuder på samma urspårade liveframträdanden längre strömmar ändå publiken till. Längst fram trängs unga fans som nyligen hittat hans musik och längre bak står lyssnarna som hängt med sedan 90-talet. Henrik Berggren har också märkt att han börjat dra till sig en helt ny typ av publik.
– På en skivsignering i våras märkte jag att det kom många damer i femtioårsåldern. Först tyckte jag att det var konstigt och undrade hur de hittat dit. Jag tror att de måste ha läst om mig i tidningen för i samband med mitt skivsläpp fick jag mycket mer seriöst medieutrymme än tidigare.
Du har ju byggt din karriär på att vara en bråkig underdog som pekar finger mot hela samhället. Hur är det att plötsligt vara en etablerad artist som lockar medelålders damer och spelar på nöjesparker?
– Min nya skiva är mycket mognare än de tidigare men det verkar folk inte märka. Jag tror att de har en så tydlig uppfattning om mig och har massa fördomar när de lyssnar på skivan. Som om de inte vill höra den sidan av mig. Men eftersom jag är mer etablerad nu måste jag passa mig för vad jag säger. När jag var i underläge kunde jag säga vad som helst och kritisera andra band hur mycket jag ville. Nu kan jag inte det längre och det behöver jag påminna mig själv om.
Innan han gav sig ut på vägarna i våras var han tveksam om han skulle klara av att stå på scen igen. Nu vill ha inte att turnén ska ta slut. I morgon spelar han på Liseberg och sedan återstår två festivalkonserter.
– Visst har jag problem med orken men just nu känner jag bara att jag vill att det här ska fortsätta i all evighet, säger han.
