Varningar för att äta en viss typ av mat till en viss typ av film finns det gott om. Mer sällsynt är förslag på rätter som faktiskt passar eller rentav förhöjer filmen.
Tomas Arvidsson, ena halvan av skräckpoddsduon Vargtimmen, tar sig an just detta i ”Skräckkokboken”. Goda rätter till äcklig film, helt enkelt.
Upplägget är filmkvällar, där tre skräckfilmer på samma tema presenteras.
Det kan handla om en subgenre, ett land eller ett årtionde och till detta följer ett recept på en passande maträtt. En del kombinationer känns givna, som ”Vampyrer & vitlökssoppa” eller ”Kannibaler & kroppkakor”, medan andra är mer oväntade. Vad sägs om ”Home invasion & Pytt i panna”, ”Stephen King & skaldjursrolls” eller ”Hemsökta hus & smördegspiroger”?
Men även de mest aparta parbildningarna får rimliga förklaringar i boken. Ta exempelvis ”Body horror”, en subgenre fokuserad på kroppsliga förändringar och allmänt slafs. En grumlig gryta skulle inte vara optimalt till det, menar författaren, som erkänner sig vara aningens äckelmagad: ”Tanken med kvällen är att nästan vara övertydlig med att särskilja maten du äter från vad du ser”. Voilà: En fräsch caesarsallad!
Eller ”Remakes & chili” där chiligrytan beskrivs som något går att göra om och förnya i oändlighet eftersom ”strävan mot ursprungsvarianten brukar avta när det inte låter så gott med tequila, chili och vitlök i en gryta för att dölja smaken av härsket kött”.
Texterna om såväl mat som film är både lättsamma och intresseväckande. De skapar en fin kontrast till det genretypiska gotiska rubriktypsnittet och de, i kokbokssammanhang, ovanligt arrangerade matbilderna. Den som tycker att skräck och mat ska hållas åtskilda kan vara lugn – det blir aldrig mer skrämmande än ett skivomslag från valfri hårdrocksgrupp på 80-talet. Mest mys, alltså! Ta bara en sådan sak som att det till varje recept medföljer tips på lämplig matlagningsmusik. Det borde alla kokböcker ha.
En mer vegetarisk hjärna är svår att uppbåda, och denna välbalanserade macka gör sig perfekt till kvällens tema. Relationen mellan syra, sötma, fett och ört ger en mustig känsla och behaglig mättnad.
Ingredienser
0,5 blomkålshuvud
Smör, rikligt nog att kunna klä blomkålen i ett tunt lager
2 vitlöksklyftor
Timjan (gärna färsk)
Salt
Ostkräm:
0,5 dl smakrik riven ost
0,5 dl crème fraiche
Salt och peppar
Inlagd rödlök:
1 rödlök
0,5 dl ättika (12%)
1 dl socker
2 dl vatten
Övrigt:
Bröd, gärna ett som går att äta med kniv och gaffel
Gör så här:
1. Skiva löken så tunt det går.
2. Koka upp ingredienserna till lagen.
3. Lägg i löken och dra av från värmen.
4. Låt svalna i lagen.
5. Häll upp på rengjord glasburk (håller en vecka i kylen).
6. Sätt ugnen på 110 grader och klä sedan in blomkålen med smör som du hyvlar med en osthyvel. Salta.
7. Lägg lite timjan och hela skalade vitlöksklyftor i formen med blomkålen.
8. Sätt in i nedre delen av ugnen.
9. Ös blomkålen med det smälta smöret så ofta du vill, men minst en gång i halvtimmen.
10. Blanda under tiden osten och crème fraichen, smaka av med salt och peppar.
11. Efter ca 1,5 timme är blomkålen genommjuk och det är dags att servera.
12. Om det passar är det gott att rosta brödet lätt innan resten appliceras.
13. Bred sedan på rikligt med ostkräm och lägg efter det på önskad mängd blomkål.
14. Toppa anrättningen med lite välbehövlig syra i form av den inlagda rödlöken samt färsk timjan.
15. Vitlöken som varit med i ugnen är väldigt god och förtjänar även den att mosas och ätas på denna härliga zombiemacka.
Tillhörande filmtips
Zombie flesh eaters (1979)
En kvinna, med sällskap, reser till en tropisk ö för att leta efter sin försvunna far men finner istället en doktor som desperat försöker motverka en epidemi som väcker de döda till liv i denna film i regi av Lucio Fulci. Den visar på fantastiska kontraster, både mellan vacker tropisk miljö och död, men även kristen kultur kontra voodoo. Graden av förruttnelse på de uppståndna conquistadorerna tillsammans med Fabio Frizzis musik garanterar rysningar av välbehag. Det gör däremot inte slagsmålet mellan en zombie och en haj, men det friskar upp.
The return of the living dead (1985)
Militärt avfall läcker ut och väcker de döda till liv och några osannolika samarbeten krävs för överlevnad. John Carpenters gamla kompis Dan O’Bannon har här satt sig i registolen för att utveckla och retas med zombiemytologin. Idén om att hjärnan är det som zombierna främst åtrår etableras och dessutom springer rackarna. Det är mycket humor, mycket kitsch och känslan av att hamna mitt i en serietidning är lika påtaglig som glädjen denna välljudande och festliga klassiker skänker. ”Send … more … paramedics.”
Dead snow 2: Red vs. dead (2014)
Sent på kvällen kan det kännas skönt att bege sig till de norska fjällen för något så ovanligt som en uppföljare som överträffar sin föregångare, ”Dead snow”. Om ettan hämtat inspiration från ”Evil dead” så bjuder tvåan på mer storslagna influenser från superhjältetraditionen. Mitt bland väl tilltaget splatter får vi träffsäker komik och finstämd kärleksdramatik. Vi presenteras också för en av filmhistoriens mest logiska försvar mot en hord av nazizombier, nämligen att väcka upp en armé av kommunister vars hat mot nazisterna inte ens döden råder bot på. Så dumt men ändå så bra!
Utdrag ur ”Skräckkokboken” av Tomas Arvidsson
