BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det har funnits med länge att vi velat göra något inspirerat av henne. Hennes serier är roliga och intelligenta. Hon censurerar inte sig själv, säger Sara Klingvall.

– Samtidigt innehåller de också mycket svärta, och känns väldigt samtida, fyller Helena Gezelius i.

De har slagit sig ned på de röda sofforna inne på Hagateatern för en snabb paus i repetitionerna. Här finns också Eddie Mio Larson, som även han medverkar som skådespelare, och regissören Anders Friberg Sandström.

Feministiskt kollage

En av utmaningarna med att tolka Nina Hemmingsson är att hon i huvudsak tecknar kortare serier, så kallade enrutingar. Det innebär att ”All min kärlek” inte är en klassisk berättelse från A till Ö, utan snarare snabba nedslag i Hemmingssons värld, som ensemblen själva beskriver som ett ”feministiskt kollage”. Helena Gezelius och Sara Klingvall började manusarbetet med att transkribera de tre seriealbumen. Sedan följde ett pusslande för att kunna väva fram den röda tråden.

– Väldigt mycket post-it-lappar har det blivit. Ingenting har varit heligt, utan vi har flyttat runt och lagt till egna saker för att få till det, berättar Sara Klingvall.

Ensemblen ser det inte som någon risk att berättelsen kommer att kännas alltför upphackad – snarare är det just det som är styrkan.

– Jag tror att det är en kvalitet i det här sammanhanget. Att det är små korta bilder som ger en känsla av det här händer precis … nu! säger Helena Gezelius, och håller upp ett finger i luften.

Nina Hemmingsson själv har gett Teater Tamauer stor frihet att göra sin egna tolkning av hennes seriealbum.

– Vi har haft kontakt med henne, och hon har varit peppad på att vi gör vår egen tolkning av hennes material. Det känns fint att vi har fått den friheten, säger Sara Klingvall.

Skrattet öppnar för allvaret

Slutresultatet har blivit en föreställning med många tvära kast. Från det dråpligt roliga till mörka partier om psykisk ohälsa.

– Det handlar om mänskliga relationer och om hur man gör för att leva i den här världen. Hur man hittar strategier för att överleva i patriarkatet, säger Eddie Mio Larson.

Ena stunden åmar sig skådespelartrion på baren som finns uppbyggd på scenen, för att i nästa lågmält leverera repliker om ångest.

– Jag tror att skrattet är ett av de bästa tillvägagångssätten för att vi ska öppna upp oss. När vi skrattar släpper vi på våra försvar vilket gör att de mer allvarliga bitarna känns mer drabbande, utan att vara pekpinne-aktiga, säger Helena Gezelius

I Hemmingssons anda

Kostymerna går i Hemmingssons anda. Enkla pastellfärgade tröjor med grova detaljer som i kombination med skådespelarnas svarta ögonfransar, påmålade en bra bit under ögonen, ger en känsla av att de faktiskt är hämtade ur Hemmingssons seriealbum. De har också haft hjälp av koreograferna Josefina Samuelsson och Julia Sjönneby för att få till rörelserna.

Den 9 februari är det dags för premiär. Eftersom ”All min kärlek” bygger mycket på publikkontakt är det en ivrig ensemble som nu påbörjar de sista finslipningarna.

– Skådespeleriet är väldigt mycket riktat ut mot publiken, just för att få känslan av att blicka in i ett seriealbum, berättar Sara Klingvall och Eddie Mio Larson blickar ut över den än så länge tomma salongen och fyller i:

– Så det börjar verkligen kännas som att det är dags att de här stolarna fylls med människor.