Jenny Lorefors har målat i olja sedan tonåren. I början lekte hon mest med penseln, för att pryda väggarna i flickrummet i Luleå med bilder hon tyckte om. Nu har hon sedan många år tillbaka en alldeles egen stil. Jenny har aldrig tagit några konstkurser. Istället föll valet på Läkarlinjen när framtiden skulle stakas ut.

Från början drömde hon om att bli ortoped, även om det för Jenny, som är diabetiker, skulle bli tufft att klara alla långa operationer som följer med specialiseringen.
När hon blev mamma ändrade hon inriktning och satsade istället på en karriär som allmänläkare. Jobbet som distriktsläkare var kul. Men stressigt. Till en början tog hon hjälp av konsten för att varva ner när tempot i arbetslivet var hårt. I ateljén kom hon alltid i kontakt med sin lust – hur jobbig arbetsveckan än varit.

Fick hjärtinfarkt

Men vid 38 års ålder drabbades hon av en katastrof. Jenny fick en hjärtinfarkt och eftersom man misstänkte att hennes diabetes kunde vara en bidragande orsak fick hon en ny, fungerande, bukspottkörtel från en donator. För att undvika att något liknande inträffade igen bytte Jenny återigen inriktning i yrkeslivet, denna gång till skolläkare. Med mer tid för patienterna minskade stressen och den nya bukspottkörteln befriade henne helt från diabetesen. Jenny trivdes med livet.

Men glädjen varade inte. För drygt ett år sedan slutade den nya bukspottkörteln att fungera, vilket betydde att Jenny Lorefors var tillbaka på ruta ett med sin diabetes. Samtidigt drabbades hon av tarmvred. Många undrar hur hon orkar.
– Man kan nog tycka att jag haft otur, men också att jag haft tur, säger Jenny själv.
– Jag känner mig inte sjuk. Jag tror det beror på att jag bestämmer mig, för att ”nu har det här hänt”, utan att för den skull gå omkring och tänka på det hela tiden. Samtidigt ger det lite perspektiv på livet också, så att det blir lättare att göra aktiva val.

Jenny Lorefors erkänner visserligen att det kan vara jobbigt med ett blocksocker som åker berg-och-dalbana och med den anpassning som krävs när man måste äta mediciner som hindrar transplanterade organ från att stötas bort av kroppen.
– Men jag tror alla har en viss mängd glädje och motgångar i sitt liv. Hade jag inte haft detta hade jag bekymrat mig för andra saker.
– Men jag tänker också att jag har så mycket – ett jobb där jag känner att jag gör nytta och en familj som är det viktigaste av allt. Och så har jag måleriet, som jag fått jättemycket positivt av. Jag tillhör inte dem som tror att det finns en mening med allt, men när saker och ting händer får man hantera det. Och vad är förresten tur och vad är otur?

Handlar om frihet

Under sina år vid staffliet har Jenny Lorefors mest målat för att ta sig igenom sina egna svårigheter – genom lustfylld och kreativ avkoppling. Men då hon i höst, för andra gången i livet, fick chansen att visa sina verk för allmänheten, på Galleri Smedbyn i Huskvarna, blev hon angenämt överraskad. Målningarna har sålt så bra att Jenny blivit erbjuden att fortsätta visa konst fram till jul. Några av köparna ser helt nya saker i Jennys bilder. Andra känner igen sig i hennes historia.
– Det har varit en process, att våga kalla mig för konstnär. Jag är glad för att den här utställningen fått så bra respons och hoppas att det blir fler utställningar i framtiden, säger Jenny Lorefors. Det känns väldigt smickrande att folk vill ta med sig mina tavlor och hänga dem på väggen hemma hos sig.
– Känner man en koppling till mig som person är det vackert så. Men man behöver inte veta mer om mig för att kunna titta på mina målningar. Den här utställningen handlar om frihet. Jag vill att folk ska känna sig fria när de betraktar min konst. Att jag varit sjuk är inte min främsta egenskap.