Här finns okunskapens motgift – på konserv

Nyligen öppnade utställningen ”Mod och medmänsklighet” på Norrköpings stadsmuseum. Budskapet är lika brådskande som aktuellt. Det är dags att vi, gemene man, tänker till. Öppnar våra sinnen och slutar vara så himla rädda för det som vi uppfattar som främmande. 

Det handlar om krig, flykt och integration. Men framför allt om människovärde. Vem är värd att få leva ett gott liv i dag? Vem är bredd att betala priset. Och vilket pris snackar vi om? 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Vad får livet kosta?”

I några återbrukade pastakartonger sitter bruna kuvert uppklistrade på solblekta pappersark. Det är kuvert som Röda korset har förvarat för­band i. De är skrynkliga, har text i snirkliga bokstäver på sig, några­ stygn och bitar av förband. Och bilder från tidningar. En bild föreställer en liten pojke. Intill syns texten ”1 kilo 15 kronor”. 

– Vad får livet kosta? Vem bestämmer det? Sådana saker vill vi att besökaren ska reflektera över, säger konstnären Sira Jokinen Lisse, som tillsammans med Danko Lisse Cruz har skapat utställningen. 

De beskriver sig som samhällsengagerade personer som använder konsten för att skapa debatt och väcka tankar och förhoppningsvis bidra till en förändring. Utställningen har tidigare visats i Motala där paret bor. Där har de även arbetat med ett projekt för nyanlända mammor och deras barn som de kallar för ”Världens mammor”. I projektet har ett 40-tal kvinnor från olika länder skapat konst i lera, genom kollage och handarbete, samtidigt som de har förbättrat sina språkkunskaper och knutit kontakter med det svenska samhället. 

– En del av det arbetet syns även i denna utställning genom objekten och berättelserna de har bidragit med här, berättar Sira Jokinen Lisse och pekar på de bruna kartongerna som står uppställda i rummet. 

På varje kartong har olika personliga föremål från nyanlända placerats tillsammans med en bild på personen och en liten text om hen och objekten. Tydliga symboler för den hastiga flykten och de många flyttar som de nyanlända ofta måste göra. 

Fragment från människan

På en kartong ligger en rosa sommarklänning, en ask kritor och en bild av en flicka. På en lapp intill står det ”Flicka 4 år. Dotter, syster, barnbarn. Älskar att rita. Kommer inte ihåg sin pappa.” På en annan kartong ligger en brun stickad tröja­ och en liten bit av en filmrulle”. ”Man 32 år. Änkling och ensam. Lantbrukare. Saknar sin fru och sitt barn som dött. Framkallar bilder.” 

– Vi upplever att debatten kring flyktingfrågan har svängt det senaste­ året. Fler pratar om att stänga gränserna för människor som flyr för sina liv. Det är fruktansvärt! Vi känner inte igen oss i det. Och även orden har svängt. Flyktingar har blivit till objekt. Alla är människor. Individer­ med en historia. Det vill vi visa genom den här utställningen, säger Sira Jokinen Lisse. 

Ingredienser för medmänsklighet

Längst ner i rummet står en hylla med konservburkar. De rosa burkarna innehåller medmänsklighet. De ljusblå mod. På baksidan finns information om hur produkten framställts och hur den ska användas: ”Som ett motgift mot rädslor, handlingsförlamning, okunskap, främlingsfientlighet, navel­skådning, empatilöshet, ensamhet och ­konsumtion.” 

En kan bara hoppas att rätt personer dyker upp och köper stora mängder av denna vara.