Utanför de stora fönstren på Döbelnsgatan 60 promenerar enstaka personer förbi på väg mot Odenplans folkvimmel. Här inne sker ett unikt projekt som saknar motstycke i Sverige – här får nämligen synskadade och seende möjlighet att mötas och fäktas i blindo på lika villkor. Längs med golvet ligger två långa rep som fäktningstränarna Llewelyn Morgan och Jorge Leguisamo fäster med gul tejp för att bilda en så kallad räcka. En sorts skena som fäktarna använder sig av för att känna var banans kanter är.
– I Frankrike har man länge använt fäktning som en form av rehabilitering för krigsveteraner. Det hjälper bland annat personer som har förlorat synen att orientera sig i rummet, förklarar Claudia García, projektledare på Fäktning för synskadade.
Det är föreningarna LatiCe och Syd i fokus som driver projektet.
– Under det första året fokuserade vi mer på fäktningen som rehabilitering, men nu har vi satt fokus på att lyfta fram det som en form av idrott. Målet är att det ska erkännas som en paralympisk sport, säger Claudia García.
”Nöjd med en poäng”
Tränaren Jorge Leguisamo förklarar de olika typer av svärd som kan användas i sporten. Här på Döbelnsgatan har man valt att enbart använda en typ av svärd, värjan.
– Med värjan är hela kroppen måltavlan, till skillnad från sabeln och floretten, vilket underlättar då sporten utövas helt i blindo.
Eva Röhme började fäktas i september, och hon fastnade direkt.
– Jag är ingen lagsportare, men jag gillar adrenalin och det här är en adrenalinkick utan dess like.
I februari var hon en av dem som följde med till en fäktningsturnering i Portugal där föreningar från Italien, Frankrike och Portugal tävlade.
– Portugal kändes helt overkligt, jag hade fäktats sedan i september och plötsligt var jag i Portugal och tävlade. Jag hade målsättningen att om jag plockade en poäng skulle jag vara nöjd. Eftersom vi är de enda som håller på i Sverige var det svårt att veta vilken nivå vi låg på, men det visade sig ändå att vi är ganska bra, säger Eva Röhme.
”Svårt i början”
Tränaren Llewelyn Morgan berättar att alla länder hade egna reglar kring hur sporten skulle utövas.
– Till en början var det svårt att komma överens om en gemensam regelbok.
– Frankrike var det enda landet som hade tränat helt utan räckor och de ansåg att det var fusk. Italien i sin tur vägrade tävla utan. Till slut sade Portugal att de inte heller tänkte köra utan räckor och då fick -fransmännen ge med sig, berättar tränaren Llewelyn Morgan.
Bland de yngre deltagarna är Elliot Karlsson det nyaste tillskottet. Han fyller åtta år
i dag och har precis provat på att fäktas för första gången.
– Det är jättekul att prova på något nytt, men svårt i början, sammanfattar han sina upplevelser.
Elliots mamma, Lotta Karlsson, började i januari efter att ha blivit meddragen av Eva Röhme.
– Man får en kick av det. Att som synskadad kunna hålla på med något som man annars inte hade tänkt sig att man kan – det är väldigt roligt, säger Lotta Karlsson.
Mot slutet av träningen ropas det ut att det är dags att sjunga. Det är Elliot Karlssons födelsedag och deltagarna lägger ned sina värjor för att sluta upp i ja må han leva.
