– Det är en saga om en svamp som bor ensam i skogen, men som sedan blir bästa vän med en man som plockar upp honom, berättar hon.

Alice Söderling går i femman på Hampetorps skola. Tidigare har hon och hennes klasskompisar skrivit sina berättelser i skrivböcker och i häften som de själva har gjort av A4-papper. Nu skriver de texter som i slutändan ska bli riktiga böcker. 

– Det är jättekul. Det ska bli spännande att se hur resultatet blir, säger hon.

Viktigt erövra språk

Det är för att inspirera barn att skriva mer och läsa fler böcker som föreningen Lindanda i Sverige hjälper skolbarn i Örebro att ta fram riktiga böcker. Föreningens medlemmar har rötter i Kongo-Kinshasa och har därför själva sett hur viktigt det är att erövra ett språk. 

– Eftersom jag inte har svenska som modersmål så vet jag vilka svårigheter man får om man inte behärskar språket. I dag är det många saker som distraherar unga. Mobiler och datorer gör att skrivandet och läsandet får mindre del i ungas liv, säger Ngoy Butando.

Det är rast på Hampetorpsskolan. När de flesta av eleverna rusar runt i snön på skolgården dyker Gustav Klaesson upp i klassrummet. Han berättar att han har haft svårt att komma på en egen historia att skriva ned, men han gillar böcker. 

– Jag läser en bok om andra världskriget just nu, men jag har massor av böcker hemma som jag gillar. Jag fick böcker i julklapp också, säger han.

– Det är därifrån du får din hjärna. Du är ju smartast, säger klasskompisen Rasmus Tjäderud. 

Eftersom de har haft svårt att hitta på en egen bokidé skriver de nu tillsammans en historia som handlar om tjuvar som tänker stjäla en kungakrona. 

– Det är bättre att skriva tillsammans. Det är svårt att få fram en fantasi i skolan. För mig är det lättare att ha fantasi när jag spelar eller pratar med någon kompis, säger Rasmus Tjäderud. 

Djupt imponerad

Linda Butando från föreningen Lindanda i Sverige går runt bland bänkarna. Hon är den som illustrerar barnens böcker, och hon är djupt imponerad över barnens kreativitet. 

– Det här är sjätte skolan som vi arbetar med och vi har fått otroligt bra respons överallt. Barnen går in i det här projektet med mycket vilja. Vi märker framför allt att tjejer snabbt har idéer om vad de vill göra. Här i Hampetorp är det många som har skrivit väldigt långa texter, berättar hon. 

Gillar läskiga böcker

Ninni Neiler går i fyran. Hon hade inga problem att hitta något som hon ville skriva om. Hon gillar vampyrer, varulvar, Harry Potter och böcker som är lite läskiga. 

– Min historia handlar om en tjej som går i skogen och det händer henne massor av konstiga saker. Sedan visar det sig att hennes morfar har varit med om liknande saker, berättar hon. 

Ngoy Butando kom som flykting till Sverige från Kongo-Kinshasa 1990.  För honom är det viktigt att ge barnen självförtroende. 

– När man kommer till ett nytt land har man sett mycket, man har fått mycket. Då vill man ge tillbaka och genom föreningen kan vi hjälpa varandra med olika behov, säger han. 

Började med toner

Föreningen Lindanda i Sverige har en ovanlig historia. Allt började med sång. För på en flyktingförläggning i Örebro bildades i början av 1990-talet African Spiritual Choir, där Ngoy Butando och några av hans landsmän började sjunga gospel. Gruppen fick uppträda i många olika sammanhang. Bland annat vid välkomnandet av Nelson Mandela på hans första besök i Sverige.

– Det öppnade mina ögon. När man har något att erbjuda öppnas dörrar. Det var en viktig del av integrationen för mig, säger han. 

”Synas som medborgare”

När kören upplöstes några år senare bildades i stället föreningen Lindanda i Sverige. Föreningen arbetar med frågor som berör kultur, integration och samhällsutveckling.

– Vi ska synas i samhället som medborgare, inte som kongoleser. Varje grej vi gör ska ha effekt i samhället, säger Ngoy Butando.

Och nu märks effekterna på bland annat skolan i Hampetorp. 

– Vi märker att barnen anstränger sig och gör sitt bästa. Vissa elever blir inspirerade av att resultatet av arbetet blir synligt. Är man tävlingsinriktad så kittlar ett sådant här projekt lite extra, säger läraren Mattias Borg. Och han får medhåll från sin kollega Christina Ekblad.

– Det brukar vara svårt att få barnen att skriva långa texter. Men att få göra en riktig bok har motiverat några av eleverna att skriva nästan 100 sidor och de har hittat på väldigt bra historier, säger hon. •