Vad vi gör på sommaren är också en tydlig klassmarkör. Många menar att Lidingö-stekarnas surrande i-ljud beror på att överklassen kring år 1900 gärna reste till västkusten. De fina barnen återvände och ville markera att de visserligen tillhörde samma skolklass som de andra barnen, men inte samma samhällsklass. (Och vad kan väl då vara mer effektivt än att låta som fiskare från Smögen?)
Men film är lyckligtvis ett billigt nöje. ETC Helg listar rullar för sommarens alla virvlande känslotillstånd. Och vi börjar med det starkaste kortet.
Klassvrede
Do the right thing (1989)
Regi: Spike Lee
Vad ska en göra när Facebook-flödet svämmar över av kitschiga solnedgångar, och du själv gräver förgäves efter glasspengar bland soffkuddarna? Uppror, så klart. Förbered dig med Spike Lees klassiska gestaltning av etniska spänningar i ett arbetarkvarter i Brooklyn på sommarens varmaste dag. Störta sedan in med en boombox i närmaste pizzeria och kräv att de sätter upp en bild av Malcolm X på väggen.
Sommaren med Monika (1952)
Regi: Ingmar Bergman
Egendomsstöld är också ett bra alternativ. I Bergmans kontroversiella filmatisering av en Per-Anders Fogelström-bok drömmer två arbetarungdomar om att klassresa. De stjäl en båt och tar sig till skärgården, men passar inte riktigt in i snobbmiljön. Extrapoäng för en stark kvinnlig huvudroll, samt så mycket naket att en styrelseledamot i SF avgick i protest.
Kärlekspirr
Y tu mamá también (2001)
Regi: Alfonso Cuarón
Sommaren är de nya sexuella erfarenheternas tid. Studera först detta triangeldrama om två unga mexikanska killar som har en affär med en äldre kvinna på sommarlovet. Filmen lär oss också en viktig sociala medier-läxa: det viktiga inte är vad som händer på semesterresan, det viktiga är vad vi berättar.
Road trip-pepp
Zombeavers (2014)
Regi: Jordan Rubin
Planer på att hyra eller ”låna” en sommarstuga i sommar? Med svenskt väder kan det vara bra att packa med några filmer. Missa inte splattern Zombeavers, där några ungdomars stugsemester störs av bestialiska bävrar. Den är precis så bra som den låter.
Little Miss Sunshine (2006)
Regi: Valerie Faris, Jonathan Dayton
I den omdiskuterade CIA-rapporten om tortyr visade det sig att människor som åkt husbil med familjen är särskilt motståndskraftiga mot tortyrmetoden waterboarding. Okej, jag gissar bara. Men bäst av alla filmer om att bilsemestra med dysfunktionella familjer är nog denna indiepärla.
Missunnsamhet
The Talented Mr. Ripley (1999)
Regi: Anthony Minghella
Det går också att stjäla identiteter. Studera först hur mästaren själv, Tom Ripley, nästlar sig in i en överklassfamilj i ett soligt Italien. En bonus är att svensk överklass inte är lika sofistikerad, så skippa jazzen och lyssna in dig på Spotify topp 10, öva på att svinga en åra, anta ett fånigt namn som Lussan eller Dodde, och ta dig ner till närmaste kaj.
Bakfylla/självömkan
The Selfish Giant (2013)
Regi: Clio Barnard
Som podden Lilla Drevet påpekat är vi extra böliga när vi är bakfulla. Mitt mest pinsamma filmgråt är nog till regnscenen i Broarna i Madison County. (Jäkla sista roséslatt.) Det är visserligen skönt att få lätta på trycket ibland; problemet är att det är så småborgerligt att gråta. Därför uppfanns den brittiska socialrealismen. Så på midsommardagen föreslår jag att ni hyr The Selfish Giant av Clio Barnard. Den handlar om två småpojkar i ett arbetarklassområde i Norra England som skolkar för att handla med skrot.
Avkoppling
Les vacances de monsieur Hulot (1953)
Regi: Jacques Tati
Förbered dig inför strandutflykten med denna klassiska komedi om en kufig men älskvärd fransos på resa. Filmen driver både med pösiga borgare och självgoda vänsterintellektuella. Den är ett lättsamt botemedel mot texter såsom den du precis läst, och uppmanar dig att glömma politiken ett tag och bara njuta av sommaren.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.