Oblomov. Slö, slapp och sängliggande. Men jag har dålig rygg som kräver omväxling, så det skulle inte gå i långa loppet.
Sajt jag besöker lite för ofta:
Imdb.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Läser just nu:
”My Absolute Darling” av amerikanske debutanten Gabriel Tallant.
Film jag ångrar att jag någonsin såg:
”Mazurka på sängkanten”, på biograf Centrum i Tranås. Jag var tolv och dansk gladporr kunde jag skippat.
Verk jag inte skryter om att jag älskar:
Jag har kommit till det stadiet i livet att jag sällan skäms över min disparata kulturkonsumtion. Människan är en irrationell och sammansatt varelse och då får man acceptera lite av varje hos sig själv.
Då fick jag gåshud senast:
Snarare ilningar av glädje när jag slukade Kjell Westös ”Den svavelgula himlen” och jo, något omfattande hände när jag återigen återvände till Ocean Vuongs dikter.
Senast lyssnade skiva:
”Enough Rope (Sara Jangfeldt Sings Dorothy Parker)”.
Tv-serie jag sparar till nästa förkylning:
”The Wire”.
Person som aldrig mer borde retweetas:
Livet är för kort för Twitter.
Verk jag missförstod när jag var barn:
”Misantropen” av Molière. Trodde det handlade om något slags läte utstött av okänd fågel. Misant-ropen.
Filmcitat jag vill ha på en t-shirt:
”Parce-que c’etait lui, parce-que c’etait moi” ur ”Call me by your name”.
Verk alla ljuger om att de älskar:
Tror du att jag har överjordiska krafter och kan blicka in i den samlade mänsklighetens hjärnor? Jag har en gång ljugit om en läsupplevelse och det var ganska hemskt, ty boken var icke läst men författaren blev oändligt glad. Då mådde jag inte väl. Sedan läste jag … inte.
Serieslut som gjorde mig argast:
Snarare besviken på sista avnittet av första säsongen av ”Top of the Lake”. Där gick det undan lite för fort och säcken knöts ihop i hast.
Bok jag fick sluta läsa för att den blev för läskig:
Jag fick ta långa pauser för att rusa ut på flyktliknande promenader under läsningen av Hanya Yanagiharas omtalade och omdiskuterade roman ”Ett litet liv”. Jag läste klart, men det var bitvis outhärdligt plågsamt – och sorgligt. Men inte läskigt.
Ord jag får akut migrän av:
Överanvändningen i talade medier av ordet ”men” i början av varje frågeställning.
Kulturupplevelse som förändrade mitt liv:
Filmen ”Trollkarlen från Oz” (1939). Jag var väl sex och inte mig själv på flera veckor efteråt. Skrämd och hypnotiserad.
Verk jag har sett/läst flest gånger:
Jämt lopp mellan filmerna ”Rosemary’s baby” och ”Sunday Bloody Sunday”. Men det verk jag inte vågar se om är ”Träskoträdet” av Ermanno Olmi. Den upplevelsen var överväldigande.
Min bästa panikmiddag hemma:
”Hörni, hur vore det med knytis?”
Ett museum jag önskar fanns:
De odrägliga narcissisternas museum.
Låt jag lyssnar på när jag vill få upp humöret:
Alltid Händel. Alltid på gott humör.
