”Socialism och människovärde går före familj- och klanlojalitet!”, skrev Abdirahim Hassan på Facebook i våras, i en upprörd kommentar om att hans egen farbror var en av de somalier som tjänade stora pengar och höll sig med en privat armé – utan att betala skatt.

– Han pratade mycket om att det var en myt att Somalia bara är ett klansamhälle, att det också är ett klassamhälle. Han såg det som att eliten roffade åt sig av landets resurser, att det var ett orättvist samhälle, säger partikamraten Ihsan Kellecioglu.

Abdirahim Hassan, kallad Abdi av vännerna, kom till politiken i frustration över hur hans hemort behandlades. Han upplevde arbetslösheten och nedläggningarna av samhällsservice i Husby som en orättvisa och han tyckte att människorna där var bortglömda av samhället. Därför ville han organisera sig politiskt.

– Han tittade på partiernas åsikter och valde det som han tyckte stämde överens med med hans egen syn på förortsfrågor, säger August Flensburg, som arbetade som ombudsman för Ung Vänster i Stockholm under den tid när Abdi Hassan var som mest aktiv lokalt hemma i Husby.

I Ung Vänster drog han åt sig all kunskap han kunde komma åt, såväl teoretisk som praktisk.

– Han ville veta allt, från politisk ideologi till hur man gör affischer. Han var väldigt målmedveten, säger August Flensburg.

Ett nytt Somalia

Sedan använde Abdirahim Hassan kunskaperna under de politiskt turbulenta åren som följde i Husby. Han arbetade mot nedläggningen av vårdcentralen 2011. Han deltog vid ockupationen av Husby träff 2012. Under en manifestation i samband med vårens oroligheter i stadsdelen var Abdirahim Hassan en av talarna. Då kopplade han ihop kravallerna med nedskärningar, den repressiva flyktingpolitiken och polisvåldet som han upplevde särskilt drabbade ungdomar i utsatta förorter.

– Varför ungdomar går ut och bränner bilar? Det är på grund av en social frustration, sa Abdirahim Hassan till publiken vid Husby centrum i maj.

Amanda Möllenhoff var en av Abdirahims nära vänner. Hon bodde i Husby och var med i organiseringen av ”Vredens dag”, som demonstrationen mot vårdcentralens nedläggning kallades.

– Jag tror att det är svårt att förstå hur han kände för Husby om man inte delade hans erfarenhet. Han växte ju upp där. Han tyckte det var väldigt jobbigt att se utvecklingen, säger Amanda Möllenhoff.

Efter att vårdcentralsnedläggningen var ett faktum, i april 2011, sa Abdirahim Hassan så här till ETC Stockholm:

– Jag tycker det är beklagligt att allianspolitikerna tar bort all samhällsservice från Husby. Det pågår en rensning i Husby och det enda sättet att stoppa det är att vi alla går ut och protesterar som i Egypten.

Men Abdirahim Hassan tyckte inte att arbetet i Sverige räckte. Att förändra Somalia blev målsättningen, där han skulle sätta allt han lärt sig i Husby i arbete. Statsvetenskapstudierna på Stockholms universitet skulle han få användning för medan han verkade för ett nytt somaliskt samhälle.

Förra året gjorde han ett besök i sitt hemland i samband med valet där. I en artikel i Röd Press, Ung Vänsters tidning, går han till attack mot de som han identifierar som de verkliga makthavarna i Somalia, ”klangubbar med en patriarkal inställning”. Han är upprörd över att så många journalister mördas. Han besöker hamnen i Mogadishu, där det pågår en strejk och försöker organisera arbetarna fackligt.

I bland var han kanske naiv. I bland var det kanske nödvändigt att vara det.

– De här arbetarna som han försökte organisera var väl ganska skeptiska till att börja med, och de undrade vem han var. Men han försökte göra så att folk förstod att de kunde göra någonting åt sin situation, säger Amanda Möllenhoff.

– Han ville att somalierna skulle veta att de kunde vara mer enade än de trodde. Och han trodde starkt på att den nya generationen kunde skapa ett bättre Somalia, säger Ihsan Kellecioglu.

Skapade entusiasm

U.K.S, den somaliska vänsterorganisationen som Abdirahim Hassan arbetade med att återuppliva, var framför allt tänkt som en mötesplats för somaliska ungdomar som ville vrida utvecklingen i landet i en positiv riktning.

– Men det är ju en socialistisk organisation, de vill ha ett rättvist Somalia. Och för Abdi var det viktigt att den skulle vara feministisk också, han ville att de skulle hålla på med feministiskt självförsvar bland annat, säger Amanda Möllenhoff.

August Flensburg berättar om hur Abdirahim Hassan skapade entusiasm hos andra.

– Han ringde mig på Somalias nationaldag och var upprörd över att det inte finns något nationaldagsfirande för somalier i Sverige. ”Chilenarna har det, colombianerna har stor fest, men vi somalier gör ingenting”. Så vi blev fem-sex personer som stod på Rinkeby torg med megafon och somalisk flagga.

Nästa år var de trehundra personer som firade Somalias nationaldag.

– Han hade en förmåga att så frön på det viset, för han såg till att bara göra saker. Han visade att man inte behövde sitta och pilla med planering. Ser man att något behöver göras, då gör man det bara.

Inte vänta

Amanda Möllenhoffs sista möte med Abdirahim Hassan var strax innan han åkte till Somalia.

– Jag är glad att vi sa hej då på riktigt sista gången, han skulle ju vara borta så länge. Jag fick chansen att visa honom att jag tyckte om honom och det känns väldigt bra.

– Vi var många som var oroliga när Abdi åkte till Somalia. Men han tyckte att det var dags, han ville inte vänta på förändring längre utan göra den istället, säger Ihsan Kellecioglu.

I slutet av sin artikel i Röd Press beskriver Abdirahim Hassan sin vision för Somalia.

I framtiden måste arbetarrörelsen börja driva igenom förändringar i arbetslivet och i politiken. Det och att kvinnorna, som har varit ett offer de senaste tjugo åren, får mer utrymme i parlamentet med minst hälften av posterna. Det är min dröm som jag hoppas på att få se i framtiden.

Abdirahim Hassan var 24 år gammal när han dog, mitt i sitt arbete för den drömmen.