– Rowlings måste vara mycket väl påläst, säger konst- och kulturhistorikern Mats Ranaxe, som kommer till Bror Hjorths hus för att föreläsa nästa torsdag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Han är inte den första som har påpekat att Harry Potter bär drag av andra litterära skildringar. Förutom de uppenbara parallellerna som går att dra till berättelser som Tolkiens trilogi om härskarringen, så har kritikerna också hittat drag av Roald Dahls verk, Star Wars och Bibeln.
En tillbakablick till sent 1500-tal
Själv fick Mats Ranaxe fick idén till sin föreläsning när han såg en av Harry Potter-filmerna. Nu håller han sin föreläsning för både barn och vuxna i ett ämne som han menar är outtömligt.
– Jag lade märke till den ena referensen efter den andra till sådant som jag kan, helt enkelt, och blev imponerad av alla dolda referenser.
Böckerna och filmerna är som uppslagsverk i västerländsk kulturhistoria.
Den tydligaste referenspunkten är den alkemi som studenterna på Hogwarts ägnar sig åt, menar Mats Ranaxe.
– Det är som en tillbakablick på sent 1500-tal då England tidsmässigt låg i övergången mellan magi, trolldom och alkemi å ena sidan och vetenskapens genombrott å den andra.
Alkemi var – tvärt emot vad många tror – inte främst en taktik för att framställa guld ur exempelvis bly, förklarar Mats Ranaxe. Åtminstone var den grenen av alkemin liten, nästan obetydlig.
– Alkemin var uppdelad i praktisk och filosofisk alkemi och alkemisterna var naturfilosofer, ofta magiker och stjärntydare eller inspirerade av dem.
– De sökte svar på alla möjliga frågor, men framför allt var de intresserade av livets källa.
I Harry Potter kan vi läsa om Albus Dumbledore som tillsammans med sin franska trollkarlspartner Nicolas Flamel en gång i tiden har uppfunnit De vises sten, vars funktion är just att framställa ett livselexir. Det förklaras också att alkemisterna på grund av risk för förföljelse har tvingats till symbolspråk lånat från religiösa strömningar, vilket stämmer överens med verkligheten.
Liknande bibeln och andra myter
Ibland jämförs Harry Potter med Tolkiens trilogi om härskarringen och C S Lewis böcker. Alla de författarna är britter.
Finns det något särskilt i brittisk tradition som gör den särskilt lämpad för att producera bästsäljande fantasy-författare?
– Ja, det gör verkligen det. Och det beror till viss del på att alkemisterna nådde sin höjdpunkt där, bland annat under Elizabeth I:s hovalkemist John Dee. Han hade ett stort vetenskapligt bibliotek som andra forskare i Europa vallfärdade till. Dessutom hävdes censuren under något fåtal år i England vilket ledde till att det publicerades mer naturfilosofisk litteratur där än någon annanstans.
– Flera av dem som lade grunden till modern vetenskap, till exempel Boyle, växte ur den traditionen. Man utförde experiment och undersökte omvärlden, men spådde också i kristallkulor och skrev böcker på ”änglarnas språk”. Den traditionen levde vidare.
Harry Potter är en historia som i sig också är väldigt religiös, bakom den action och det symbolspråk som används, menar Mats Ranaxe. Den innehåller tydliga drag av den unga hjältens kamp mot ondskans och mörkrets makter, något som böckerna har gemensamt med både bibeln och andra religiösa berättelser och myter långt tillbaka i tiden.
Även det har ju Harry Potter i så fall gemensamt med flera andra fantasyberättelser?
– Ja, det och att de utspelar sig i någon slags parallell verklighet som ofta utspelar sig i och liknar en historisk miljö. De som tittar på Game of Thrones menar till exempel att det är väldigt likt förhållandena på 1500-talet.
– Det som jag kan tycka är lite konstigt med genren är däremot varför man inte tycker att det är lika spännande att se en film om det riktiga engelska 1500-talet. Det var mycket mer våldsamt och blodigt än Game of Thrones. Men det är som att man måste lyfta in en person som står där med en rock och bär på en stav som det skjuter ut en stråle ifrån för att folk ska titta.
