Det är dagen när den legendariske kompositören Ryuichi Sakamoto tilldelas festivalens prestigefyllda Samurai Award och möter världspressen för att tala om den nya dokumentären ”Coda” – som handlar om honom själv.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Led av strupcancer
Plötsligt öppnas hissdörrarna och Ryuichi Sakamoto i egen hög person kliver ut, tätt följd av en smärre stab – hela sällskapet svartklädda, vilket accentuerar Ryuichi Sakamotos elegant vita hår. Graciöst sveper de förbi och vidare in i en korridor med dov belysning. En nästintill filmisk sekvens som påminner oss om att den nu 65-årige kompositören och musikern även är en karismatisk skådespelare, som bland annat har medverkat i ”Den siste Kejsaren” (1987) – där han också vann en Oscar för soundtracket. Han har också spelat en roll i Madonnamusikvideon ”Rain” (1993), och gjort flera tv-serieinhopp i Japan de senaste åren.
Men den vigör han i dag tydligt besitter var inte för så länge sedan hämmad av strupcancer – en diagnos han fick 2014.
Vägen mot tillfrisknade är en central komponent av dokumentären ”Coda”, som var en utmaning att göra på fler sätt. Det förklarar Ryuichi Sakamoto samma festivaldag i Tokyo, efter att han mottagit priset.
– Jag är inte särskilt förtjust i att exponera mitt sanna jag för människor, så man kanske kan undra varför jag gick med på att göra den här filmen. Och jag avskyr att tänka på att mitt ansikte har projicerats upp på en gigantisk bioduk, säger Ryuichi Sakamoto blygsamt – och uppenbart skämtsamt.
– Men filmens regissör Stephen Nomura har en personlighet som tilltalar mig. Han är väldigt ödmjuk och artig, även om jag är säker på att han tänkte ”Det här kommer att bli så dramatiskt” när jag under inspelningsprocessen blev sjuk. Och plötsligt hade fem år passerat.
Känd för filmmusiken
Om arkivmaterial räknas så spänner ”Coda” faktiskt över 30 år av Ryuichi Sakamotos konstnärskap. Detta började på allvar redan 1978 med grundandet av den kultförklarade japanska synthpoptrion Yellow Magic Orchestra, och har sedan pendlat mellan ett eget artisteri där han både har gett ut banbrytande solomaterial – som har tolkats av bland andra Michael Jackson och Eric Clapton – liksom samarbeten med Brian Wilson från Beach Boys och electronicaartister som Fennesz.
Men soundtracks är det Ryuichi Sakamoto har blivit mest synonym med, där två av de senaste är till den flerfaldigt Oscarsbelönade ”The Revenant” av Alejandro G. Iñárritu – liksom till årets hyllade italienska drama ”Call me by your name” (ihop med singer-songwritern Sufjan Stevens), som också visas nu på Stockholms filmfestival.
– När man skriver musik för film måste man försäkra sig om att den inte kommer i vägen för narrativet, men man hoppas ändå att den ska beredas samma plats, och resultera i polyfoni, säger Ryuichi Sakamoto.
Skrev för tiden efter döden
”Coda” skildrar med drabbande nakenhet hur Ryuichi Sakamoto vid cancerinsjuknandet börjar reflektera över sin gärning. ”Jag vill skriva musik som jag inte kommer skämmas över att lämna efter mig”, säger han i filmen. Men det kommer han aldrig behöva göra över sin gränslösa musik. Och det verkar han åter ha insett.
– Det finns inga regler i filmmusik. Vad som helst kan fungera.
