BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den engelskspråkiga presstexten (som skiljer sig från den svenska distributörens presentation) gör filmen en björntjänst när de beskriver Revenge så här: ”Never take your mistress on an annual guys’ getaway, especially one devoted to hunting – a violent lesson for three wealthy married men.” En kort synopsis med glimten i ögat, öppen för tolkningar – visst, men nog låter det främst som att tre stackars gifta, rika män faller offer för en helt omotiverat skjutglad kvinna med ett jaktgevär.
Så är det förstås inte. ”Ta aldrig med din älskarinna på er grabbresa, särskilt inte om din kompis kommer att våldta henne och du då blir livrädd för att hon ska ställa till problem och bestämmer dig för att hon lika gärna kan dö” vore en rimligare beskrivning av den fantastiskt tuffa, snygga, blodiga och ofta rätt roliga filmen, regisserad av fransyskan Coralie Fargeat.
”Revenge” är ett typexempel på rape and revenge-genren. En person, oftast kvinna, våldtas och förnedras eventuellt på andra sätt. Finns det risk att den utsatta ska ställa till problem, eller om våldtäktsmannen även har en mordisk sida, lämnas offret att dö. Annars går förövarna skrattande därifrån, övertygade om att offret inte utgör det minsta hot mot dem. Det visar sig alltid vara en grav felbedömning. Genren har genom åren blivit allt mer kritiserad för att frossa i våldet mot kvinnor, bland annat genom utdragna scener som visar mycket hud och närmar sig pornografi.
Fler anledningar till hämnd
Kvinnor söker hämnd på vita duken även av andra anledningar än våldtäkt. Förlusten av ett barn är ett vanligt skäl. Så är fallet i två andra Sverigeaktuella filmer, amerikanska ”Three billboards outside Ebbing, Missouri” som gick upp på bio i januari och tyska ”Utan nåd” med premiär 2 mars. Båda filmerna har hyllats under vintern och vann pris som bästa amerikanska respektive bästa utländska film vid Golden Globe-galan nyligen och är båda lågoddsare när Oscarsstatyetterna delas ut på söndag.
I ”Three billboards outside Ebbing, Missouri” vägrar Mildred Hayes (Frances McDormand) låta den lokala poliskåren glömma det olösta mordet på hennes dotter. För att skapa uppmärksamhet hyr hon tre stora reklamskyltar, där hon riktar frågor till stadens populära polischef. Det hela eskalerar och blir allt våldsammare men allt är inte så svartvitt som man först kan tro.
I ”Utan nåd” dödas Katja Sekercis (Diane Kruger) man och barn i ett bombattentat. Sorgen förlamar, det enda halmstrået att klamra sig fast vid är tanken på att de skyldiga ska straffas. Katja är på väg att helt ge upp när två misstänkta plötsligt arresteras. När det visar sig att rättsystemet ändå inte klarar att ge henne rättvisa måste hon hitta ett alternativ.
Undviker exploatering
Både för Jen, Mildred och Katja är tanken på rättvisa, eller vedergällning, något att fästa blicken på i ett mörker utan slut. Det är annars tre filmer med väldigt olika formspråk och temperament som tar sig an jakten på hämnd och dess konsekvenser på skilda vis. En gemensam nämnare är ändå att filmmakarna undviker att visuellt vältra sig i de trauman som väckt kvinnornas hämndbegär. Vi får inte se någon utdragen, närgången, avklädd våldtäkt av Jen i ”Revenge”. Tre ord på en reklamskylt berättar för oss vad som hänt Mildreds dotter i ”Three billboards outside Ebbing, Missouri”. I ”Utan nåd” får vi en uppläsning på torr rättegångstyska av vilka skador en spikbomb kan ha på ett litet barns kropp.
Alla tre filmerna skrevs och producerades innan tusentals vittnesmål om övergrepp och trakasserier spreds började spridas under metoo-hashtaggen – berättelser som plötsligt mottogs med intresse och förfäran istället för tvivel och insinuanta frågor.
Så här i efterhand kan man fundera över om filmmakarnas val att inte visa våldet mot offren är ett steg i samma riktning – ett tecken på att publiken i högre utsträckning förväntas lita på att offrens vrede och på att deras krav på rättvisa är berättigad.
M.F.A.
USA, kommande
Noelle, konststudent på ett universitet i Kalifornien, utsätts för ett övergrepp av en klasskamrat. När skolan sviker henne söker hon istället upp sin våldtäktsman. Mötet får dödliga konsekvenser och blir en vändpunkt i Noelles liv och snart är campus inte längre en säker plats för alla de förövare som gått fria. Noelle spelas av Francesca Eastwood (dotter till Clint), brasilianskfödda Natalia Leite regisserar.
Thriller – en grym film
Sverige, 1973
Frigga (Christina Lindberg) traumatiserades vid ett övergrepp som sjuåring och har sedan dess varit stum. Som 19-åring råkar hon i klorna på en man som tvingar in henne i prostitution och drogberoende och även straffar henne genom att göra henne halvt blind. Med en lapp för ena ögat ger sig Frigga slutligen ut på jakt efter vedergällning.
Sargad
Sverige, kommande
Elina åker tillsammans med sin mamma och syster ut till familjens ensligt belägna stuga för att minnas och sörja hennes pappa som nyligen gått bort. Tre män med onda avsikter förvandlar istället helgen till en kamp för överlevnad. Svenska Sarah Giercksky har skrivit manus och spelar själv huvudrollen.
Spit on Your Grave
USA, 1978
Författaren Jennifer Hills slår sig under sommaren ner i ett ensligt beläget hus för att jobba på sin roman. I en utdragen scen får vi se hur lokala män våldtar henne och sedan lämnar henne sedan att dö, efter att även ha rivit hennes bokmanus i bitar. Jennifer beslutar sig för en passande hämnd – och den blir blodig. En nyinspelning hade premiär 2010.
Lady Vengeance
Sydkorea, 2005
För tretton år sedan litade Geum-ja naivt på fel man och blev utnyttjad och satt till syndabock för ett hemskt brott. Nu, efter att ha avtjänat sitt långa fängelsestraff, är hon redo att sätta sin mycket utstuderade hämndplan i verket. Sista delen i regissör Park Chan-wooks så kallade hämnartrilogi (”Hämnarens resa”, ”Old boy”).
Lady Snowblood
Japan, 1973
Yuki, en ung japansk kvinna, har ända sedan barndomen tränat för att kunna hämnas sina föräldrars död. När hon fyller 20 tar hon det svärd som hon behärskar till fulländning och ger sig ut på en våldsam resa i ett Japan i slutskedet av 1800-talet. Regi Toshiya Fujita.
