Kring 00-talet hände något med svenskarnas nyårsaftnar. Champagneförsäljningen ökade rejält och glittret kom in på allvar i firandet. Sedan dess har genomsnittssvensken fortsatt att lägga stora summor pengar på mat kring årsskiftet. Det säger etnologen och måltidsforskaren Richard Tellström som ser två huvudorsaker bakom förändringen: Millenieskiftet och postmoderniteten.
– Hela världen involverades i det nya årtusendet och drev på intresset för att fira och att dricka mycket champagne. Sedan var det precis där vi gick in i postmoderniteten och man skulle visa sin ekonomiska framgång och uttrycka sin individualitet, säger Richard Tellström.
Bytte datum
Etableringen av nyårsfirandet 31 december tog fart under 1890-talet. Bland annat höll nykterhetsrörelsen nyårsvakor utan alkohol för att hålla folk borta ifrån drickande och för att skapa gemenskap. Innan dess hade överklassen firat nyårsdagen 1 januari med baler och visiter hos bekanta.
– Vi hade ju inte gemensam tid i Sverige förrän 1879. Och det här att vara uppe till midnatt hänger ju på det elektriska ljuset, säger Richard Tellström.
Men det var först på 1920-talet som dagens nyårsfirande tog form i Sverige. Då fick Skansens radiosända uppläsning av nyårsklockan nationen att börja fira tillsammans.
Maten
När den svenska nyårsmenyn började ta form stod fransk festmat för inspirationen: Skaldjur, hela fina köttbitar och champagne i glasen.
– Det höga franska köket är det representativa köket, det är norm för hur man ska bete sig som hög borglighet, förklarar Richard Tellström.
Men det var inte bara överklassen som firade.
– I slutet av 1800-talet började arbetarklassen förborgerligas. De flyttade in till städerna och lade sig till med borgerliga vanor i form av mat och representationsvanor, även om man förstås inte drack champagne, säger Richard Tellström.
Fram till 1960-talet bestod nyårsmenyn framför allt av julsmörgårdsbord och stuvad lake, lutfisk eller sjötunga beroende på inkomst. Till efterrätt serverades fruktsallad, risgrynsgröt eller glassbomb. Glassen kunde beställas från ett konditori som hade frysblock.
– Och så fick man hemleverans på den tio minuter innan den skulle ätas. Som dåtidens Foodorabud, konstaterar Richard Tellström.
Under första halvan av 1900-talet utgjordes festmat till stor del av råvaror som var dyra och svåra att få tag på. Det förändrades med 70- och 80-talen, då den mesta mat blev lättillgänglig året om eftersom den började frysas och transporteras med flyg.
Champagnefiering
De senaste 50 åren har svenskarnas nyårsmeny blivit mer skaldjursfixerad. Det har även blivit populärt med chokladdesserter eller puddingar som pannacotta.
Även om champagnefieringen av firandet slog till rejält vid millenieskiftet tog trenden fart redan på 90-talet, med exklusiva årgångsflaskor och annan dyr sprit. Enligt Richard Tellström beror det bland annat på att Systembolaget då utökade sitt sortiment drastiskt, i och med EU-inträdet 1995.
– 1982 hade Systembolaget 700 varuartiklar i sitt sortiment. Idag är det 13 000, säger han.
På 90-talet slog också vinintresset och vinkunnandet igenom även hos arbetarklassen, bland annat med vinprovningar som aktivitet på företagskonferenser med kommuner.
– Det blev ett ökat intresse för smak och konsistens och att prata om mat, och många fick köksöar och öppna kök, säger Richard Tellström.
Medan julen traditionellt firas med släkt innebär nyårsafton ofta fest med vänner. Är nyårsmaten en statusmarkör?
– Ja, man kommunicerar sin nuvarande yrkesposition och sin sociala status. Det är till exempel vanligt att fira med arbetskamrater eller en liknande krets. Då blir det viktigt att ha ett matkulturellt kapital, för att prata med Pierre Bourdieu – att visa att man är kunnig om kvaliteter eller att man kan säga att ”champagnen smakar brödigt”. Det är en språkritual kring det borgliga bordet, och det har borgerligheten alltid haft som ideal, att kunna prata om mat och dryck.
Är det matkulturella kapitalet en statusmarkör hos alla ekonomiska klasser?
– Det gäller alla, men status ser olika ut. Överklassen brukar uttrycka sig med klassiska uttryck, medan medelklassen och kultureliten vill ha nya uttryck, kanske asiatisk nyårsmat och dumplings eller någon chilisås på bordet. I arbetarklassen brukar festarrangören välja etablerade festvaror som helt kött, potatisgratäng, eller mat av den typen. Status är viktigt för oss alla. Det är därför vi är socialt framgångsrika varelser.
Tror du att nyårsborden i år kommer att påverkas av inflationen och de höga matpriserna?
– Jag kan tänka mig att man håller koll på kostnaderna eftersom mycket av nyårsmaten är sådant som stuckit iväg i pris. Framförallt kan man säga att kött, skaldjur och fisk har blivit väldigt dyrt.
Bregott har ju också skenat i pris Vad tror du om att ha femton paket smör på nyårsbordet som en statusmarkör?
– Haha, ja, eller att kanske vaska ett paket Bregott.
Vi lever i en individualistisk och bilddriven tid. Har sociala medier påverkat nyårsmaten och firandet?
– Spontant säger jag nej, för nyårsfirandet är rituellt. Bilderna vi ser på andras firanden stimulerar oss att fira som alla andra gör. Så egentligen får bilderna motsatt effekt, att det blir mindre diversifierat.
