Johnny Bode tog sig vidare till Oslo och satte upp revyer åt den nazistiska marionettregimen där. Jobbet gav honom möjlighet att leva det liv han föredrog, i utsvävande lyx. Revyerna hade inledande framgång. Kupletter som gjorde narr av Winston Churchill gick hem hos nazister. Sverigekritiska sånger gillade norrmännen i allmänhet. Men även i Oslo gick det snabbt snett för Johnny Bode.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Han söp, svindlade, ljög och arresterades av Gestapo innan han efter en period i fängelse utvisades till Sverige.
– I Sverige straffades Bode hårdare än Zarah Leander, som till skillnad från Bodes misslyckade försök till nazisamarbete var en superstjärna i Tyskland och stannade kvar där längre. Förmodligen för att han redan hade skapat så många personliga fiender, säger Gustaf Görfelt, göteborgare och ordförande i Johnny Bode-sällskapet.
Blev omyndigförklarad
Johnny Bodes aversion mot Sverige och sökandet av lyckan utomlands var inte ogrundad. Han hade skivdebuterat på slutet av 1920-talet och haft framgångar som artist.
Förutom att han gjorde sig ett namn som begåvad kompositör och sångare blev han känd i nöjeslivskretsar som en generös och underhållande dryckeskompanjon på Stockholms krogar. Det enda problemet var att Johnny Bode sällan hade pengar. Han smet från notor, stal från affärsbekanta och vänner, ljög och ägnade sig åt diverse småbrottslig verksamhet.
När Johnny Bode åkte fast skrev en psykolog utlåtandet att han ”verkar drivas av att stå i centrum till vilket pris som helst”. Johnny Bode blev omyndigförklarad, dömd till vård på mentalsjukhus och tvångssteriliserad.
Gustaf Görfelt fick upp ögonen för Johnny Bode för första gången genom en artikel i serietidningen Kapten Stofil. Intresset för mer väcktes.
– Jag har alltid gillat 20- och 30-talsmusik, men det som fascinerade mest var att det var ett så osannolikt livsöde och så många sjuka och galna anekdoter. Hade det varit fiktion hade reaktionen varit att de tar i för mycket, säger Gustaf Görfelt.
Efter kriget fortsatte Johnny Bode sin karriär i Sverige. Som persona non grata tvingades han uppträda under pseudonymer, men blev alltid avslöjad och bannlyst igen. I början av 50-talet försökte han sig på en karriär som filmdistributör i Östtyskland innan han några år senare fann sig i Wien, på flykt från svenska myndigheter.
Under namnet Juan Delgada anlitades han av Wienoperan, som sökte efter nya influenser för att förnya operetten.
Johnny Bode skrev ett flertal stycken som uppfördes och gillades i Wien. Framgångarna i Wien gav berömmelse och två äktenskap. Johnny Bode titulerade sig som hovsångare. Om titeln ifrågasattes hävdade Bode att han fått den av ”Joseph Goebbels i närvaro av ministerpresident Quisling”.
– Bode var mytoman. En personlig favoritanekdot är en Bodehistoria som Povel Ramel berättat. Povel Ramel fick syn på Bode på en flygplats i Frankrike, gick fram och knackade honom på axeln. Istället för att erkänna det häpnadsväckande i att de två svenska artisterna stötte på varandra där svarade Bode att ”Jaså är det du, här står jag och väntar på Orson Wells men han är alltid försenad”, säger Gustaf Görfelt.
Johnny Bode gjorde sig omöjlig även i Wien. Efter en skilsmässa och en vårdnadstvist om en tax återvände han till Sverige.
Pornografiska sånger
Väl hemma skapade han det som blivit hans mest kända musikaliska eftermäle. Först skivan ”Bordellmammans visor”, som efter att den blev en storsäljare, följdes upp av fler plattor med pornografiska sånger.
– Bode hade varit i porrsvängen sedan 40-talet. Han gjorde det för att tjäna pengar, men det är uppenbart att han tycker att det är roligt själv också. I dagens ljus framstår sexismen och empatilösheten i sångerna, saker som hänger ihop med hans mentalsjukdom, säger Gustaf Görfelt.
Allt det pornografiska materialet är ändå inte bara pubertalfnissig humor och sexism. I ”Atombomben” knyter Johnny Bode an till 68-rörelsens protester på sitt högst personliga vis: ”När atombombens åska mäktigt rullar, ligger vi i gräset dricker öl och knullar”.
Singeln ”Vi två är ej som de andra vi” med baksidan ”Achilles klagan” är förmodligen Sveriges första sånger med homosextema.
– Bode var själv en avvikare och blev hårt straffad för det. Han kände sig som en utstött och hade säkert många homosexuella vänner, i sin självbiografi skriver han att han var på gayfester på 30-talet, säger Gustaf Görfelt.
Bioaktuell dokumentär
Som ordförande i Johnny Bode-sällskapet har Gustaf Görfelt en framträdande roll i den bioaktuella dokumentären om ”Bode – Ingen tid för kärlek”.
– Som redan insatt i Bodes liv tyckte jag att det mest fascinerande är de nya avslöjande, bland annat en intervju med Bodes exfru från Wien. För andra rekommenderar jag filmen för mångfalden av otroliga historier, alla intresserade av svenskt 1900-tal och kulturliv. För alla som vill ha ett gott skratt, som fastnar i halsen, säger Gustaf Görfelt.
