Nu, bara två år senare prisas alltså ännu en kvinnlig regissör för ett tajt, psykologiskt rättegångsdrama som främst är ett komplext kvinnoporträtt. ”Anatomie d'une chute” är en film om en rättegångsprocess där en kvinna (den tyska skådespelerskan Sara Hüller) försöker bevisa sin oskuld till sin makes död. 

Inga vittnen finns, bara deras synskadade son. Det innebär att man under den juridiska processens dissekerar deras parrelation, bland annat via gräl som maken spelat in. Det är så vi får insyn i deras relation och kan vrida och vända på varje ord, varje skeende. Allt sätts under lupp och ifrågasätts: den konstnärliga maktkampen, neuroserna och misstagen. Det blir till ett pussel där vi framförallt lär känna kvinnan. 

Favorittippad bland kritikerna var annars Jonathan Blazers ”The zone of interest” som utspelar sig under förintelsen, hemma hos lägerkommendanten Rudolph Höss och hans familj. Ett liv i ett idylliskt hus, alldeles intill fasorna i dödslägret. Filmen fick festivalens näst finaste pris, Stora jurypriset

Men när filmlegendaren Jane Fonda delade ut Guldpalmen till Justine Triet passade Trist på att hålla ett politiskt tal. Hon attackerade den franska regeringen som inte lyssnar till ett folk som i sin majoritet motsätter sig den nya pensionsreformen. Och hon kritiserade den allt mer marknadsanpassade filmindustrin.

Det ledde till en kritikstorm, främst från macronister – det vill säga de som är lojala president Macron och hans parti Rennaissance. 

Kulturministern Rima Abdul Malak reagerade med att på Twitter säga sig vara glad åt Triets vinst men ”illamående av hennes orättvisa tal”. 

Parlamentsledamoten Karl Olive varnade Justine Trier och twittrade att hon inte borde ”bita den hand som föder henne”.

President Macron själv höll sig till en artig gratulation.

Reaktionerna påminner om när författaren Annie Ernaux, även hon politiskt engagerad till vänster, tilldelades Nobelpriset i litteratur 2022. Även hon utnyttjade det stora mediaintresset till att föra ut sina idéer. Också då väckte det ilska till höger.

– De har svårt att handskas med att vänsterkvinnor är landets mest hyllade konstnärer men de kommer nog att få vänja sig. Frankrike är fullt av dem, säger den franska filmkritikern Laurent Cambon till Dagens ETC.