Den första sushin i Sverige lär ha serverats år 1979 av Toshiko Lee på hennes krog Seikoen vid Tegelbacken i Stockholm. Lanseringen av det japanska köket tog fart under tidigt 80-tal, då den omåttligt populära tv-serien ”Shogun” visades på en av de två tv-kanaler som då fanns att välja mellan. I dag förknippas sushin mer med lätta och hälsosamma matval än med maffigt manliga samurajer och den syns i alla möjliga former: från degiga knyten med industriellt skurna räkor till smakfulla och överraskande konstverk. Restaurang Saiko ligger närmare det senare, men helt utan något stelt tilltal. Bemötandet är genomgående vänligt och välkomnande på ett avkopplande vis.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Utmärkt gubbröra på japanska
Matpatrullen börjar med en fest på maki (fyra stycken kostar 90 kronor). En lite enklare med lax och sparris, en vacker variant, som är ny för kvällen, med gubbröra och rödbetsgrädde och, den godaste, med ishavsräka, stekt kantarell och citronemulsion. Gubbröran visade sig också passa alldeles utmärkt i den japanska kontexten. Alla bitar är mumsstora och gillas genomgående. Saikos nigiri (två stycken för 60 kronor) är lika fina, där de kommer med lax, havsabborre, röding och durada. Wasabin ger en liten darrning i munnen, men tillåts inte dominera. Fiskarna är skickligt skurna som flugor på konstfärdigt surrade krokar och smälter i munnen. Godast är möjligen rödingen som kombineras med riven pepparrot och ger en lite råare känsla. Den vegetariska varianten med soyamarinerad svamp, spicy morot och vackert chilihår på toppen är påpassligt höstlig och lämnar fin eftersmak långt fram på tungan.
Perfekt välbalanserad kimchi
Vi provar också veckans special, bulgogi (115 kronor), som är marinerad grissida med miso och salladskål. Här tyckte matpatrullen olika. Ena halvan festade loss på den knapriga stekytan som uppstår när sötningsmedlet i marinaden fått möta hög värme. Den andra tyckte mest det var bränt. Patrullen var däremot helt enig om att den syrade kålen tåldes att smakas på. Detsamma gäller Saikos kimchi (50 kronor) som är perfekt välbalanserad, där syran, sötman och chilin får samsas i mycket fin harmoni.
Matpatrullen gillar också Saikos vegetariska små dumplingar gyoza (95 kronor), med svamp, ingefära och morot. Smakerna enas fullständigt och konsistensen är både luftig och knaprig. Ska man bara äta en enda rätt vid sitt besök på Saiko är det en god idé att välja denna.
Ingen finess bland efterrätterna
Men hur står det till i efterrättsköket? De tre alternativ som erbjuds gör oss besvikna, här saknas såväl den konstfulla presentationen som den väl genomtänkta balans som utmärker smaksättningen i övriga rätter. De friterade äpplena är lite torra och inte särskilt syrliga där de ligger bredvid en oinspirerad släng av yoghurtskum som smaksatts med fläderblommor (95 kronor). Bullen av rödbönspasta och den sesamglass som medföljer (75 kronor) smakar inte särskilt mycket och Saikos creme brulée (55 kronor) har helt onödigt smaksatts med grönt te. Ingen dessert smakar illa, men var är finessen, glädjen och det vackra? Här finns utrymme för bättring.