När Magnus Lindberg i kväll går upp på Växthusets scen i Örebro gör han det utan medmusikanter. Precis som när allting började för mer än 40 år sedan är han ensam med en gitarr och ett munspel.
Lindbergs karriär tog fart när han som 20-åring blev medlem i folkpopgruppen Landslaget 1972. Men före det hade han spelat mycket på egen hand.
– Som trubadur på Mosebacke bland annat, berättar Magnus Lindberg.
Sedan blev det solokarriär med egna låtar, allt från skira ballader till pulserande storstadsepos. Ett litet genombrott fick han med den andra egna plattan Natt och dag 1978 men det var med Röda läppar 1981 som han på allvar spelade sig in i vardagsrummen.
– Om det är någon låt som förknippas lite extra mycket med mig är det nog just titelspåret från Röda läppar. Den kommer jag aldrig undan, säger Magnus Lindberg
Men solokarriären fick stå tillbaka ett par år när han blev medlem i supergruppen Grymlings 1990-1992, tillsammans med Pugh Rogefeldt, Mikael Rickfors och Göran Lagerberg. Grymlings hade stora framgångar med låtar som Mitt bästa för dig och Där gullvivan blommar.
Skuggor och mörker i låtarna
Det senaste skivsläppet kom med Vita lögner och svarta ballader 2010 tillsammans med Basse Wickman. Den innehåller tonsatta texter av bland annat Dan Andersson, Karin Boye och Nils Ferlin. Det senaste albumet med egna låtar Ett eget liv kom 2009. Men nu är han på gång igen.
– Jag vill inte leva på gamla meriter utan försöker hela tiden att skriva nytt material. Men jag tycker att det har blivit svårare att skriva, framförallt texter. Det är så lätt att bara kopiera sig själv, säger han.
Hans texter har inte sällan inslag av skuggor och mörka stråk.
– Även om inte alla låtar handlar om mig personligen har jag hela tiden mitt eget liv som referens. Jag skriver på ett sätt alltid om mig själv, säger han.
Och just nu jobbar han med en ny platta. Den 11:e i ordningen med eget material.
– Förhoppningsvis blir den klar till hösten men man vet aldrig riktigt, säger Magnus Lindberg.
”Gör plattor för att få spelningar”
Nu är han tillbaka där han började, ensam med en gitarr, en mikrofon och en förväntansfull publik. Mycket har hänt sedan Magnus Lindberg klev upp på scenen med sin gitarr i början av 70-talet.
– Förr gjorde man plattor för att sälja dem, nu gör man plattor för att få spelningar. Men jag tycker fortfarande att det är skitkul att stå på scen. Det som är jobbigt är resorna och hotellnätterna, säger han.
Magnus Lindberg är först och främst soloartist. Trots att han har figurerat i sammanhang med stjärnstatus genom åren är hans produktion på egen hand så stark att den sticker ut ur det andra.
Olle Unenge som arrangerar spelningen på Växthuset i kväll minns ett tillfälle.
– Jag hörde Magnus med Grymlings en gång på Nice Price i Örebro och tänkte mig honom som en bifigur. Men när det hela var över förstod jag att det var han som var hjälten.
