Grismanifestet

En sugga står i sin bur på den stora grisfarmen. Hon är ganska nöjd med sin situation, tills hennes sista levande kulting tas ifrån henne och hon börjar att ifrågasätta grisarnas villkor på farmen. När storbondens son en dag bestämmer sig för att öppna burarna och släppa lös grisarna tar suggan sin chans – hon flyr ut i den stora, mörka skogen.

”Jag sprang och sprang tills mina ben inte bar mig mer och så plötsligt stod han där. En vildsvinshanne med stora klövar som stod stadigt i marken, vita betar som glänste i månskenet. Han tittade på mig och sa Tjena, vem är du?”

Vad som sedan händer i skogen vill ensemblen inte avslöja. Patrik Franke, som regisserar pjäsen och även skrivit manus, säger att berättelsen om grisen är en allegori och anspelar på ett samhälle som exploaterar natur och djur på ett ohållbart sätt. Och trots att vi hela tiden får det bättre så strävar vi människor alltid efter mer, ett större hus, ett bättre betalt jobb, en finare bil och så vidare  – allt på bekostnad av naturen, miljön och t.o.m. oss själva. Det är vad vi vill skildra med de usla villkoren grisarna har i farmen.

Smutsas ner av utmaningar

Suggan spelas av Nadja Franke som i början av pjäsen är klädd i en skinande ren, vit klädsel. Men som smutsas ner allteftersom suggan ställs för de utmaningar som kommer i hennes väg.

– Jag hoppas på att pjäsen kan bli ett uppvaknande. Många förstår kanske att det är hemskt i en -grisfabrik men jag hoppas att man inte bara kopplar det till grisarna, vi är lika mycket grisar vi också i den bemärkelsen, säger Nadja Franke.

Med humor och spännande scenografi tacklar pjäsen grisarnas kamp och maktlöshet mot den stora människan. Men samtidigt det vackra i friheten och harmonin i att leva i samklang med naturen.

– Konsten har en viktig aspekt i miljömedvetenheten, tror jag, säger Patrik Franke. Det får inte bara bli miljökämpar och politiker som pratar miljö för att väcka den stora allmänhetens intresse, fortsätter han.

I samband med föreställningarna kommer ett samtal att hållas mellan inbjudna gäster, de medverkande, samt publiken. För att resonera kring och komma fram till lösningar på ett mer hållbart samhälle.

– För att det ska bli skillnad måste vi alla ta ansvar men det kan vara svårt när den stora majoriteten inte tar miljömedvetandet till praktisk handling, säger Patrik Franke. Jag som inte längre åker bil och heller inte äter kött kan bli fruktansvärt irriterad över människor som konsumerar med lätthet, utan skuld och en stor del av den ilskan lyfter vi fram i pjäsen.

Grismanifestet är en teaterföreställning om hur ondska, kallsinne, ignorans, begär och kortsiktighet förstör alla utsikter till en hållbar utveckling för människor, djur och natur.