Tilltro och misstro

Något tidigare har han och Nina Haber, som spelar ”Alice” slagit sig ner för att prata om vad "Misantroperna" egentligen är.

– Jag har länge varit tematiskt upptagen med olika frågor som gäller samhällelig tilltro och misstro. På olika plan. Hannes Meidal och jag höll på mycket med den tematiken när vi skrev en ny Hamlet för några år sedan. Där var Claudius, farbrodern, någon slags representant för en autoritär världsordning. Vi försökte förstå vem Hamlet och hans pappa var i det, och hur de varit med om att skapa den här Claudiuspersonan, säger Jens Ohlin.

– Jag är intresserad av hur det samverkar. Hur den goda samhälleliga viljan skapar de dissidenter som har en helt annan bild av hur samhället ska se ut. Och hur bräckligt det är när misstron mot samhället börjar sprida sig. Jag ville göra någonting om tilltro och misstro helt enkelt, fortsätter han.

Utspelas i en liten kommun

I "Misantroperna" får tilltron och misstron spela ut sin dans i en liten kommun, ”i en galaxy far, far away” som Jens Ohlin säger. Den är, eller i alla fall beskrivs som, den bästa av världar där alla ska med och ingen knuffas ut. Men, det finns också en person som upplever allt som ett enda stort hyckleri och vill riva de falska fasaderna.

– Till en början är hon ganska ensam, men sen blir de fler, och fast beslutna om att avslöja vad som döljs där bakom. Till slut går det åt helvete och alla dör... Vilken pitch va, skrattar Jens Ohlin.

Personen är då Alice, och Alice är skådespelaren Nina Haber, känd från bland annat teatergruppen Gruppen.

– Alice är en person som inte tycker att det här håller. Kommunen de bor i är bara fylld av plattityder och falskhet, och hon får inte plats där, säger Nina Haber.

I en trailer inför premiären så sitter Nina, som Alice, och skriker ”sanningar” i en bil. Tankarna går oundvikligen till en viss swishjournalist som kör samma metod.

– Ja, det var nog tanken också, skrattar Nina Haber.

– Män i bilar som är arga. Det är nästan en hel genre, inflikar Jens Ohlin.

Det är ofta symptomatiskt att de är just män. Fast i "Misantroperna" är rollerna de omvända.

– Det finns ju också en blinkning till Alice i underlandet och att gå in i en spegelvänd, förvriden värld, menar Nina Haber.

Rymmer även komik

"Misantroperna" är samtidigt en saga. Här ryms både komik och fluffiga kaniner jämte de mer samhälleliga kommentarerna.

– Det går ju inte att göra någonting som bara handlar om politik. Det blir tråkigt. Så då kom jag att tänka på Molière. Det finns en person i hans Misantropen, som är förlaga till den här, som heter Alceste och kommer in i första scenen och är så jävla arg. Arg på människor som säger en sak men gör en helt annan. Han har ett hårt sanningskrav på sig själv och sin omgivning. Men sanningen är inte vacker, enligt Alceste, och är den vacker så är det inte sanningen.

Den som kommer att tänka på dagens så kallade filterbubblor och polariserade klimat på sociala medier hamnar troligtvis helt rätt. Men Jens Ohlin har även skärskådat sig själv i processen.

– Jag kan känna igen mig så mycket i personen som alltid tycker sig ha rätt och ha genomskådat tillvaron. Sanningssägarna finns ju i alla politiska läger, och är alltid lika kompromisslösa och ovilliga till nyanser. Där hamnar jag ofta själv.

Men tillbaka till de fluffiga kaninerna. I en annan trailer som Folkteatern släppt står Jens Ohlin själv iförd kanindräkt och problematiserar tankarna kring sin egen pjäs.

– Det är så lätt att en sådan här pjäs dras till föreläsningshållet. Det är roligare om det även är teater, så jag har placerat det i någon form av saga för vuxna. Gotisk, lätt grotesk och Tim Burtonsk, förklarar han.

Började som skådespelare

Jens Ohlin startade som skådespelare själv, innan han började luta mer och mer åt regi och skrivande. Men han syntes bland annat som Filip Hammars pappa i filmen Tårtgeneralen härom året. Både han och Nina Haber har gästat Folkteatern förut. Jens senast med hyllade Marie Antoinette 2016 och Nina i flera samarbeten mellan teatern och Gruppen, som består av henne själv, Bianca Kronlöf och Elin Söderquist.

Att beskriva exakt vad som väntar i "Misantroperna" visade sig vara enklare sagt än gjort. Den kanske helt enkelt måste upplevas.

– Den låter ju jävligt jobbig. Alla dör, det handlar om tilltro och misstro. Men jag tycker den är väldigt kul med. ”Det är en rolig pjäs, snälla skriv det!”, skrattar Jens Ohlin, med får medhåll av Nina.

– Det är en värld full av absurda karaktärer. Det känns som att alla stretchar musklerna och utmanar sig själva för att göra något jätteabsurt tillsammans. Det är SÅ ambitiöst, säger hon.

– Det är ambitiöst, konstigt och teatralt, avslutar Jens.