Mitt på en äng mellan Västerslätt och Forslunda lantbruksgymnasium står en grupp människor, iförda ansiktsmasker och inlindade i plast. Fyra svartklädda fotografer bränner av en laddning kamerablixtar i ansiktet på gruppen och flaxar sedan iväg likt kråkor över blötsnön. Det är ännu en dag på jobbet för hiphopartisten Gonza-Ra, som står längst in högen av inplastade mediaoffer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Ni kan komma tillbaka nu! hojtar regissören Samuel Olsson till skådespelarna som har föreställt fotografer, medan producenten Cecilia Hammarberg och de övriga i filmteamet börjar runda av inspelningen, linda upp gruppen och plocka ihop dyngsur rekvisita. Nu väntar klippning och bearbetning av videofilmen som ska släppas innan jul, men redan i nästa vecka – den 15 december – släpps Gonza-Ras nya skiva Chief Josef.
Vi återkommer till den, först lite historia: Det var för två år sedan som Josef Nilsson – aka Gonza-Ra – släppte sitt debut-album Lavinfara. Skivan fick finfin kritik och Gonza-Ra utsågs på kuppen till ett av de främsta löftena inom svensk hiphop i allmänhet och inom norrländsk hiphop i synnerhet. "Norrländsk hiphop invaderar Sverige", löd en av rubrikerna.
– Västerbottnisk hiphop, förtydligar Josef själv, inte helt förtjust i den svepande termen "norrländsk".
Västerbottning och inlandsbo – han är född och uppvuxen i Storuman. Först inbiten hockeykille, sedan tog musikintresset över. Josef gick på sånglektioner i skolan och talangen fanns där, kanske en för stor sådan i ett Storuman som mest tänkte på sport. Efter att ha slagit ner bopålarna i Umeå i stället, blev han snabbt en av medlemmarna i tokkreativa musikkollektivet Random bastards, med artister som Cleo, Trainspotters och Broder John och Friman som kollegor. Här smällde det till ordentligt – två ep-skivor, PRE och Slute Uta Början, kom innan debutalbumet. Därefter har det följt flera samarbeten med andra hiphopartister – som Arvid Lundqvist, Trojka och Ivory. Men Random bastards är fortfarande det trygga navet.
– Musiklivet i Umeå är som evigt bubblande. Och det som är så roligt med folk norrifrån är att när det går bra, så märker man det knappt för de hajpar det inte, säger Josef Nilsson, djupt nedsjunken i en fåtölj efter att ha kommit in i värmen från snögloppet och videoinspelningen, fortfarande med en svart Zorromask målad i ansiktet.
I musiken märks rötterna. Det är rap från Lappland – "Lapplabama", som han och Erk (Erik Hörstedt) från Trainspotters självironiskt har uttryckt det. I låtarna finns mängder av uttryck på dialekt, skruvad humor, lojhet och vemod och västerbottniska referenser, som i Deeptalk längst E12. Videofilmerna är smockfulla av naturscenerier – slädhundar, öppen eld, snö, fjäll, jetskiåkning på Umeälven. Det är inte undra på att nollåttorna går bananas! Josef säger förtjust att han hoppas på "mycket vinterbilder" i de kommande videofilmerna också – för det kommer flera. Till den nya skivan Chief Josef är det tänkt en video för varje låt, med ett helt gäng olika regissörer som får arbeta tämligen fritt. Ett visuellt konceptalbum a la Beyoncé!
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det visuella är minst lika roligt som att sitta i studion och göra musik. Den här skivan är mer kompakt än den förra – det är bara tio spår och då funkar det att göra videos till alla. Filmerna ska iscensättas utifrån låtarna och jag är väl med på något hörn och förstör lite …
Hur skulle du beskriva musiken på Chief Josef?
– Jag har landat mer i det som jag har påbörjat – det är mycket elektroniska beats. Ljudmässigt har jag försökt behålla bilden av att det är långt mellan husen. Men sedan har det skett mer organiska grejer sångmässigt. När man rappar inom hiphopen så handlar det ofta om att man vill berätta en historia, men jag vill också våga bredda mitt register. Jag vill utveckla min sång, säger Josef och tillägger att han har börjat nosa mot blues.
– Jag har ju varit på Verket och känt lite på hardcore. Och inom hiphopen är det många som drar mot jazz. Men jag vill mera mot blueshållet. Jag vill fortsätta att experimentera!
Jag måste fråga om ditt artistnamn – Gonza-Ra...
– Min mamma kommer från Colombia. Där är Gonzales ett vanligt efternamn. Ra kommer från solguden i den egyptiska mytologin, jag var lite influerad av Wu-Tang Clan som också har plockat namn från egyptisk mytologi.
Och på omslaget till vinylutgåvan av Chief Josef ser man en tecknad hövding med en vargtandsamulett runt halsen.
– Den är ritad av Marc Strömberg – den är fett najs! Om man kollar på baksidan av omslaget, så har indianen samma tatueringar som jag. Jag vill försöka berätta om vem jag är. Det som kommer från min mamma vill jag ta in i det som är mitt. Allt det jag har som är bra – det har hon gett mig, säger Josef Nilsson helt allvarligt.
Det låter som att du gillar att blanda influenser hejvilt?
– Ja. Jag suger åt mig som en magnetsvamp.
