Revisorn är en 179 år gammal komedi. Hur får man den att kännas relevant i dag?
– Ja, gud vilken bra fråga. Men vi har ju gjort en bearbetning även om vi behållit komediformen. Jag tänkte på orten som den här mannen i pjäsen kommer till som ett samhälle i miniatyr med ekonomiska system, mutor och annat, vilket kändes spännande. Alla karaktärerna i den är så färgstarka och styrda av sina egna begär, men samtidigt mänskliga. Men de är satta i ett system där de fixar och donar och försöker rädda sig själva hela tiden.
Hur har ni vävt in nationalekonomen Thomas Pikettys teorier?
– Han är ju inte politiker egentligen, men har gjort så intressanta analyser av vårt ekonomiska system. I det här fallet är den lilla staden extremt påverkad genom att vara ett litet klassamhälle i miniatyr. Regelrätta texter av Piketty är med genom en av karaktärerna som resonerar.
Vad kan du berätta om ensemblen?
– Det är en ensemble där skådespelarna är extremt olika varandra. Det är en icke-homogen grupp på ett humoristiskt sätt. Vi har gjort en del genusomskrivningar då världen inte ser ut som då. Till exempel är borgmästaren nu en kvinna och hemmafrun en man. Det är en gruppteater, vilket är det jag föredrar och så jag vill jobba. Alla i ensemblen är fantastiska individuellt också, men jag ser teater som en kollektiv konstform.
Vad händer mer på Folkteatern i höst?
– Först är det Slå pattarna i taket med Bianca och Tiffany Kronlöf. Det är ett samarbete med Riksteatern som har premiär 17 september. Efter det är det Revisorn? med premiär i oktober. Sedan har vi ett projekt som heter Drömmar. Det är regissören Davide Iodice som är väldigt hyllad i Italien som utgår från hemlösa människors drömmar. Han tar ett fritt avstamp i Strindbergs Ett drömspel. Den pjäsen kommer att ha premiär sent i november och jul är en tid då hemlöshet blir extremt aktuellt.