BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– Det är svårt för oss i väst att göra goda handlingar. Vi har fadderbarn och köper ekologiskt, källsorterar och gör vad vi kan. Samtidigt begår jag destruktiva handlingar varje dag. Jag köper jeans på H&M till mina barn och så vet jag att det går åt 1 000 liter  dricksvatten från en by i Bangladesh för att tillverka dem. 

"Skildrar västvärlden och Sverige"

Den goda människan i Sezuan handlar om hur begrepp som godhet och onsdska blir relativa på samhällets botten, genom en berättelse som utspelar sig i en fattig kinesisk by. Den skrevs av Berthold Brecht i 30-talets Tyskland efter nazisternas maktövertagande. Men Sunil Munshi har vänt på den spegelbild som Brecht visade upp och riktat den mot sin egen klass och samtid.

– Dem jag egentligen skildrar är västvärlden och Sverige, inte i första hand fattiga kineser i Kina. Utan sättet som vårt samhällsmaskineri skapar andlig fattigdom.

– Vi lär oss från det vi är barn att vår medmänsklighet måste tuktas, för vi kan inte ta hem varenda rom vi ser på gatan eller bry oss så mycket om folk i Aleppo. Man kan inte hjälpa alla med allas lidanden och vi måste lära oss att stänga av. Och därför upplever jag att vi mer och mer bygger ett samhälle som går ut på just det.

– Det här är en värld där psykopater mår bäst, i den bemärkelsen att den som saknar emotioner har det lättast att leva. Donald Trumps eller Sverigedemokraternas framgångar är en logisk utveckling av det. Det är en följd av att vi vill ha snabba enkla svar för att kunna fortsätta dricka rosévin i våra sommarhus i Sörmland.

Det är en ganska sträng kritik. Hur fungerar det att använda Brecht när man formulerar den?

– Jag tycker att det funkar bra. Problematiseringen som finns i pjäsen är ”hur kan man vara god i en värld där profiten styr, där mjuka värderingar inte premieras?” Det frågade sig Brecht redan på 30-talet. 

Kan man det?

– Nej, För vi bygger fel. Vi bygger inte samhällen där vi ska känna lycka, utan samhällen där vi ska känna oss trygga, vilket är något annat. Det ska vara tryggt med polisen, tryggt att ta hand om våra äldre, med pension. 

– Och då bygger vi något som gör att vi har svårt att sedan släppa in grannen eller den på gatan – det spontana mjuka – vi understödjer inte det. 

Men då är ju Brecht ändå känd för grundsentensen ”först kommer käket, sedan moral”. Alltså att det krävs ekonomisk trygghet för att handla moraliskt. 

– Ja, och det håller jag också med om. Men det här riktar sig till oss som faktiskt har ett jobb att gå till, mat och tak över huvudet. Det är ju också den gruppen som sitter i riksdagen och stiftar lagar. 

I Shen Te, den karaktär i pjäsen som får möjlighet att bygga upp en tobaksbutik och hjälpa utsatta, gestaltas människans dubbelhet och det våld hon tvingas göra på sina goda intentioner när verkligheten tränger sig på, förklarar Sunil Munshi. Detta löser Shen Te med att helt enkelt bli schizofren, genom att vara både den goda och den onda i en och samma person. 

Dubbel religionskritik

Pjäsen har anammat en dubbel religionskritik – budskapet är att vi själva har uppfunnit våra gudar, och att vi ändå förvanskar kärnan av kollektivism och hopp som religionen erbjuder. Dramaturgiskt har Sunil Munshi bytt ut originalmusiken i pjäsen mot det han själv kallar för väckelsepop, exemplifierat bland annat genom Christer Sjögrens produktion. 

– För mig är den musiken att pervertera något som skulle ha ett medmänskligt värde.

– Det finns en tanke med att låta det ackompanjera pjäsen. Musiken får inte bli en kampsång. Den ska bara vara som kallt stål, skära som en skalpell. Täppa till alla in- och utgångar för tröst och hopp och säga – titta nu på det här som vi bygger. Så här ser det ut om vi tar bort alla fantasier.