”I egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.”
Så sammanfattas ordet solidaritet på Wikipedia. Utan att driva någon tes vill Dramaten sätta solidaritetsbegreppet på agendan, få folk att prata om det.
– Alla talar om solidaritet, men vad står det för egentligen? undrar Helena Seth.
Tidigare har Dramaten jobbat med begrepp som ungdomsarbetslöshet, nationalism och klass. Därför, menar Helena Seth, var det naturligt att knyta ihop dessa teman till ett ämne som inkluderar samtliga.
– Vi tar avstamp i hur samhället ser ut just nu med arbetslöshet och ökade klasskillnader. Vad gör det med människor, blir vi mindre solidariska? Hur ser vi på solidaritet i praktiken? Hur villig är jag att ge avkall på det jag har?
Partiledarintervjuer
För att koppla begreppet till dagsaktuell politik har Dramaten på sin hemsida publicerat intervjuer där partiledarna för de svenska riksdagspartierna pratar om solidaritet. De gestaltas i själva verket av skådespelare, men de fiktiva samtalen bygger på vad de verkliga partiledarna har sagt i intervjuer under och innan valrörelsen.
– I ett jämlikare samhälle mår folk bättre, säger Jonas Sjöstedt, gestaltad av Lotta Telje.
– Ibland kanske man behöver hjälp, då får man passa vidare bollen så att man senare själv kan göra mål, säger Sanna Lundqvists version av Annie Lööf metaforiskt.
– En folklig solidarisk handling är att man tar reda på vad det svenska folket vill, säger Reuben Sallmander som Jimmie Åkesson.
Helena Seth menar att alla talar om solidaritet, samtidigt har ordet en laddning.
– Ingen skulle säga att de är emot solidaritet, samtidigt finns ett vänsterspöke i begreppet. Frågan är vad det står för idag och hur man politiskt kan använda ett begrepp?
Konflikten i goda handlingar
Intimt förknippat med solidaritet, men möjligtvis inte lika laddat, är ordet godhet som Mattias Andersson och Backa Teater utforskar i pjäsen Acts of Goodness som gästspelas ikväll som det första momentet på temat. Unga människor i en rad europeiska länder har fått frågan ”Har du utfört någon handling av godhet i ditt liv?” Något ska gnaga, är målet med uppsättningen.
– Trenden i samhället är att vi är väldigt misstänksamma mot goda handlingar. Vi tror att det finns en baktanke med osjälviskhet, till exempel ett iscensättande av sig själv som den goda människan eller politiker som vill ha röster, säger Mattias Andersson.
Inom dramatiken finns en skepsis mot att utforska godhet, förklarar han, eftersom det inte finns en inbyggd konflikt. I pjäsen hittas motsättningen i själva begreppet.
– Konflikten finns mellan publiken och det som händer på scenen. Är godheten en altruistisk, mellanmänsklig handling utan baktanke? Är det att vända andra kinden till eller kan våld och uppror vara godhet?
Godhetstemat aktuellt
Det dokumentära material på vilket pjäsen baseras är hämtat ur miljöer där goda handlingar inte är det förväntade. Flyktingbåten, fyllefesten och gängslagsmålet. Det är berättelsen om den grekiske mannen som förlorat både arbete och hem efter den ekonomiska krisen, men ändå börjar engagera sig i gatubarns situation. Eller kvinnan som ger mat och husrum till en romsk tiggare, med ett leende lämnar över kläder, mobil, dator och till och med betalkort. Är det i själva verket en sjuk människa som genom givandet, godheten, söker lindring?
– Jag tror vi upplever att hjälp till andra människor bygger mer på individens eget ansvar nu än tidigare. Vi har haft ekonomisk kris och det sitter återigen tiggare på våra gator. Det är i känslan av att samhällsapparaten kraschar som godhetstemat åter blir aktuellt.
