”Tomten berättar” gavs ut första gången 1995 och är en av Lööfs mest skruvade böcker. I denna lilla pärla till bilderbok får vi följa tomten, från hans tillvaro som stalledräng på Noaks ark (!), till en ensam och bortglömd tillvaro ute i ABC-förorten. Sällan har så mycket fallit på plats i Lööfs författarskap: från de makalösa djurbilderna i arken där lejon och elefanter står i prydliga rader, till den folkhemsensamhet som Lööf är en sådan mästare på att gestalta. En av författarens allra finaste böcker som manar till medkänsla med alla som firar jul ensamma framför tv:n.

Tomtarna på femte våningen

Francesca Cavallo

Cavallo som tidigare skrivit ”Godnattsagor för rebelltjejer” kommer med en odrägligt präktig liten julbok i år. En regnbågsfamilj – som flytt från ett land där homoäktenskap förbjudits – kommer till staden R för att leva ett helt vanligt liv. Men i samma stund som de flyttar in kontaktas de av tomten som behöver hjälp att slå in 230 000 paket. Barnen jublar, men stadens rasistiska befolkning bussar genast polisen på de konstiga invandrarna. Vad gör de där inne? Sysslar de med barnarbete? ”Tomtarna på femte våningen” är en uselt skriven bok som saknar dramaturgi och som mest påminner om en anslagsansökan till mångfaldsrådet. Dessutom är den så sockersöt att man behöver ha en insulinspruta till hands.

Vi måste rädda julen!

Ellen Karlsson & Cecilia Heikkilä

Varje år publicerar Rabén & Sjögren en adventsbok, det vill säga en bok med 24 korta kapitel. Resultatet varierar, men i år är det ovanligt lyckat då rutinerade Ellen Karlsson håller i pennan. ”Vi måste rädda julen!” handlar om Sam som ”råkar” dra loss lapp 24 på julkalendern. Livrädd för att ha sabbat julen bestämmer han sig för att genomföra en kompensationsakt tillsammans med sin impulsiva vän Esme. Målet är att göra så mycket juliga saker som möjligt. I boken fångar Karlsson barnets intuitiva intelligens; hur de snappar upp den oro som vuxna läcker under månaden. Pepparkaksbak och luciatåg framstår som ett enda stort OCD-moment. I slutändan blir julen någonting mitt emellan det katastrofala och sagolika – så som det ofta är i verkligheten.

Elsa Beskows jul

Elsa Beskow

När jag läser den nya, lyxiga utgåvan av Beskows samlade julskildringar upptäcker jag ett oväntat drag hos författarinnan. Många av hennes målningar har något närmast LSD-aktigt över sig. Som den lilla tomteflickan som rider på en fladdermus med en flugsvamp på huvudet. Eller tomten som likt S:t Göran klär sig i grankottefjäll och slåss mot en huggorm. Kanske borde författaren uppvärderas som surrealist? Ja, Beskow läser man främst för hennes vackra och detaljrika akvareller, den präktiga texten är mest bevärande. Ett undantag finns dock: mästerverket ”Olles skidfärd”. Det borde vara en mänsklig rättighet att alla barn någon gång får höra historien om Farbror Rimfrost, Kung Vinter och fru Tö. Särskilt nu, när det knappt varit en riktigt snörik vinter sedan 1980-talet.

Julen, vad är det

Laura di Francesco

För de allra minsta barnen är det inte så lätt att greppa vad julen är. Är julen någon som kommer och hälsar på? Är den snäll som mormor och morfar?

I stämningsfulla och enkla bilder framhåller Francesco högtidens mera anspråkslösa och sinnliga sidor. Julen kan vara att tända ljus. Och lukta på clementiner. Svårare än så behöver det inte vara.

Vi har så roligt när det är jul

Astrid Lindgren

Pippis julgransplundring, det stora tabberaset på Katthult, berättelsen om när Elisabet villade bort sig i storskogen: Astrid Lindgrens julskildringar tillhör 1900-tals litteraturens mest kända och älskade. Idag har de flesta snarare sett än läst dem. Och det är faktiskt lite skillnad på Olle Hellboms filmer och Lindgrens texter. Hos författaren är julen en högtid där alla får vara med, där alla får plats. Men det är också ett tillfälle då sociala skillnader utmanas: mellan kommandoran och fattighjonen i Lönneberga, Kajsa Kavat och den karamellsugna borgmästaren. Och det gamla samhället – där det ska bockas och bugas åt alla håll – får sig en rejäl känga när Lotta på Bråkmakargatan resolut vägrar att säga ”Fru Fransson” åt granntanten. Passa på att läsa dessa klassiska skildringar, annars kommer de kanske inte hållas levande så länge som vi tror.