– Vi hade aldrig hört talas om det, men förstod bägge ganska snart att det här var något för oss. Vi höll båda två på med bildkonst, berättar Eli Tistelö.
Under barndomens alla flyttar runt om i norra Sverige stod systrarna väldigt nära varandra. De skapade gemensamma äventyr som på olika sätt hade med bild, ord och beskrivningar att göra. Tillsammans byggde de fantasivärldar, snickrade och sydde.
– Vi har fortfarande kvar en egen liten bubbla som vi kan gå in i när vi vill. I dag bor vi långt ifrån varandra, men vi pratar i telefon, skickar bilder och ljud till varandra och delar skärvor av vardagen.
Syntolkar vid tingsrätten
Annonsen ledde till att de båda två utbildade sig till syntolkar på Fellingsbro folkhögskola. I dag är hon själv lärare där på distans, samtidigt som hon också under-visar på kursen Syntolkning för film på Akademin Valand. Hon gör syntolkningsspår till biograffilmer, livetolkar på resor, teaterföreställningar, museum och just nu också på Göteborgs tingsrätt. Ett kanske ovanligare uppdrag.
Två nämndepersoner som är invalda denna mandatperiod -behöver syntolkning. Med lur i örat hör de Eli Tistelö som -berättar tyst i mikrofonen om vem som kommer in, vem som tittar på vem, vem som gråter, vem som skickar en lapp till -någon annan och om bevismaterialet, kanske en övervakningsfilm, bilder på blåmärken, knivar.
– Nämndepersonerna ska ju vara ett utsnitt ur befolkningen, men de har fått kämpa för att inte bli bortsållade, säger Eli Tistelö.
Värdefulla detaljer
Eli Tistelös uppdrag som syntolk är att översätta visuella bilder till talade ord. Oavsett om vi tar in information via ögon eller öron gör vi oss inre bilder som filtreras genom våra minnen, referensramar, känslor och drömmar. Även den som är blind från barndomen har en relation till färgen grön. Och kan ha en älsklingsfärg.
Så Eli Tistelö ger material för att bygga inre bilder. En till synes obetydlig detalj kan också ha ett värde. När hon syntolkar på bussresor berättar hon självklart om de ståtliga byggnaderna, men också om det trassliga i marginalen: skräpet i diket, vad folk har för skor på sig och att en grå Renault kör förbi i hög hastighet. Allt detta är också bitar i pusslet om just den här utflykten.
Vill vårda tillsammansskapet
Som vuxen har Eli Tistelö fortsatt att flytta runt och har gjort många olika saker; mycket ideellt arbete och engagemang i miljö- och fredsfrågor. Hon har varit med att driva ekologiskt bageri, jobbat i trädgårdskollektiv, stått modell och städat trappor.
– Att flytta är ett enkelt sätt att förändra världen utan att egentligen förändra så mycket. Bara få en ny utblickspunkt. Men jag är samma människa oavsett om jag vaknar upp i Göteborg eller Gerlesborg.
Nyligen bestämde hon sig för att det fick räcka med 17 år i Göteborg. I dag bor hon i Gerlesborg, i en liten vagn i trä med utedass och där vattnet får hämtas in. I Gerlesborg gick hon också på konstskola en gång och där finns sådant som betyder något, havet och naturen och de små ljuden som får utrymme. Men också människorna och sammanhangen som Konstnärernas kollektivverkstad, en tillsammansodling och en inköpsförening.
– Jag tänker att jag är en del av världen, och att den är en del av mig. Det finns ett tillsammansskap som behöver vårdas och ett kollektiv som blir lidande när vi bara jobbar och köper saker. Jag tror att det är bra att utsätta sig för långsamhet, säger Eli Tistelö.
”Värt att blunda ibland”
Dagen efter vårt möte deltar hon i Konst mot krig i Brunnsparken. Militärövningen Aurora får Eli att vilja uttrycka sig kring vad vi lägger våra resurser på. Det är viktigt att göra motstånd. På 90-talet protesterade hon och fängslades i aktionen Jas till plogbillar, och fortfarande vill hon bygga världar bortom krig.
– Freden har tusen ansikten, och ett av dem är att vi respekterar varandras olikheter och delar med oss av våra förmågor. Genom syntolkningen har jag insett att det är en fantastisk möjlighet som jag har, att kunna ta in så mycket med ögonen.
– Vi är alla olika. Vissa ser med ögonen, andra inte, några hör med öronen, andra inte. En del tar sig fram på benen, andra använder hjul. Men det finns en norm som säger hur du ska vara för att vara en fullvärdig medborgare och ha rätt till olika saker.
Att bryta den normen handlar om rätten för alla att ha tillgång till kulturlivet, att vara med i det offentliga samtalet och ta sin plats i samhället. Det är väldigt mycket information som skickas ut den visuella vägen. För att den ska nå fram till alla är det viktigt att den syntolkas.
– Samtidigt är synen ett så dominant sinne att det nästan dränker våra andra sinnen. Det är faktiskt värt att blunda ibland, säger Eli Tistelö.
