BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Hela grejen var att, efter att ha gjort skivor och levt det livet och varit popartist länge hade jag kommit till en punkt när jag inte tyckte det var roligt längre. Då tog jag ett beslut om att hitta på något annat ett tag. När jag väl hade tagit det beslutet så var det så mycket som lättade psykologiskt, när jag väl hade tänkt tanken att det här inte behöver vara mitt liv. När jag började skriva igen, vilket egentligen inte tog så lång tid, så hade jag redan hoppat av karusellen. När man är mitt i det så är det mycket som snurrar av sig själv och man har arbetsgången uppe. Nu var det som att varje steg tog mycket, mycket längre tid.
Tidigt beslut att gå över till svenska
Egentligen började hon jobba med albumet efter bara två år. Men sedan tog det fem år att färdigställa det. Beslutet att övergå till svenska togs redan i början av pausen, alltså för sju år sedan.
– Fast det var egentligen inte ens ett beslut utan låtar som kom av sig själv. Det hade väl att göra med att jag hade flyttat hem från USA. När jag var där spelade vi mycket i New York och då fick jag en känsla av hur kul det är när publiken dels förstår hela texten och dels uppfattar den väldigt direkt. Det var en önskan om att bli förstådd plus att jag kände mig ganska färdigäventyrad.
Marit Bergman berättar om hur hon plötsligt omfamnade allt svenskt, från att gå till simhallen, utnyttja allemansrätten och således även skriva låtar på sitt modersmål.
Lätt att bli självupptagen
Marit har i tidigare intervjuer berättat om hur artistidentiteten gjorde henne "dum i huvudet".
– Själva premisserna för jobbet är att vara jävligt självupptagen. Alla behöver absorberas av sin musik, men är man i band eller en producent som jobbar åt någon annan så konfronteras man med att behöva samarbeta. Men är man soloartist och driver sig själv framåt så blir man väldigt självupptagen. Sedan är nog olika människor olika lämpade för det, och jag har redan från början en stark tendens av att vara väldigt uppe i mig själv.
Marit menar att sonen Marius, som hon fick 2011, numera har jordat henne från den värsta självupptagenheten.
– Jag kan märka att det kommer tillbaka lite grann nu när jag har turnerat under sommaren. Men samtidigt har jag en annan livssituation nu. Att ha barn plockar ner en på jorden. Självklart måste ens konst få tid och utrymme för att bli bra, men jag tror att jag är lite trevligare av mig nu.
Molnfabriken, som den senaste skivan heter, fick bra mottagande av kritikerna. Och publiken finns kvar, trots åren som har gått.
– Framför allt de som är på lite samma plats i livet som jag själv, före detta indieungar som har vuxit upp och skaffat familj, har haft lätt att ta åt sig av texterna. Min gamla publik helt enkelt. Men sedan kan jag ändå sakna yngre lyssnare, för det är en så jävla kul publik att ha. Men det är något som jag inte kan styra över själv. Nu finns det en helt ny generation av artister som är för dem. Då ska det till någon slump för att de ska hitta till mig också. Men visst är det en önskan från min sida.
"Väldigt mycket gemensamt"
En yngre publik lär det drösa av under lördagkvällen på Liseberg. Efter att Marit är klar på Taubescenen är det dags för Zara Larsson att äntra Stora scenen.
– Ja, det känns perfekt kul att de har tagit dit oss samtidigt. Jag gillar henne jättemycket så klart, säger Marit.
Hon själv startade via punken och bandet Candysuck som tonåring och slog igenom stort som indieartist på 00-talet. Zara Larsson har gått en annan väg och fick sitt första genombrott i TV4:s program Talang 2008, och har gått vidare till att bli internationellt firad billboardartist. Men de är bägge två frispråkiga, starka röster som säger och står för vad de tycker.
– Vi kommer på sätt och vis från skilda världar, men jag själv tycker inte att det skiljer så mycket. Jag har stått i en snuskig replokal i tio år, men Zara har kämpat sig fram på sitt sätt. Vi är helt olika generationer men har väldigt mycket gemensamt i vad vi har haft för betydelse för våra egna samtider. Bra tänkt av Liseberg!
Marit Bergmans spelning är av det lugnare slaget. Den här kvällen får bandet stanna hemma och i stället spelar hon med cellist och en extra akustisk gitarr.
