Gemenskap och Dylandyrkan

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Dramatikern Dennis Magnusson menar att det lika gärna hade kunnat handla om personer som nördat in sig på något helt annat. Det han vill få fram är vårt behov av ett rum där vi upplever en gemenskap som är helt otvungen. Han nämner att exempelvis kyrkan spelat en sådan roll i människans historia.

– Vi har inte det här, så då tror jag att vördnaden för rockband och rockartister kommer in.

För några år sedan träffade Dennis Magnusson och pjäsens regissör Dennis Sandin en skådespelare som berättade att de var ett gäng som brukade samlas över en bit mat för att diskutera Bob Dylan. Idén till Dylansällskapet tog form redan då, men konkretiserades efter att Dennis Magnusson tittat på dokumentärer på Youtube där rockjournalister analyserade Bob Dylan.

– Efter ett tag förstod jag att ingen hade träffat Bob Dylan och att allt de sa egentligen bara byggde på lösa spekulationer. Framför allt pratade de med en väldig vördnad och värme om den här artisten. Då började en idé födas om att försöka skildra människors behov av att ha en ikon.

Läs vidare på nästa sida: En social funktion

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

En fjärde person kommer in under pjäsens gång, Erik, som både är yngre och mer världsvan än gruppens andra medlemmar. Dylansällskapet är också en berättelse om gruppdynamik.

– De blir också befriade från sin klass. De kommer från olika klasser och jobbar med olika saker, de har väldigt olika liv, säger Dennis Magnusson.

Själv började Dennis Magnusson lyssna på Bob Dylan i 19–20-årsåldern, för att sedan återupptäcka honom på 90-talet.

– Jag har nog den här besatta naturen, men jag är inte riktigt så besatt av bara en grej som många av de riktigt äkta Dylan-nördarna. Min besatthet placerar jag på lite olika ställen, där bland annat Bob Dylan är en av de grejerna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Dennis Magnusson berättar att han också kan känna igen sig i den sociala funktion som Dylansällskapet fyller. Fast i hans fall handlar det om Korpen-fotboll. Först när han kommit tillbaka efter en skada förstod han hur mycket det sociala sammanhanget betydde för honom.

– Det är en helt annan typ av gemenskap, man springer bara omkring och sparkar på en boll, men jag kan verkligen relatera till längtan efter en gemenskap som bygger på frivillighet och inte nödvändighet.

Dylansällskapet har premiär på Stadsteatern i Stockholm den 24 september.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.